Valet i Namibia

Den 27 november håller Namibia val. Efter mer än tre decennier av politisk dominans av South West Africa People’s Organization (SWAPO) har befolkningens missnöje kring arbetslöshet, korruption och ojämlikhet ökat markant. Oppositionen har samtidigt fått ett starkare inflytande och lockar unga väljare som eftersträvar förändring i politiken. För att få en djupare förståelse för Namibias mest pressande utmaningar och vad som krävs av regeringen för att styra om utvecklingen, vänder vi oss till vår partnerorganisation LaRRi – en forsknings- och utbildningsorganisation som arbetar för social rättvisa i Namibia.

Namibia efter självständigheten: SWAPO:s politiska dominans
När Namibia blev självständigt från Sydafrika 1990, hade SWAPO etablerat sig som en ledande kraft i kampen mot kolonialism och apartheid. Det socialistiska partiet, under ledning av landets första president Sam Nujoma, hade ett starkt folkligt stöd som bottnade i dess centrala roll i frigörelsen.

Sedan självständigheten har SWAPO suttit kvar vid makten till denna dag. Enligt LaRRI är SWAPO:s långa maktinnehav ett resultat av flera faktorer. Det kan delvis förklaras av ett svagt organiserat politiskt motstånd, SWAPO:s historia som självständighetsrörelse, men även partiets förmåga att etablera stabilitet, statliga institutioner och ett nationellt förtroende hos folket efter självständigheten.

Efter presidenten Hage Geingobs bortgång tidigare i år, har Nangolo Mbumba tagit över makten tillfälligt tills nästa val. Om SWAPO vinner majoritet i årets val, förväntas Namibia få sin första kvinnliga president.

Väljarnas viktigaste frågor 2024

Trots ekonomiska framsteg och ökad stabilitet under SWAPO:s styre, står Namibia idag inför stora sociala och ekonomiska utmaningar som regeringen inte lyckats tackla. LaRRI menar att de mest pressande väljarfrågorna är arbetslöshet, korruption och ekonomisk ojämlikhet.

I Namibia är inkomstskillnaderna mycket stora både geografiskt och mellan olika folkgrupper. Gini-indexet, den ekonomiska modellen för att mäta ekonomisk ojämlikhet, visar att Namibia låg på 59,1 under 2023, och rankas därmed som det näst mest ojämlika landet i världen efter Sydafrika. Stora delar av befolkningen lever i fattigdom, särskilt på landsbygden, samtidigt som en väldigt liten del av befolkningen kontrollerar större delen av landets rikedomar. Denna ojämlikhet är ett arv från kolonialismen och apartheidtiden, där resurser och land var kraftigt koncentrerade till en liten elit.

Arbetslösheten i landet är en av de mest påtagliga utmaningarna, särskilt bland ungdomar där den nuvarande andelen utgör 46,1%. Trots att Namibia är rikt på naturresurser har det inte skapats tillräckligt med arbetstillfällen. En stor del av befolkningen arbetar dessutom inom den informella sektorn, vilket gör dem sårbara för exploatering och ohållbara arbetsvillkor. Under de senaste åren har den höga arbetslösheten kommit att bli en grogrund för politisk frustration, särskilt bland unga väljare.

Korruption är ytterligare en utmaning som präglat Namibia, inte minst genom den så kallade ”Fishrot-skandalen”, då högt uppsatta regeringsföreträdare, många med kopplingar till SWAPO, anklagades för att ha förskingrat medel från fiskekvoter. Skandalen har inte bara lett till ett utbrett missnöje och skepsis mot SWAPO:s ledarskap det har även styrt bort viktiga resurser från utvecklingsprojekt som syftar till att minska fattigdom och ojämlikheter.

Under valet 2019 märktes det första tydliga tecknen på SWAPO:s försvagade väljarstöd. För första gången förlorade partiet sin majoritet på två tredjedelar i parlamentet och lyckades endast säkra 65,5 % av rösterna, ett resultat som speglade ett växande missnöje bland de yngre väljarna. Samtidigt har nya oppositionspartier vuxit fram som lovar tackla de rådande sociala och ekonomiska förhållandena, varav en av de främsta utmanarna är partiet Popular Democratic Movement (PDM) med en liberal-konservativ inriktning.

SWAPO:s åtgärder och effekten på väljarstödet

SWAPO har under åren vid makten försökt att ta itu med dessa problem genom olika politiska program. Landreformer, sociala bidrag och åtgärder för att främja tidigare missgynnade grupper har varit centrala delar av partiets politik för att minska den ekonomiska ojämlikheten. Trots detta har landreformerna genomförts i långsam takt och ojämlikheten är fortsatt hög. Framstegen har även bromsats av byråkratiska hinder och politiskt motstånd, vilket har lett till ökad frustration bland namibier.

När det kommer till arbetslösheten har SWAPO lanserat omfattande utvecklingsplaner, såsom Vision 2030 och Harambee Prosperity Plan. Dessa planer syftar till att diversifiera ekonomin och skapa nya arbetstillfällen trots dessa åtgärder har arbetslösheten förblivit hög. LaRRI menar att partiets oförmåga att leverera tillräckligt många jobb, särskilt för unga, har försvagat förtroendet för SWAPO.

Korruptionsfrågan har också påverkat SWAPO:s väljarstöd. Trots att regeringen infört antikorruptionsreformer, har dessa ofta kritiserats för att vara ineffektiva eller att de genomförs alltför långsamt. Detta har öppnat upp för oppositionen att kunna träda in på den politiska arenan som trovärdiga alternativ.

LaRRI:s perspektiv: Vad krävs av regeringen?

Afrikagruppernas partnerorganisation LaRRI (Labour Resource and Research Institute) är ett ledande forsknings- och utbildningsinstitut i Namibia som arbetar för att främja social rättvisa och stärka arbetarrörelsen. Genom forskning och rapportering belyser LaRRI viktiga frågor som arbetskraft, privatisering och arbetsmiljö. De engagerar sig även i utbildning och opinionsbildning för att skydda arbetares rättigheter.

Enligt LaRRI är arbetslösheten den mest akuta utmaningen som Namibia står inför. För att hantera arbetslösheten föreslår organisationen att regeringen skapar en gynnsam miljö för små- och medelstora företag och att regeringen gör investeringar i yrkesutbildningar för unga. På detta sätt kan de utveckla praktiska färdigheter som efterfrågas på arbetsmarknaden. LaRRi betonar även vikten av att främja samarbeten mellan offentlig och privat sektor för att stimulera fler jobb, särskilt inom sektorer som jordbruk och turism.

En annan fråga som LaRRI anser som ytterst viktig att ta itu med är ekonomisk ojämlikhet. Organisationen menar att landreformer måste drivas igenom med större beslutsamhet för att skapa en mer rättvis tillgången till mark och resurser. För att bidra till att minska klyftorna mellan rika och fattiga krävs även skattereformer som omfördelar rikedom samt högre skatter på lyxvaror och markägande, enligt LaRRI.

Korruptionen måste även motverkas på ett effektivt sätt. LaRRI förespråkar starkare antikorruptionsmekanismer, inklusive en oberoende anti-korruptionsmyndighet med större befogenheter att lagföra brott. Dessutom anser LaRRI att ansvarsutkrävandet skulle kunna öka genom ett införande av ökad transparens i offentliga upphandlingar och skydd för visselblåsare, vilket i sin tur skulle kunna motverka korruption inom regeringen.

Slutligen menar LaRRI att utbildningssystemet måste reformeras för att bättre anpassas till arbetsmarknadens behov. För att göra namibiska ungdomar mer konkurrenskraftiga på en modern marknad och minska klyftan mellan utbildning och arbetsmöjligheter, krävs investeringar i utbildningar inom vetenskap, teknik, ingenjörskonst, matematik och innovation. Dessutom krävs mer stöd till yrkesutbildningar och praktiska utbildningsprogram.

Vad kan vi vänta oss?

Med en växande opposition och ett ökat missnöje för SWAPO, särskilt bland ungdomar, har behovet av förändring blivit mer påtagligt än någonsin. Frågor som arbetslöshet, korruption och ojämlikhet kommer att fortsätta dominera valkampanjerna, men hur väl dessa frågor kommer att hanteras, kvarstår att se. Även om förväntningarna är att SWAPO kommer vinna valet, kommer partiet sannolikt inte säkra en majoritet och fortsätta förlora stöd, vilket kan leda till koalitionsförhandlingar med oppositionspartier i framtiden. Väljarna söker konkreta lösningar snarare än tomma löften och den framtida regeringen kommer behöva prioritera transparens och effektivitet för att hantera landets utmaningar.

Artikel skriven av Anna Lundberg, praktikant hos Afrikagrupperna