San är ett av södra Afrikas urfolk, med samhällen spridda över flera länder. I Namibia har San kämpat för att bevara sina språk, sina berättelser och sina sätt att leva. Samtidigt har de gradvis förlorat mark, resurser och inflytande.

Många San-samhällen lever idag i extrem fattigdom och i en vardag präglad av diskriminering. För barnen innebär skolan ofta både marginalisering och kroppslig bestraffning, och det saknas ofta personal som talar deras språk eller förstår deras bakgrund.

Unga kvinnor möter dessutom omfattande nivåer av våld. I flera byar förekommer övergrepp från män i uniform, som poliser och militärer. Hot om att tvingas lämna byn eller förlora tillgång till vatten används för att tvinga kvinnor att gifta sig mot sin vilja. Många lever med hiv och aids, och utan tillgång till sjukvård är både mödra- och barnadödligheten hög. Fattigdom, isolering och diskriminering gör att många från San-folken saknar möjligheter att försörja sig, och därmed makt att förändra sin tillvaro.

I den här verkligheten arbetar Women’s Leadership Centre med feministiskt ledarskap, kulturell stolthet och rättighetsbaserad organisering. Målet är att stärka San-kvinnors och flickors självkänsla och egenvärde och ge dem möjlighet att ta plats med en egen röst. Genom trygga mötesplatser får kvinnor och flickor kunskap om sina rättigheter, de får känna stolthet över sin kultur och de får stöd så att de kan läka efter de kränkningar de utsatts för.

”Min viktigaste erfarenhet från från detta program är mod, styrka och motståndskraft. När någon eller något trycker ner mig ser jag till att resa mig och stå stark.”

”Jag hade få privilegier på många områden, men efter att jag gick med i WLC-programmet insåg jag att jag har rätt att röra mig fritt och att stå upp när något inte känns bra.”

Tack vare gåvor från personer som du kan vi ge ekonomiskt stöd till WLC. Under 2024 gjorde stödet det möjligt för dem att utbilda tolv samhällsledare från sex byar. De leder nu San Girls’ Circles, trygga mötesplatser där flickor mellan 8 och 14 år får prata om erfarenheter av våld, rättigheter, kultur, utbildning och hälsa.

Genom åtta möten i varje by kunde ledarna nå 217 flickor och 190 vuxna. Flickorna delade med sig av sina erfarenheter, formulerade sina behov och tog samtalen vidare till föräldrar och skolor.