Kampen mot kvarlevande apartheidstrukturer är fortfarande en viktig del av unga sydafrikaners vardag. Det konstaterar vår praktikant Sandrine Ndayambaje, efter hennes första veckor i Johannesburg.

Inom loppet av de tre veckor som jag bott i Johannesburg är det redan begripligt att staden har en mångsidig karaktär med en politisk prägel. Politiken här är levande i medier, konst och i vardagliga samtal. Sydafrikas koloniala arv och historia av apartheid har lämnat sina spår på dess nuvarande samhällsproblem. Som exempelvis den strukturella rasismen mot svarta människor och de stora klyftorna mellan rika och fattiga.

I år firades 25 år av demokrati i Sydafrika. I Sydafrikas första demokratiska val i april 1994  vann partiet African National Congress (ANC) med sloganen “A better life for all”, en slogan som gav den svarta befolkningen hopp om en bättre framtid. I ett land som ibland kallas för “The rainbow nation”, menar många idag att strukturerna från apartheidstyret har fått fortgå. Svarta sydafrikaner är fortfarande i majoritet av de som drabbas av fattigdom och arbetslöshet. Enligt officiell statistik beräknas arbetslösheten bland svarta människor ligga på 31 procent, färgade 22 procent och vita 6 procent.

Under min första vecka i Johannesburg såg jag musikalen SARAFINA!. En musikal som fångar ungdomsaktivism i skolmiljö. Huvudkaraktären Sarafina är en ung svart kvinna, som engagerar sig politiskt för svartas rättigheter i Sydafrika. Vi följer hennes driv och motivation till att stå emot förtryck, vilket resulterar till att hon arresteras och torteras av polisen. SARAFINA! utmärker kvinnors aktivism under kampen mot apartheid. Musikalen belyser även de kända studentdemonstrationerna mot apartheid i Soweto 1976, då studenter protesterade mot tvånget att lära sig Afrikaans i skolan. En kamp som kan liknas vid studentrörelsen “Fees Must Fall” som grundades 2015. Studenternas krav på gratis högre utbildning sågs som del av  kampen för ett avkolonialiserat och jämlikt utbildningssystem i Sydafrika.

Ett flöde av känslor strömmade inom mig under föreställningens gång. Ilska, sorg och stolthet. Ilska över det grymma förtrycket som svarta människor har, och fortfarande utsätts för i Sydafrika. Sorg över att svarta människor världen över har begränsad tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter. Stolt över att se svarta sydafrikanska skådespelare ta plats och äga berättelsen om deras kamp i landet. Porträtteringen av svarta människors liv i SARAFINA!, tål även att beskrivas som en universell skildring av det konstanta förtrycket mot svarta människor världen över.

Mot slutet av musikalen SARAFINA! sjöng skådespelarna “Freedom is coming tomorrow”. En vers som beskriver tron om en rättvis framtid. SARAFINA! är således en påminnelse om att Sydafrikas kamp mot jämlikhet fortsätter.

Text & foto: Sandrine Ndayambaje, praktikant på Afrikagruppernas kontor i Johannesburg