Afrikagrupperna är en feministisk organisation. Feminism syftar till att eliminera förtryck, särskilt mot kvinnor, hbtqi-personer och andra grupper på grund av sexualitet, könsidentitet, ras, klass, kultur, tradition, etnicitet, ålder, funktionsvariation, nationalitet, religion och/eller andra former av diskriminering. Därför stöttar vi en feministisk organisering för att bräcka strukturellt farliga normer och stereotyper.

Afrikagrupperna arbetar på flera nivåer med mobilisering och påverkansarbete för att förändra normer, politik och lagstiftning som rör SRHR. I Sverige och EU arbetar vi för att politiker och andra beslutsfattare ska använda sin makt för att stärka tillgången till SRHR för människor i Sverige, inom EU och globalt. Våra partnerorganisationer arbetar i sin tur för strukturell förändring och påverkan kring SRHR på lokal, nationell och regional nivå.

Ojämlik makt

Patriarkatet är en samhällsordning som bygger på att det är männen som har makten. Det är en struktur där män som grupp har mer makt än kvinnor som grupp. Patriarkatet är en struktur som upprätthålls av både män och kvinnor. Vi är alla en del i samma struktur och system, som vi tillsammans måste jobba för att förändra och rasera. Trots att män har mer makt än kvinnor i patriarkatet så förstör det för oss alla, oavsett vilket kön vi har.

De ojämlika maktförhållandena mellan kvinnor och män ökar risken för kvinnor och flickor att tvingas till oskyddat sex. Detta kan leda till ofrivilliga graviditeter och olika typer av sexuellt överförbara infektioner, som hiv. Det förebyggande arbetet mot hiv måste därför fokusera på flickors och pojkars, kvinnors och mäns villkor i samhället, och på flickors och kvinnors möjlighet att bestämma över sin egen kropp och sexualitet. Sexualupplysning och jämställdhetsarbete är avgörande för att förbättra flickors och kvinnors ställning och möjligheter och för att minska hivspridningen. Flickor och kvinnor som lever med hiv drabbas hårdast av diskriminering, stigmatisering och ekonomiska svårigheter. Dessutom är det framförallt kvinnor som tar ansvar för vård av sjuka. Bristen på makt över sitt eget liv och diskriminerande könsroller och normer är den främsta orsaken till detta.

Normer kring genus och sexualitet

Maskulinitetsnormer uppmuntrar män att ha fler sexuella partner och äldre män att ha sexuella relationer med betydligt yngre kvinnor. I södra Afrika bidrar detta till att fler unga kvinnor lever med hiv jämfört med unga män. Insatser om SRHR kan hantera skadliga könsnormer och stereotyper bland annat genom att arbeta med män och pojkar för att ändra normer som gäller faderskap, sexuellt ansvar, beslutsfattande och våld och genom omfattande, åldersanpassad hiv- och sexualitetsinformation för ungdomar som tar upp könsnormer.

Heteronormen dominerar samhällen i hela världen. Det förutsätts att du är intresserad av personer av motsatt kön. Det förutsätts att det kön som du ser ut att tillhöra också är det som du känner dig som. Normerna om sexuell läggning och könsidentitet kallas heteronormativitet. Denna norm finns överallt och hos alla. I många länder är det svårt att tala om sexualitet och jämställdhet eftersom heteronormen och patriarkala strukturer då ifrågasätts. Rasism, homofobi och misstänksamhet bottnar ofta i okunskap och en rädsla för det okända. Att stå för vem man är och kräva sina rättigheter kan få ofattbara konsekvenser.

Hbtqi

Enligt internationella regler om mänskliga rättigheter har människor rätt att själva bestämma över sina liv, över utbildning, bostad och familjebildning. Alla har rätt till arbete och en dräglig levnadsstandard, men att vara hbtqi-person gör att risken att drabbas av fattigdom är hög. Sexuell läggning, könsuttryck och könsidentitet påverkar möjligheterna att få och behålla ett arbete och att leva utan att bli trakasserad och utsatt för systematiska hatbrott och förföljelse. I länder utan välfärdssystem är det ofta familj och släkt som står för ekonomisk trygghet. Det sociala nätverket gör att skolavgifter och sjukvård betalas, att det finns sängar att sova i och mat att äta även för en person som själv inte har någon inkomst. Att leva öppet som hbtqi-person kan innebära att man blir utstött av familjen.  Då förlorar man också den sociala och ekonomiska tryggheten.

Hbtqi-personer ska naturligtvis ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som alla andra. Hbtqi-personer är dubbelt sårbara i de länder där homosexualitet är kriminaliserat och stigmatiseringen ibland tar sig våldsamma uttryck. Sexualitet kan vara en fråga om liv och död. Sextioåtta länder runt om i världen fortsätter att kriminalisera samkönade relationer eller sexuella handlingar. Nästan hälften av länderna ligger på den afrikanska kontinenten.

Situationen i södra Afrika

Afrikagruppernas partnerorganisationer arbetar hårt för att förändra lagstiftning och bestämmelser på nationell nivå. I Moçambique har påverkansarbetet exempelvis lett till förbättrad lagstiftning gällande abort och homosexualitet och förbud mot tvångsäktenskap med barn.

Lagstiftningen kring homosexualitet ser lite olika ut i våra samarbetsländer. I tre av länderna är homosexualitet inte längre ett brott: Sydafrika (1998), Moçambique (2015) och Angola (2019). I både Namibia och Zimbabwe är sexuella handlingar mellan män olagliga, medan lagen inte säger något om kvinnor. Bestraffning verkställs dock inte. Aktivister och civilsamhället försöker få till stånd en lagändring som avkriminaliserar homosexualitet. I Namibia är förändringen på god väg.

Det är såklart jätteviktigt att lagar finns för att skydda alla människors rättigheter. Men lagändringar måste kombineras med informationsinsatser och utbildning så att lagen verkligen tillämpas, normer förändras och människors rättigheter skyddas och främjas. Både enskilda individer, lokalsamhällen och beslutsfattare måste engageras för att förändra de strukturer som upprätthåller våldet mot kvinnor över hela världen. Vi måste mobilisera ledarskap på global, nationell och lokalsamhällsnivå för att främja normativa förändringar som gör våld mot kvinnor och barn oacceptabelt. Vi måste visa de ekonomiska, sociala och hälsorelaterade konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor – inklusive kopplingarna till hiv. Det är viktigt att fortsätta ifrågasätta och försvara, informera och diskutera frågor som rör genus och sexualitet. Det borde vara en självklarhet överallt att mänskliga rättigheter är universella och ska gälla alla oavsett sexualitet, könsidentitet, ras, klass, kultur, tradition, etnicitet, ålder, funktionsvariation, nationalitet, religion och/eller andra former av diskriminering.