Vad är alternativen till ett globalt matsystem?

Konflikt, exploatering och rätten till mat i Moçambique 
Moçambique är ett av världens mest klimatsårbara länder, men också rikt på naturresurser. Mozambique LNG-projektet, som syftar till att utvinna gas ur två djuphavsfält, är ett tydligt exempel på hur utvinningsindustrin undergräver matsuveränitet och fördjupar social ojämlikhet.   
 
Den pågående konflikten i Cabo Delgado har slagit hårt mot livsmedelsproduktionen och distributionen, vilket lett till utbredd livsmedelsosäkerhet och brott mot rätten till mat. Våldet har tvingat människor på flykt, förstört jordbruksmark och förvärrat fattigdomen. Samtidigt prioriterar utvinningsföretag exportorienterad produktion framför lokal livsmedelsförsörjning och försörjningsmöjligheter, vilket förvärrar hunger och miljöförstöring.  Denna kombination av våld och exploatering har berövat hundratusentals människor deras försörjning – ett tydligt exempel på hur hunger, konflikt och företagsgirighet hänger ihop.   

UNAC: Stärker livsmedels- och frösuveränitet i Moçambique 
I Moçambique spelar Afrikagruppernas partner UNAC (União Nacional de Camponeses) en avgörande roll i att försvara lokalsamhällens rättigheter och stärka lokala livsmedelssystem. UNAC arbetar för att småskaliga producenter ska kunna säkerställa sin livsmedels- och frösuveränitet – rätten att äga, spara och använda sina egna frön.  Genom samhällsdrivna projekt främjar UNAC uppbyggnaden av hållbara och motståndskraftiga matsystem. En central insats är skapandet av lokala fröbanker, där bönder bevarar och delar inhemska, klimattåliga frövarianter som tidigare riskerade att försvinna. Dessa insatser skyddar den biologiska mångfalden och gör det möjligt för bönder att odla på ett sätt som inte skadar miljön.   
 
Hittills har UNAC stöttat uppbyggnaden och driften av åtta fröbanker runtom i Moçambique, som tillsammans når nästan 27 000 småskaliga jordbrukare, varav de flesta är kvinnor. Varje fröbank är mer än en plats för matförsörjning – den är en symbol för självständighet, resiliens och hopp. UNAC planerar att utöka detta nätverk och därigenom stärka bönders och samhällens motståndskraft för framtida generationer. 

Byggandet av agroekologiska rörelser 
För att möta de utmaningar som klimatkrisen och det kapitalistiska matsystemet skapar, utvecklar partnerorganisationer som ADRA (Angola), ABDO (Zimbabwe), UNAC (Moçambique) och RWA (regionalt nätverk) alternativa modeller för matproduktion och distribution.  Deras gemensamma vision bygger på agroekologi – ett samhällscentrerat tillvägagångssätt som stärker resiliens, minskar beroendet av externa marknader och återför kontrollen över mat- och frösystem till lokalsamhällena.   
 
I Angola visar Afrikagruppernas partner ADRA hur agroekologin håller på att växa från enskilda projekt till en nationell rörelse. Genom att mobilisera jordbrukssamhällen och kombinera produktionsförbättringar med påverkansarbete för resurs­suveränitet bidrar ADRA till att förvandla Angolas livsmedelssystem.  Under de senaste tre åren har mer än 6 000 producenter – minst hälften kvinnor – antagit agroekologiska metoder som växelbruk, agroforestry, kompostering, samodling och gemenskapsodling. Dessa metoder har spridits till över 50 kooperativ, föreningar och gemensamma grupper som fungerar som centra för lärande, kollektiv marknadsföring och mobilisering för matsuveränitet.   

Resultaten är tydliga. Samhällen som samarbetar med ADRA producerade över 40 % mer mat under 2024 jämfört med föregående år, trots svåra klimatförhållanden. Högre skördar har noterats för majs, bönor, durra och kassava.   
 
Tillsammans har dessa samhällen genererat mer än 45 000 USD i gemensam inkomst, som återinvesterats i bostäder, utbildning, småföretag och jordbruksinsatser. Dessutom har samhällen vidtagit kollektiva åtgärder för att säkra tillgången till vatten.  Bygget av 66 cisterner och flera vattentankar har gett över 2 300 familjer tillgång till vatten och minskat effekterna av återkommande torka. Mer än 20 gemenskapsdrivna plantskolor har skapats, vilket främjar tillgången till plantor och diversifiering med fruktträd, grönsaker och medicinalväxter.   
 
Bönder har också börjat återta och bevara lokala frövarianter, vilket minskar beroendet av köpta frön och stärker traditionell kunskap. Det sker en tydlig förändring i tankesättet – agroekologi ses inte längre bara som en odlingsmetod, utan som en livsfilosofi.  Bönder experimenterar nu med biodling, återplantering av skog, förnybar energi och avfallsåtervinning, vilket visar hur agroekologi kan förena matsuveränitet, miljöhänsyn och kvinnors egenmakt.