San är södra Afrikas urfolk och har levt som jägare och samlare i regionen i omkring 60 000 år. När europeiska kolonialmakter tog kontroll över området, förlorade Sanfolket stora delar av sin traditionella mark. Många tvingades därför lämna sin traditionella livsstil och arbeta för de som tagit deras mark. De som vägrade fick enligt lag skjutas. Idag bor många på bosättningsområden eller i samhällen utanför städer i Namibia. San är ett samlingsnamn för flera olika grupper som identifierar sig genom sina egna språk och kulturer, exempelvis Ju/’Hoansi, Khwe, Hai||om, Naro och !Xung.

Sanfolket har länge kämpat för att bevara sina språk, sina berättelser och sina sätt att leva. Samtidigt har de gradvis förlorat mark, resurser och inflytande. På grund av den marginalisering de utsätts för saknar flera födelsebevis och andra viktiga dokument. Detta gör att få har tillgång till statliga bidrag, utbildning och annat som de egentligen har rätt till.

Många San samhällen lever i extrem fattigdom och i en vardag präglad av diskriminering. Samhällena präglas även av inter- och transgenerationella trauman, det vill säga trauman som överförs från tidigare generationer. Denna följd av kolonialismen har bland annat lett till ett utbrett alkohol- och drogmissbruk och våld i nära relationer. För barnen innebär skolan ofta både utanförskap och kroppslig bestraffning, och det saknas ofta personal som talar deras språk eller förstår deras bakgrund. Barnen blir ofta retade när de pratar sitt modersmål i skolan. Detta resulterar i att många skäms över att vara San och försöker dölja sin identitet.

”San is ‘the first people’, but we are now the last.”  Säger Maria Gares, en av de som arbetar med projektet.