Den internationella handeln regleras av avtal och regler. Frihandelsavtal sluts mellan länder för att komma överens om vilka regler som ska gälla när varor och tjänster säljs mellan dem för att minska handelshinder. Avtal förhandlas mellan länder eller ekonomiska unioner men de speglar inte alltid parternas intressen i lika hög grad. Maktförhållandena mellan länder och ekonomiska nationer är olika. EU har exempelvis ett stort finansiellt övertag jämfört med länder i södra Afrika som är starkt påverkade av exploateringen som ägde rum under kolonialismen och som fortfarande sker i ekonomisk och politisk bemärkelse.

Tullar och importkvoter kan vara användbara instrument för att skydda länders egen produktion – till exempel en viss gröda under den lokala skördesäsongen. På så sätt får småskaliga jordbrukare möjlighet att få sina varor sålda och den lokala marknaden kan stärkas. Som en följd av frihandelsavtal tvingas dock småskaliga jordbrukare konkurrera med varor som producerats industriellt i exempelvis EU eller USA. Det leder till att priserna dumpas och den lokala marknaden slås ut.

Oschyssta avtal skyddar företags intressen

I frihandelsavtal ingår ofta investeringsskyddsavtal. Syftet med dem är att uppmuntra företag att investera i länder. Problemet är att de samtidigt inskränker staters/regeringars möjligheter att vidta åtgärder för att skydda sin befolkning och motverka miljöförstöring. I investeringsskyddsavtal ingår nämligen tvistlösningsmekanismer som heter Investor State Dispute Settlements (ISDS) och som ger företag möjlighet att stämma regeringar när dessa instiftar lagar och regler som missgynnar företagens intressen. Dessa tvister löses i ett parallellt juridiskt system som är överordnat de nationella rättssystemen. Till skillnad från nationella domstolar som prövar fallen utifrån demokratiskt stiftade lagar, grundar sig ISDS-domar enbart på handelsavtal.

Strängare miljökrav, höjda minimilöner och åtgärder i samband med den globala corona-pandemin eller för att implementera de Globala målen och Parisavtalet – och alltså bidra till den nödvändiga klimatomställningen – är några exempel på åtgärder som företag ansett missgynnat deras investeringar och därmed fått dem att stämma länder på miljardbelopp.

Handel med Västsaharas resurser
Västsahara som är rikt på naturresurser som fisk och fosfor är Afrikas sista koloni. Landet är till stor del ockuperat och styrs av grannlandet Marocko. Trots det, har EU slutit handels- och fiskeavtal med Marocko där västsahariska vatten och naturresurser ingår.
Läs mer

Läs mer om ISDS:

• The ISDS platform
  
• War on Want
  
• Corporate Europe Observatory
  

Minskat demokratiskt utrymme

Tvistlösningsmekanismernas utformning innebär ett ständigt hot och minskat handlingsutrymme för regeringar. I slutändan drabbas de som kämpar för att försvara sina eller naturens rättigheter. Många av de åtgärder som har legat till grund för att stater har blivit stämda av företag har vidtagits för att skydda miljön eller befolkningen och har ibland kommit till stånd efter folkliga protester. Hot om stämningar är vanligt förekommande. Det är därför inte svårt att tänka sig att avvägningar görs i förväg och att vissa åtgärder aldrig vidtas av rädsla för att bli stämd och inte ha råd med de kostnader en ISDS-tvist innebär. I slutändan är det skattebetalarna som får betala de internationella företagens vinster.