Mäns våld mot kvinnor i nära relationer har kommit att uppmärksammas alltmer, inte bara i Sverige utan även globalt. Ofta förknippas våldet med det fysiska, psykiska och sexuella våld som mannen utsätter kvinnan för. Men våldet tar inte slut där. Forskning visar att kvinnor som är utsatta för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld många gånger också är utsatta för ekonomiskt våld. Det ekonomiska våldet talas det dock mindre ofta om. Kanske på grund av okunskap, kanske på grund av att det ekonomiska våldet inte lämnar blåmärken och frakturer. Men det ekonomiska våldet lämnar ekonomiska ärr och öppna sår. 

I den här artikeln vill vi öka kunskapen om ekonomiskt våld och synliggöra det ekonomiska våldets konsekvenser. Vi vill också ta tillfället i akt och lyfta fram de risker som digitala bank-, betal- och identifieringstjänster för med sig för kvinnor som är utsatta för ekonomiskt våld. Vi avslutar artikeln med att reflektera över den digitala ekonomins överspridningseffekt på digitaliseringen av samhällstjänster, mer precist de risker som det för med sig när känsliga ekonomi-, person- och hälsouppgifter görs tillgängliga online med hjälp av digitala identifieringstjänster såsom BankID. 

Vad är då ekonomiskt våld?

Enkelt uttryckt kan ekonomiskt våld ses som ytterligare en strategi som män använder sig av för att etablera kontroll över sin partner. På samma sätt som det fysiska, psykiska och sexuella våldet syftar till att kontrollera kvinnans liv och att göra henne beroende så syftar det ekonomiska våldet till att göra kvinnan ekonomiskt beroende genom att kontrollera och utnyttja hennes ekonomi samt försvåra hennes möjlighet att försörja sig själv. Forskning visar dessutom att fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld är intimt sammanvävda och att kvinnor som lever i en våldsam relation ofta är utsatt för flera av dessa former av våld samtidigt. 

Det ekonomiska våldet har tre dimensioner – kontroll, exploatering och försörjningssabotage. Med kontroll menas att mannen förvägrar kvinnan tillgång till egna och gemensamma pengar, nekar henne insyn och inflytande i ekonomiska frågor, kräver att få insyn i hennes ekonomi samt kräver kontroll över hur hon använder egna och gemensamma pengar. Exploatering handlar om att mannen på olika sätt tillägnar sig kvinnans ekonomiska resurser. Det kan exempelvis handla om att mannen kräver att kvinnan ska använda sina pengar för att betala hans räkningar och konsumtion eller att han vägrar att betala sin del av del hushållets gemensamma utgifter. Men det kan också handla om att mannen med hot om våld eller utan kvinnans kännedom tar lån och krediter i hennes namn. Försörjningssabotage syftar till alla handlingar som mannen gör i syfte att sabotera för kvinnan att ha en egen och varaktig försörjning. Det kan handla om alltifrån att mannen håller henne vaken om nätterna så att hon inte orkar att gå till jobbet på morgonen, tvingar henne att säga upp sig från jobbet för att i stället arbeta (oavlönat) i mannens företag eller hindra henne för att gå en utbildning som skulle kunna leda till en anställning. 

Det ekonomiska våldet har stora negativa konsekvenser, både under tiden som kvinnan lever tillsammans med mannen men också efter det att relationen upphört. Under tiden som relationen pågår är kvinnans tillgång till och kontroll över egna pengar helt eller delvis begränsas. Ibland ser man uttrycket att ”pengar inte är allt här i världen” men avsaknaden av egna pengar begränsar inte bara möjligheten till privat konsumtion – exempelvis kläder, hygien, mobilabonnemang mm – utan påverkar också möjligheten att utöva fritidsaktiviteter (som kostar pengar) och socialt umgänge med vänner och bekanta. När kvinnan är ekonomiskt beroende av mannen blir det också svårare för henne att bryta upp från relationen. 

Till skillnad mot det fysiska, psykiska och sexuella våldet som i bästa fall upphör när relationen med mannen upphör så kan konsekvensen av det ekonomiska våldet i värsta fall bli livslångt. Forskning visar att det är vanligt att kvinnor som lämnat en relation där hon varit utsatt för ekonomiskt våld har betydande skulder i form av banklån, sms-lån och konsumtionskrediter som mannen tagit i hennes namn eller tvingat henne till att ta. Det är också vanligt att skulderna har resulterat i att kvinnorna fått betalningsanmärkningar eller att skulderna har överlämnats till Kronofogden. I de fall skulderna resulterat i betalningsanmärkningar eller gått till Kronofogden kan kvinnorna få svårt att hyra eller ta lån för att köpa en bostad. 

Ekonomiskt våld är svårt att bevisa

En berättigad fråga i sammanhanget är då varför kvinnor som ovetandes eller mot sin vilja tvingats till att ta lån ska behöva bli återbetalningsskyldiga. Det enkla svaret på den frågan är tyvärr att ekonomiskt våld är svårt att bevisa. Och framväxten av digitala bank-, betal- och identifieringstjänster (bankdosor och BankID) har inte minskat den svårigheten. I vår pågående studie av kvinnor som varit utsatta för ekonomiskt våld framträder en bild av hur männen medvetet och systematiskt exploaterar kvinnornas ekonomi genom att tvinga sig till kontrollen över deras mobiltelefon/platta, internetbank, Swish, bankdosa och BankID. Men hos banken och kreditgivaren syns inte detta tvång. Det enda som banken kan se är att den ekonomiska transaktionen – banköverföringen, lånet eller köpet – har signerats med kvinnans bankdosa eller BankID. Banken och kreditgivaren ser inte det våld eller hot om våld som fick kvinnan att ge upp kontrollen över sin BankID eller bankdosa och som resulterade i att lånet blev signerat med hennes bankdosa eller BankID. För kvinnor som lever med ekonomiskt våld utgör detta den digitala ekonomins akilleshäl. Det ekonomiska våldet äger rum bakom hemmets stängda dörrar vilket betyder att det blir oerhört svårt för en kvinna att bevisa att den ekonomiska transaktion som signerades med hennes bankdosa eller BankID skedde mot hennes vilja eller utan hennes vetskap. 

Ekonomiskt våld är svårt att skydda sig mot

Det ekonomiska våld som utförs med hjälp av kvinnans digitala bank, betal- och identifieringstjänster är svårt att skydda sig mot. Våld eller hot om våld trumfar över alla de säkerhetslösningar som vi fått lära oss ska hålla vår digitala ekonomi säker. Byte av lösenord, uppdatering av programvara, att inte dela inloggningsuppgifter, användning av fingeravtrycks- och ansiktsigenkänning är verkningslösa när kvinnan står inför valet att bli slagen eller att ge mannen tillträde till hennes ekonomi. Och i en framtid, som i mångt och mycket redan är här, väntar en kanske än mer oroande utveckling i takt med att svenska myndigheter öppnar upp möjligheten för oss medborgare att komma åt våra känsliga personuppgifter med hjälp av digitala identifieringstjänster såsom BankID. Föreställ er den risk som det innebär för en kvinna som lever i en våldsam relation att förlora kontrollen över inloggningen till 1177. Hur mycket kommer hon att våga berätta för läkaren om den senaste misshandeln när hon vet att mannen kan logga in på 1177 med hjälp av hennes BankID och läsa i hennes journal vad hon i förtroende berättade för läkaren? Och vilken skada kan hon drabbas av ifall han kommer åt uppgifter som finns lagrade om henne hos Försäkringskassan, Skatteverket, Kivra, Pensionsmyndigheten, Transportstyrelsen, det kommunala bostadsbolaget mfl. 

Ett reellt hot för kvinnor

Sammanfattningsvis: Ekonomiskt våld är ett reellt hot för kvinnor som lever i en våldsam parrelation. Politiker, myndigheter, frivilligorganisationer och professioner som möter våldsutsatta kvinnor bör därför ägna det ekonomiska våldet samma uppmärksamhet som det fysiska, psykiska och sexuella våldet. Det är viktigt att rikta uppmärksamhet mot de sårbarheter som dagens digitala ekonomi för med sig för kvinnor som är utsatta för ekonomiskt våld. Digitaliseringen av samhällstjänster där känsliga personuppgifter görs tillgängliga via digitala identifieringstjänster utgör ett nytt hot för våldsutsatta kvinnor då dessa uppgifter inte längre kan skyddas från insyn från en kontrollerande och exploaterande partner.  

Skriven av:
Lars Evertsson är professor i socialt arbete vid Institutionen för Psykologi och socialt arbete vid Mittuniversitetet och Charlott Nyman är docent i sociologi vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet.