Matsuveränitetsdagen

Just nu finns ett stort behov av att övergå till en mer rättvist hantering av vårt livsmedelssystem som främjar hållbarhet samtidigt som mänskliga rättigheter respekteras. Vi måste förändra hur vi producerar, hanterar, distribuerar, konsumerar och gör oss av med vår mat. Särskilt om vi ska mildra och anpassa oss till klimatförändringarna, rädda den biologiska mångfalden, överleva under perioder av pandemier som blir mer och mer oundvikliga. Mat, till skillnad från andra handelsvaror, är en nödvändighet och en rättighet och bör behandlas därefter. Det mesta av den mat som produceras, används idag som agrobränsle och djurfoder, istället för människomat. Detta sker samtidigt som klyftorna växer och hot och kränkningar av mänskliga rättigheter förvärras. 

Vi behöver matsuveränitet 
Matsuveränitet handlar inte bara om tillgång till hälsosam och hållbart producerad mat – det handlar om att ge småskaliga bönder, särskilt kvinnor, makt över sina egna livsmedelssystem.  Dagens jordbruk styrs i allt högre grad av stora företag och globala handelsavtal som patenterar mark, vatten och frön – och sätter ekonomisk vinst framför människor och miljö. Detta leder till att småbönder förlorar tillgång till mark, sina traditionella odlingsmetoder och blir beroende av patenterade hybridsorter och miljöskadliga bekämpningsmedel. Denna utveckling hotar både miljön och livsmedelssäkerheten.   
 
Vi måste ta tillbaka makten över maten. Afrikagrupperna stödjer sina partner i kampen för småskaliga bönders rättigheter, i mobilisering mot exploaterande handelssystem, och i bevarandet av lokala jordbruksmetoder och kunskaper. Småskaliga bönder är inte bara viktiga för att trygga hållbara livsmedelssystem – de står i centrum för arbetet med att bevara biologisk mångfald och främja ett rättvist och motståndskraftigt jordbruk. Detta arbete handlar därför inte bara om att odla mat – utan om att odla framtiden, och skapa ett matsystem som tjänar människor, samhällen och planeten, särskilt i en tid då länder fortsatt är sårbara för klimatförändringarnas effekter.

Hunger: Ett brott mot mänskligheten? 
Varje år, på Världshungerdagen, påminns vi om att mat inte är ett privilegium – det är en mänsklig rättighet. Idag står världen inför en allvarlig hungerkris. Mellan 638 och 720 miljoner människor – omkring 8 % av världens befolkning – levde i hunger under 2024. Klimatförändringar, ojämlikhet och ekonomisk instabilitet fördjupar osäkerheten kring tillgången till mat, när miljontals människor förlorar möjligheten att köpa eller producera näringsrik mat.  Låginkomstländer och fattiga samhällen drabbas hårdast. När matpriserna stiger tvingas hushåll som redan spenderar merparten av sin inkomst på mat in i ännu djupare hunger och undernäring.   
 
Trots detta producerar världen mer än tillräckligt med mat för att mätta alla – faktiskt nästan dubbelt så mycket. Problemet ligger i hur maten fördelas och används: en stor del används till djurfoder eller biobränsle i stället för att mätta människor. Detta är oacceptabelt. Hunger är en orättvisa som kan och måste förhindras.

Varför vi ser hunger som ett brott mot mänskligheten 
Hunger är förebyggbart: Det finns tillräckligt med mat för alla människor på jorden. Hungern består på grund av mänskliga beslut – politiska konflikter, ekonomisk ojämlikhet, företagsgirighet och försummelse.   
 
Det kränker grundläggande mänskliga rättigheter:   
– Artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) fastslår att alla har rätt till en tillfredsställande levnadsstandard, inklusive mat.   
– Artikel 11 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) erkänner uttryckligen rätten till tillräcklig föda.   
Att inte uppfylla denna rättighet är en kränkning av människans värdighet.   
 
Det orsakar enormt lidande och död: Miljontals människor – många av dem barn – dör varje år av hunger och undernäring. Detta lidande är helt onödigt.   
 
Det speglar systemisk orättvisa: Hunger drabbar oproportionerligt ofta marginaliserade grupper – fattiga, kvinnor, urfolk och människor i konfliktdrabbade områden. Hunger är både ett symptom på och ett verktyg för förtryck, djupt rotat i ojämlikhet, koloniala arv och exploaterande ekonomiska system.   
 
Det kräver ansvar: Att kalla hunger ett ”brott mot mänskligheten” är en uppmaning till handling. Det innebär att vi måste hållas ansvariga – regeringar, företag och internationella institutioner – för de system som upprätthåller lidande. Att utrota hunger kräver rättvisa, inte välgörenhet.

På grund av att extremt höga utsläpp av växthusgaser (GHG) har förvärrats varje år och bidragit till den pågående klimatkrisen. Ser vi mer frekventa våldsamma stormar, cykloner, torka, extrema värmeböljor, skogsbränder, översvämningar, glaciärsmältningar med mera. Den ökade osäkerheten och sårbarheten som följer med klimatförändringarna, gör att denna kris kräver akut uppmärksamhet – vilket inte är något nytt! En del av lösningen till att minska jordens upphettning är att fokusera på matsuveränitet, agroekologi, stärka rättigheter för bönder och andra människor som arbetar på landsbygden samt vårda lokala livsmedelssystem. Då bidrar vi till att stötta jorden så den bättre kan hantera utmanande klimatkriser framöver. 

Det finns ett starkt samband mellan brott mot kvinnors rättigheter och förstörelsen av miljön – därför kan inte kvinnors roll och position i vårt globala livsmedelssystem ignoreras. Trots att kvinnor är avgörande för att producera mat och underhålla landet är de mindre benägna att kontrollera eller äga naturresurserna där de verkar. Food and Agriculture Organisation (FAO, 2011) visar att om män och kvinnor hade lika tillgång till produktiva resurser inom jordbruket i utvecklingsländer skulle livsmedelsproduktionen öka med mellan 2,5 och 4 procent – ​​tillräckligt för att hjälpa 100-150 miljoner människor från hunger. 

Lösningar kan inte bara vara att investera tungt i multinationella samarbeten och företag utan också att investera i småskaliga bönder och deras föreningar som kämpar för sina levnads- och arbetsvillkor. För att stödja bönderna och bidra till hanteringen av klimatkrisen gäller det att öka finansieringen av hållbara lösningar styrda av livsmedelssuveränitet inom EU och svenska myndigheter. 

Organisationer runt om i världen försöker öka medvetenheten om de effekter som vårt livsmedelssystem har på vår biologiska mångfald till att de bidrar till brott mot mänskliga rättigheter. Rörelser och civilsamhället har stora roller i kampen mot klimatförändringarna. Det är även viktigt att inkludera civilsamhället och organisationer i offentliga diskussioner för att hitta lösningar som passar in i deras sammanhang. När stater, företag och organisationer nu ska träffas i november för att diskutera klimatkrisen på FN:s klimatkonferens 2022 (COP27) är det viktigt att sätta upp strategier för vägen framåt, särskilt kring hur vi för närvarande ska hantera våra naturresurser.

Sverige bör ta hänsyn till livsmedelssuveränitet och lyssna på civilsamhället och organisationers rekommendationer för förändring. Sverige bör se till att de policyer vi har inte bidrar till miljöförstörelse eller brott mot mänskliga rättigheter inom Sverige eller andra delar av världen. Ett sätt är att säkerställa hur Sveriges pensionsfonder investeras. Det behövs ett rättsbaserat synsätt och då är det viktigt att EU-politiken har ett feministiskt förhållningssätt när vi hanterar klimatkrisen (CONCORD, 2020). Se mer om AP-fonderna nedan!

Skrivet av Gloria Jimwaga, policyrådgivare på Afrikagrupperna

Hur kan vi konsumera mer hållbart?  

Läs ett blogginlägg från Ulrika Kjellström, praktikant på Afrikagrupperna. Att leva mer hållbart är något som flera personer i Sverige, och världen över, strävar efter mer och mer. I detta inkluderas allt från det vi handlar och det vi äter, till hur vi transporterar oss och den energi vi använder i våra hem. Det kan uppfattas som en ända stor djungel där navigation behövs för att veta vad som är pålitligt, kvalitémärkt, och uppfyller olika miljökrav. Personligen känner jag mig ofta överväldigad av all information om hur man ska resonera kring olika hållbara alternativ.