Mat- och jordbruksindustrin samt utvinningsindustrin är bland de farligaste för försvarare och grupper som redan marginaliseras, löper större risk att drabbas av hot och våld. Urfolk är särskilt överrepresenterade och kvinnliga försvarare utsätts utöver för samma risker som andra försvarare, även för genusspecifika övergrepp som sexuella övergrepp och våldtäkt, sexualiserade smutskastningskampanjer och ifrågasättande av deras moral och roller utifrån genusbaserade normer.  

För att undvika att intressekonflikter blossar upp mellan bolagen och lokalbefolkningen samt underlätta och minska riskerna för försvarare, behöver lokalsamhällen som lever på den mark och är beroende av de naturresurser som planeras att tas i anspråk, konsulteras på ett meningsfullt sätt och ge sitt medgivande. I södra Afrika har flera organisationer samlats under kampanjen ”Right to say No” som kämpar för samhällens rätt att säga nej till etableringen av kommersiella projekt som de anser missgynnar lokalsamhällens intressen och utveckling. Utmaningarna är inte unika för södra Afrika och liknande initiativ finns även i Sverige.  

Trots att det är uppenbart att många storföretags prioritering av vinster framför mänskliga rättigheter och miljön får allvarliga konsekvenser som i värsta fall leder till att människor dödas, verkar storföretagen under nästan total straffrihet. På grund av storföretagens oerhörda maktövertag, är det sällsynt att någon arresteras eller ställs inför domstol när miljöförsvarare mördas, miljön förstörs, människor drivs från sitt land, sina hem och sin försörjning, eller tvingas stanna kvar men lida av de negativa effekter som de kommersiella projekten medför för dem.    

Det finns massor med avtal och regler som idag skyddar storföretagens investeringsintressen men få bindande regler som skyddar naturen och de mänskliga rättigheterna gentemot företagen. I frihandelsavtal ingår ofta avtal som skyddar företagens investeringar.  På grund av sin utformning, inskränker de avtalen staters möjligheter att vidta åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna och motverka miljöförstöring.  

Tvistlösningsmekanismer, Investor State Dispute Settlements (ISDS), som ingår i avtalen, ger företag ensidig möjlighet att stämma regeringar när de inför regler som missgynnar företagens intressen. Dessa tvister löses i ett parallellt juridiskt system och det kan därför bli omöjligt för stater att hålla företaga ansvariga i nationella domstolar eftersom de då riskerar att bli stämda och tvingas betala miljardbelopp.   

För att komma åt internationella företags straffrihet lade Sydafrika och Ecuador 2014 fram en resolution i FN om ett bindande globalt fördrag för transnationella företag vad gäller mänskliga rättigheter (Binding Treaty on business and human rights). Sedan dess har en arbetsgrupp som leder processen tillsatts och det hålls årliga förhandlingar kring fördragstexten. 

Om stater ska kunna fullfölja sitt ansvar och skydda de mänskliga rättigheterna och miljön även gentemot storföretag måste mänskliga rättigheter ges ett överordnat skydd. För att Binding Treaty ska bli verklighet, behöver dock fler länder stödja fördraget och delta aktivt i förhandlingarna. Därför lobbar Afrikagrupperna och dess partnerorganisationer för ett ökat engagemang i Binding Treaty-processen. Varken Sverige eller EU deltar idag aktivt i förhandlingarna. Vi arbetar därför för att Sverige ska visa sitt stöd och delta aktivt i processen samt arbeta aktivt för ett EU-mandat.