Den 16 oktober firar vi World Food Day och Afrikagrupperna vill uppmärksamma och stödja matsuveränitet extra mycket! Vi vill uppmärksamma människors rätt till näringsrik och ekologisk hållbar mat men också till rätten att definiera sina egna livsmedels- och jordbrukssystem. Vi vill hylla alla småskaliga kvinnliga bönder och deras bidrag till ett hållbart jordbrukssystem genom att lyfta hur våra partnerorganisationer och kvinnliga bönderna i södra Afrika engagerar sig i kampen mot transnationella företag och deras kontroll av dagens jordbrukssystem. En viktig aspekt att ta upp är även hur matsuveränitet och de svenska AP-fonderna är kopplade – alltså hur våra gemensamma pensionspengar påverkar den globala matsuveräniteten. 

Just nu finns ett stort behov av att övergå till en mer rättvist hantering av vårt livsmedelssystem som främjar hållbarhet samtidigt som mänskliga rättigheter respekteras. Vi måste förändra hur vi producerar, hanterar, distribuerar, konsumerar och gör oss av med vår mat. Särskilt om vi ska mildra och anpassa oss till klimatförändringarna, rädda den biologiska mångfalden, överleva under perioder av pandemier som blir mer och mer oundvikliga. Mat, till skillnad från andra handelsvaror, är en nödvändighet och en rättighet och bör behandlas därefter. Det mesta av den mat som produceras, används idag som agrobränsle och djurfoder, istället för människomat. Det är oacceptabelt då 2,3 miljarder människor (30 % av världens befolkning) lever hungriga, särskilt när det finns tillräckligt med mat för alla (UN Report: Global hunger numbers rose to as many as 828 million in 2021) (FAO rapport 2021). Detta sker samtidigt som klyftorna växer och hot och kränkningar av mänskliga rättigheter förvärras. 

Under coronapandemin ökade intresset för närproducerad mat i Sverige. Enligt en undersökning från United Minds ville åtta av tio hushåll att maten de äter skulle vara bra för klimatet och miljön. Nästan hälften tyckte att den viktigaste faktorn skulle vara att maten är närproducerad. 

La Via Campesina visar vägen

Matsuveränitet är viktigt för att reglera vårt livsmedelssystem globalt. Enligt den internationella rörelsen för småskaliga bönder, La Via Campesina, bidrar matsuveränitet till att världens bönder kan utforma sina egna riktlinjer för jordbruksutveckling genom att främja produktion och distribution av småskaliga jordbruksprodukter till lokala marknader. Allt i enlighet med befolkningens krav och behov, samtidigt som man respekterar miljön och böndernas rättigheter. Men bekämpningsmedel, hybridfröer, maktmissbruk och investeringar i skadliga industrier och företag står i vägen för detta!

Afrikagrupperna uppmanar dig att reflektera över det allmänna livsmedelssystemet vi alla utnyttjar och bidrar till, hushållning av naturresurser samt vägar för att uppnå en mer rättvist värld. Här hittar du information om livsmedelssuveränitet, hur du kan engagera dig och kräva ansvar från våra beslutsfattare. 

Läs mer och engagera dig

På grund av att extremt höga utsläpp av växthusgaser (GHG) har förvärrats varje år och bidragit till den pågående klimatkrisen. Ser vi mer frekventa våldsamma stormar, cykloner, torka, extrema värmeböljor, skogsbränder, översvämningar, glaciärsmältningar med mera. Den ökade osäkerheten och sårbarheten som följer med klimatförändringarna, gör att denna kris kräver akut uppmärksamhet – vilket inte är något nytt! En del av lösningen till att minska jordens upphettning är att fokusera på matsuveränitet, agroekologi, stärka rättigheter för bönder och andra människor som arbetar på landsbygden samt vårda lokala livsmedelssystem. Då bidrar vi till att stötta jorden så den bättre kan hantera utmanande klimatkriser framöver. 

Det finns ett starkt samband mellan brott mot kvinnors rättigheter och förstörelsen av miljön – därför kan inte kvinnors roll och position i vårt globala livsmedelssystem ignoreras. Trots att kvinnor är avgörande för att producera mat och underhålla landet är de mindre benägna att kontrollera eller äga naturresurserna där de verkar. Food and Agriculture Organisation (FAO, 2011) visar att om män och kvinnor hade lika tillgång till produktiva resurser inom jordbruket i utvecklingsländer skulle livsmedelsproduktionen öka med mellan 2,5 och 4 procent – ​​tillräckligt för att hjälpa 100-150 miljoner människor från hunger. 

Lösningar kan inte bara vara att investera tungt i multinationella samarbeten och företag utan också att investera i småskaliga bönder och deras föreningar som kämpar för sina levnads- och arbetsvillkor. För att stödja bönderna och bidra till hanteringen av klimatkrisen gäller det att öka finansieringen av hållbara lösningar styrda av livsmedelssuveränitet inom EU och svenska myndigheter. 

Organisationer runt om i världen försöker öka medvetenheten om de effekter som vårt livsmedelssystem har på vår biologiska mångfald till att de bidrar till brott mot mänskliga rättigheter. Rörelser och civilsamhället har stora roller i kampen mot klimatförändringarna. Det är även viktigt att inkludera civilsamhället och organisationer i offentliga diskussioner för att hitta lösningar som passar in i deras sammanhang. När stater, företag och organisationer nu ska träffas i november för att diskutera klimatkrisen på FN:s klimatkonferens 2022 (COP27) är det viktigt att sätta upp strategier för vägen framåt, särskilt kring hur vi för närvarande ska hantera våra naturresurser.

I år på World Food Day bör FN och EU, tillsammans med Sverige, ta hänsyn till livsmedelssuveränitet och lyssna på civilsamhället och organisationers rekommendationer för förändring. Sverige bör se till att de policyer vi har inte bidrar till miljöförstörelse eller brott mot mänskliga rättigheter inom Sverige eller andra delar av världen. Ett sätt är att säkerställa hur Sveriges pensionsfonder investeras. Det behövs ett rättsbaserat synsätt och då är det viktigt att EU-politiken har ett feministiskt förhållningssätt när vi hanterar klimatkrisen (CONCORD, 2020). Se mer om AP-fonderna nedan!

Skrivet av Gloria Jimwaga, policyrådgivare på Afrikagrupperna

Bland AP-fondernas ohållbara investeringar finns placeringar i fossilgasindustrin i Cabo Delgado i norra Moçambique. I samband med fossilgasupptäckterna har hundratals familjer tvingats lämna sina hem och försörjning för att ge plats åt den nya industrin. Familjer som levt intill vattnet och försörjt sig på fiske har flyttats till bosättningar flera mil från havet. Likaså har tvångsförflyttade småjordbrukare kompenserats med land som bara motsvarar en bråkdel av den mark de tidigare brukat i generationer. I takt med att fossilgasindustrin breder ut sig kommer ännu fler att tvingas lämna sina hem och förlora möjligheten till fiske och till att odla sin egen mat.

De närliggande byar som inte behöver flyttas kommer också att drabbas och deras möjligheter till försörjning och matsuveränitet kommer att påverkas. Fossilbolagens egna miljökonsekvensbeskrivningar visar att deras verksamhet kommer att leda till mark- och vattenföroreningar som får konsekvenser för jordbruket i området. Därtill har fossilgasutvinningen en enorm påverkan på den marina miljön med införsel av främmande invasiva arter och nedgång i det inhemska marina livet vilket i värsta fall kan omöjliggöra fiske som för många är den hudsakliga sysselsättningen och källan till inkomst. Förstörda ekosystem och minskad biologisk mångfald samt begränsad tillgång naturliga miljöer kommer att drabba kvinnor särskilt då de ofta ansvarar för jordbruket men också plockar växter, musslor och andra skaldjur för sin försörjning.

Cabo Delgado är även drabbat av en väpnad konflikt som har blossat upp och förvärrats i exploateringens spår. Flera hundra tusen har flytt våldet och är flyktingar i sitt eget land och står nu helt utan möjlighet till försörjning. De saknar inte bara möjlighet att odla sin egen mat och bestämma över sina egna matsystem utan det har skett en dramatisk ökning av människor som saknar en trygg livsmedelsförsörjning och många, särskilt barn, lider av akut undernäring vilket har fått FN:s livsmedelsprogram att varna om en hungerkatastrof i området.

Skriven av Emelie Muntrakis, policy rådgivare på Afrikagrupperna

Hur kan vi konsumera mer hållbart?  

Läs ett blogginlägg från Ulrika Kjellström, praktikant på Afrikagrupperna. Att leva mer hållbart är något som flera personer i Sverige, och världen över, strävar efter mer och mer. I detta inkluderas allt från det vi handlar och det vi äter, till hur vi transporterar oss och den energi vi använder i våra hem. Det kan uppfattas som en ända stor djungel där navigation behövs för att veta vad som är pålitligt, kvalitémärkt, och uppfyller olika miljökrav. Personligen känner jag mig ofta överväldigad av all information om hur man ska resonera kring olika hållbara alternativ.