Debattartikel i ETC: Sverige och EU behöver stå i solidaritet med länder som är mest drabbade av klimatförändringarna och kräva en hållbar framtid för alla, skriver Louise Lindfors på Afrikagrupperna.

Länder i globala syd är de som drabbas hårdast av klimatkrisen där en ökning av extremväder som cykloner, översvämningar och torka i en klimatförändring som drabbar de som bidragit minst till den. I processen av att säkerställa klimaträttvisa och en rättvis omställning togs ett instrumentalt initiativ under COP27 om att en fond för skador och förluster skulle skapas. Året därpå slutfördes initiativet under COP28 och banade väg för ett skapande av fonden vilket möttes av positiva reaktioner från civilsamhälle, aktivister och beslutsfattare. När allt är sagt och gjort och fonden är på väg att implementeras ligger ansvaret för bidraget till fonden på länderna som bidragit mest till klimatförändringen och de rikaste länderna. 

Under COP28 så har Sverige å andra sidan inte valt att investera i den nya fonden för skador och förluster, trots att Sverige tillsammans med EU utgör topp 20 i globala utsläpp enligt en rapport från 2022. Att inte investera i fonden sänder budskapet att Sverige sänker sin ambition att arbeta mot klimatkrisen och detta har lyfts i kritik mot Sverige. Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forsell (M) motiverade Sveriges beslut att inte investera med att ”den (fonden) har inte ens någon styrelse än.” 

Däremot välkomnar vi Sveriges bidrag och ökning av klimatbistånd med 100 miljoner kronor till två olika klimatfonder, Anpassningsfonden (AF) och fonden för minst utvecklade länder (LDCF). Emellertid så utgör de 200 miljonerna en droppe i havet i jämförelse med Sveriges klimatbudget för 2022 som innefattade 8 miljarder. 

CONCORD i ett gemensamt budskap inför COP28 krävde att Sverige tillsammans med EU skulle ha en rättvis utfasning av fossila bränslen och att de skulle säkerställa leverans på klimatfinansieringsmålen under COP28. Avtalet som har slutits under COP28 efter långa förhandlingar beskrivs som ett historiskt avtal på grund av att innehållet om att världen ska byta ut fossila bränslen i sina energisystem. Med det sagt så förväntades det en skarpare och en tydlig tidslinje på hur fossila bränslen skulle fasas ut och när vilket avtalet från COP28 inte belyser. 

Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari var tydlig under hennes vistelse i Dubai att fossila bränslen måste fasas ut. Däremot behövs det mer tydlighet i hur detta ska praktiskt genomföras för att uppnå detta i Sverige. För att fasa ut fossila bränslen i Sverige måste regeringen och landet visa ledarskap genom att bidra till klimatfonder som fonden för skador och förluster. 

Utfasningen av fossila bränslen mötte stort motstånd under COP28 från Opec. I läckta brev från Opec varnar man för att ”politiskt motiverade kampanjer riskerar vårt välstånd” och uppmaning till sina medlemmar att ”proaktivt avvisa all text eller formuleringar som siktar in sig på energi//…//.” Romina Pourmokhtari har starkt fördömt Opecs brev och fastslår att: ”Vi kommer inte att låta aktörer som vill fortsätta släppa ut och smutsa ned klimatet få villkora våra förhandlingar och vårt arbete//…//.” Likväl, att fördöma Opecs aktioner och kommunikation och att samtidigt inte vilja engagera sig i klimatfonden för skador och förluster kan uppfattas som dubbla budskap. För utan ett starkt engagemang i klimatfonderna och klimatarbetet kan vi aldrig uppnå klimaträttvisa och en rättvis omställning. 

I framtiden behöver Sverige tillsammans med EU lyssna på rösterna av de som påverkats mest av klimatförändringarna och höja sina ambitioner och mål för att reducera utsläpp, uppnå komplett utfasning av fossila bränslen och en ökning av klimatfinansiering. Inte enbart finansiering i klimatanpassning men även finansiering av klimatfonden för skador och förluster. Sverige och EU behöver stå i solidaritet med länder som är mest drabbade av klimatförändringarna och kräva en hållbar framtid för alla med respekt för mänskliga rättigheter och vår gröna jord. 

Därför kräver vi att Sverige tillsammans med EU: 

• Arbetar för en rättvis utfasning av fossila bränslen. Detta inkluderar utfasning av existerande produktion av fossila bränslen, ett stopp för all exploatering av fossila bränslen och stöd för reella lösningar för en rättvis omställning. 
  
• Säkerställer leverans på 100 miljarder dollar i klimatfinansieringsmål årligen fördelat på ett genomsnitt över åren 2020-2025 med anpassning för tillkortakommanden tidigare år. Detta ska göras utan att bidra till ökad skuld hos länder redan sårbara för både skuld och klimatkris. 
  
• Med hänvisning till avtalet för fonden för skador och förluster ska Sverige och EU åta sig ny och ytterligare finansiering som skall levereras i form av bidrag. Utöver det ska stöd för att göra den nya fonden för skador och förluster knytas an till medlemmar i Parisavtalet och säkerställa ansvarsutkrävning och att fonden styrs av demokratiska principer, jämlik tillgång till den och utan diskriminering. 
  
• Vara en stark röst en rättvis och inkluderande människocentrerad ansats för klimataktion. Detta inkluderar främjandet av mänskliga rättigheter, jämställdhet, deltagande och eget kapital-perspektiv i klimatåtaganden, beslutsfattande, implementering och rapporteringsprocesser på alla nivåer. 
  
  Signerad av: Louise Lindfors, Generalsekreterare, Afrikagrupperna
  Författad av: Gloria Jimwaga, Policyrådgivare Mat- och markrättigheter, Afrikagrupperna och Jonatan Sandqvist, Praktikant, Afrikagrupperna

Video från CONCORD Sverige om civilsamhällets respons på Sveriges klimatfinansiering och COP28.