Afrikagrupperna, Västsahara

Västsahara

Afrikas sista koloni

I november 1975 ockuperades stora delar av Västsahara av Marocko. En ockupation som fortfarande pågår och som gör Västsahara till Afrikas sista koloni. Den svenska riksdagen gav den 5 december 2012 regeringen i uppdrag att erkänna republiken Västsahara. Beslutet har fortfarande inte verkställts. Ockupationen har nu pågått i över 40 år. Nästan lika länge har Afrikagrupperna arbetat med frågan. Västsahara är uppdelat i två delar; den av Marocko ockuperade delen och det befriade området. En stor del av befolkningen bor I flyktingläger I Algeriets öken. FN har en fredsbevarande styrka i Västsahara, den enda I världen utan mandat att rapportera brott mot mänskliga rättigheter.Läs mer

Västsaharas regering med bas i flyktinglägren och befriade områden har kämpat för Västsaharas frihet med fredliga medel men allt eftersom ockupationen har fortgått i mer än 40 år börjar tålamodet framförallt bland de unga tryta. Det pågår en kamp om naturresurser i Västsahara, främst olja, fisk och fosfor där vinsten går till Marocko och transnationella investerare, några av dem med svenska länkar. Investerings- och handelsavtal görs mellan Marocko, EU och andra aktörer för utnyttjande av naturresurserna i Västsahara. Västsaharierna, representerade av Polisario Front, har inte kommit överens om dessa avtal och får inte någon vinst.

Afrikagrupperna, Västsahara, Falun
Asria Mohamed. Foto Lars Hansson

Bakgrund

Västsaharier är ett gammalt nomadfolk som i århundraden rört sig fritt genom Saharas öken för att finna vatten och bete till sina kameler och getter. Deras anfäder är möjligen ett folk som utvandrade från nuvarande Jemen under 1200-talet. Under årens lopp har befolkningen blandats upp med andra grupper och på 1700-talet utkristalliserades de till ett antal nomadstammar som talade hassania, en form av arabiska som också talas i Mauretanien men skiljer sig från den som talas i Marocko och Algeriet. Privatägd mark förekom inte i nomadsamhället, rikedom mättes i antal kameler och getter som utgjorde basen för livsföring och handel. Dessa kan betraktas som Västsaharas urinvånare.
Läs mer

Tidigt började Spanien intressera sig för de rika fiskevattnen utanför Västsaharas kust. På Berlin-konferensen 1884 tilldelades Spanien området som fick namnet Spanska Sahara. Några år senare fastställde kolonialmakterna Spanien och Frankrike landets gränser. Spanien var mest intresserad av fisket men Frankrike som kolonialiserade länderna runt omkring knäckte det västsahariska motståndet i mitten på 30-talet. Spanien kontrollerade därefter i teorin det inre av kolonin men med ett fåtal besittningar. Västsaharierna fortsatte sitt nomadliv.
Efter andra världskriget ökade motståndet mot kolonialiseringen i hela Nordvästafrika. 1956 blev Marocko självständigt och fritt från Frankrike, Mauretanien 1960 och Algeriet 1962.

I Västsahara hade fosfatfyndigheter upptäckts. Spanien såg möjligheter till stora exportintäkter och började bygga hamnar, vägar och kraftstationer i Västsahara. Små städer växte upp, spanska arbetare anlände. I början på 60-talet drabbades den västsahariska nomadbefolkningen av torka, stor del av kamelhjordarna dog, många västsaharier blev tvungna att lämna nomadlivet och bli lönearbetare med eländiga villkor i fosfatgruvan Bou Craa. 1974 var fosfatexporten från Spanska Sahara den sjätte största i världen. Fosfat används framför allt till konstgödning i jordbruket.

Afrikagrupperna, Västsahara
Chaia Elwali. Foto Margareta Längner

Avkolonisering som kom av sig 

Enligt FN-beslut från 1963 har västsaharierna rätt till självbestämmande och självständighet. Spanien uppmanades att fastställa tidpunkt för en folkomröstning. Men Spanien hade inga planer på att lämna sin koloni med så stora naturresurser och rikedomar, framför allt fiske och fosfater och genomförde aldrig någon folkomröstning. Efter att olika västsahariska grupper under flera år av fruktlösa försök att på fredlig väg avkräva av Spanien sin rätt till frihet och självbestämmande bildades Polisario (Frente Popular de Liberacíon de Saguia el Hamra y Rio Oro) 1973 och väpnade aktioner inleddes. Men Spanien ”sålde” kolonin till Marocko i ett hemligt illegalt avtal 1975 och fick fiskerättigheter och del i vinsten från fosfatutvinningen i utbyte. Läs mer

Marocko hävdade att Västsahara tillhört dem före den spanska kolonisationen och motsatte sig beslutet om folkomröstning. Marocko och Mauretanien invaderade Västsahara. Den Internationella Domstolen i Haag visade i sin dom 1975 att Västsahara tillhörde de västsahariska stammar som bodde där när spanjorerna kom. Marockos och även Mauretaniens territoriella krav avvisades.

När de spanska trupperna drog sig tillbaka från Västsahara och Marocko/Mauretanien invaderade landet var det en politisk nödvändighet för de västsahariska folket att etablera en statsbildning med provisorisk författning. SADR (Saharawi Arabic Democratic Republic) utropades den 27 februari 1976.

1975 startade krig mellan Marocko, Mauretanien och Polisario. 1979 drog Mauretanien tillbaka sina trupper från de områden de erövrat. Kriget mot Marocko fortsatte tills båda parter antog FN:s och OAU:s fredsplan 1991, som utlovade folkomröstning där västsaharierna skulle få rösta om sin framtid. Sedan 1991 råder vapenvila. Den planerade folkomröstningen 1992 och flera därefter ställdes in på grund av Marocko vägran att följa gjorda överenskommelser och vägrar att acceptera ett självständigt Västsahara. 1987 byggde Marocko en över 200 mil lång minerad mur utefter gränsen mellan ockuperat och befriat område. Muren bevakas av marockanska soldater och omöjliggör all form av kontakt mellan västsaharier på båda sidor av muren.

När Marocko invaderade Västsahara flydde ett stort antal västsaharier ut i öknen. Algeriet upplät mark till flyktingar i västra delen av landet, ett ökenområde. Där bor ca 160 000 västsaharier i fem flyktingläger, där har de levt sina liv i över 40 år helt beroende av bistånd, självförsörjning är omöjlig. Matransoner från FN:s World Food Programme (WFP) ger bönor, linser matolja, mjöl och socker, en diet anpassad för akuta katastrofsituationer inte för att leva på under årtionden. Detta resulterar i både fel- och undernäring och hämmad tillväxt. En undersökning från 2012 visar att 39 % av barnen under 5 år och 60 % av de gravida kvinnorna lider av anemi. Ökenhetta, vattenbrist och sanden som ständigt yr gör livet i lägren än svårare.

Polisario organiserar livet i lägren, ansvarar för den generella skolutbildningen för alla upp till 16 år samt bassjukvård. En del ungdomar får stipendier och kan fortsätta sina studier utomlands. Men när de kommer tillbaka hem med en utbildning väntar ofta sysslolöshet. Till det av Marocko ockuperade området har cirka 150 000 marockanska bosättare flyttat. Många västsaharier är utsatta för ständig förföljelse av marockansk polis och militär.

Afrikagrupperna, Västsahara
Flyktingläger, Västsahara. Foto Margareta Längner

Aktuell situation 

FN:s fredsbevarande styrka (MINURSO) är närvarande i Västsahara sedan 1991. Den enda FN-styrka utan mandat att rapportera övergrepp mot mänskliga rättigheter, vilket betyder att den västsahariska civilbefolkningen är helt skyddslös. MINURSO:s mandat förlängdes av FN:s säkerhetsråd i april 2017 fortfarande utan detta mandat. Innehållet i FN:s resolution kan sammanfattas med ”mer av samma”; FN-ledda förhandlingar mellan de båda parterna i konflikten, Marocko och Polisario. Detta har generalsekreterarens sändebud Christopher Ross utan framgång försökt få i gång i 8 år. Han avgick nyligen från sin post.Läs mer

I början av 2016 lät Marocko inte FNs generalsekreterare Ban Ki-moon besöka den ockuperade delen av Västsahara, vid en presskonferens kallade han Marockos ockupation för just ockupation. Marocko reagerade direkt och i mars samma år utvisades en stor del av FN-styrkan, den är ännu inte helt återinrättad.

Den militära situationen förvärrades i augusti 2016 då Marocko bröt vapenvilan mellan Polisario och Marocko då de forcerade muren i söder. Polisario förflyttade då sina styrkor dit. Afrikanska Unionen; 1984 lämnar Marocko unionen i protest mot att Västsahara invalts som fullvärdig medlem. 2017 blir Marocko åter invald.

EU-domstolen fastslog i december 2016 sin slutliga dom som klart tydliggör att Västsahara inte tillhör Marocko och inga avtal kan slutas mellan EU och Marocko som gäller Västsahara. Som en följd därav stoppades i maj 2017 ett fartyg lastat med västsahariskt fosfat på väg till Nya Zealand i Port Elisabeths hamn i Sydafrika. Västsahara är inte en del av Marocko och alltså kan inte västsahariska naturresurser eller varor säljas av Marocko.

Afrikagrupperna, Årsmöte
Aliyen Kentawi, Julia Finér. Foto Sanna Ström

Sveriges ställningstagande

I december 2012 beslutar den svenska riksdagen att uppmana regeringen att erkänna den västsahariska staten. Detta hade föregåtts av beslut att erkänna Västsahara både på Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets kongresser. Alliansregeringen verkställde inte beslutet och hänvisade till kriterier för erkännande av stater. I januari 2016 meddelade den rödgröna regeringen att ett erkännande av Västsahara inte är aktuellt, att Sverige istället kommer att stödja FN-processen för att finna en rättvis, ömsesidig accepterad lösning på konflikten. En process som gått i sank, där inget hänt på över 25 år. Läs mer

Sverige lovar också ökat humanitärt stöd till flyktinglägren, det har inte uppfyllts utan tvärtom, 2017 halverades biståndet och Praktisk Solidaritet som skeppat konserverad makrill till flyktinglägren de senaste åren har från och med 2017 inget stöd från Sida för detta. I regeringens utrikesdeklaration för 2017 nämns inte konflikten överhuvudtaget. Då Västsahara och Polisario sett på Sverige med förtroende kom icke-erkännandet ännu mer som ett slag i ansiktet för rätten till självständighet och självbestämmande.

På Socialdemokraternas kongress 2017 beslutades inget om ett erkännande av Västsahara nu trots flera motioner i det ämnet. Partiledningen menade att det är fel tidpunkt, de folkrättsliga kriterierna saknas, Västsahara är inte statsdugligt och det är FN-spåret som gäller.

Afrikagrupperna, Västsahara
Flyktinglägren, Västsahara, Julia -09

Afrikagrupperna

Afrikagrupperna har lyft Västsaharafrågan genom informations- och lobbyverksamhet i Sverige under många år. Afrikagruppernas årsstämma beslutade 2015 att inkludera kampen för ett fritt Västsahara i långtidsplanen och att intensifiera arbetet. Enligt vår uppfattning är det bästa sättet för oss att stödja kampen för en fritt Västsahara att stödja organisationer i Västsahara eller flyktinglägren som kämpar för sin egen frihet och samtidigt öka medvetenheten i Sverige och EU.

Tillsammans med andra svenska och europeiska organisationer fortsätter vi att pressa såväl den svenska regeringen som FN genom artiklar, seminarier, brev och möten.

 

  • Erkänn Västsahara!
  • Verkställ kongressbeslut och riksdagsbeslut från 2012!
  • Återställ det humanitära biståndet till flyktinglägren!
  • Fördöm den marockanska ockupationen!
  • MR-mandat till FN-styrkan!
  • Följ EU-domen: Ingen mer stöld av västsahariska varor!
Afrikagrupperna, Årsmöte
Årsmöte 2017. Foto Cecilia Abrahamsson
Afrikagrupperna, Västsahara
Sáhara. Foto Miguel A. Peláez

Vill du veta mer?

Länkar

Polisario Klicka här
Tidskriften Västsahara FacebookHemsida
Western Sahara Resource Watch Klicka här
Västsaharaaktionen Klicka här ( uppdateras inte, innehåller mycket bakgrundsmaterial)

Böcker

Västsaharas kamp för oberoende 1978 (Erik Fichtelius)
Västsahara – Europas sista koloni 2013(Lena Thunberg)
Tyst territorium: sju reportage om Västsahara 2013 (Fredrik Laurin, Lars Schmidt)

Afrikagrupperna, Västsahara
Gritos Contra El Muro. Foto: Lotta Comé