Den 27 november är det val i Namibia och frågor som tillgång till mark, bostäder, korruption och våld mot kvinnor är några av de ämnen som debatterats i valkampanjen. Samtidigt som den sittande presidenten, Hage G. Geingob kandiderar för att säkra sin andra och sista 5-års period i presidentposten, utmanas han och hans parti South West Africa People’s Organisation (SWAPO) av 10 presidentkandidater och 14 politiska partier. Oppositionspartierna Popular Democratic Movement (PDM), tidigare kallat DTA, och Rally for Democracy and Progress (RDP) som kom på andra och tredjeplats i valet 2014, är två av dessa.

SWAPO har styrt landet sedan självständigheten 1990 och var tidigare den frihetsrörelse som utgjorde det väpnade motståndet mot Sydafrikas apartheidregim, vilka ockuperat Namibia sedan första världskriget. Men även om många tror att Geingob och SWAPO kommer behålla makten skiljer sig kontexten avsevärt från tidigare år. Å ena sidan ser vi framväxten av ett nytt politiskt parti, Landless People Movement (LPM) som gör anspråk på presidentposten. LPM är en rörelse med unga ledare i fronten som huvudsakligen fokuserat på frågor kring omfördelning- och återförande av mark till den svarta befolkning som tvångsförflyttades under Tysklands kolonialstyre och senare apartheid. Å andra sidan har Geingob utsatts för konkurrens från partikamraten, Panduleni Itula, som ställer upp i presidentvalet som en oberoende kandidat. Att landet genomgått en svår period av torka, hög ungdomsarbetslöshet (44%) och ekonomisk kris under de senaste åren kommer också ha en inverkan. Utbredd apati och ovilja att rösta har observerats bland den yngre befolkningen samtidigt som vissa menar att framträdandet av flera oberoende presidentkandidater och dess utmaning av det dominerande politiska narrativet gjort att engagemanget ökat igen.

Dessutom ser vi hur den kritik som riktades mot det elektroniska röstsystemet som infördes i samband med valet 2014, upprepats inför årets val igen. Oppositionen menar att risken för manipulation och fusk kan öka med elektroniskt system, speciellt i fall där en skriftlig dokumentering utöver den elektroniska versionen av röstningen, saknas. Dessutom bekräftade Namibias valkommission i oktober att minst tre röstningsmaskiner försvunnit och att de jobbar tillsammans med polisen för att lokalisera dem igen. Detta är något som också väckt misstänksamhet och kritik.

Det är en vecka kvar tills valet äger rum. Hur valkampanjen utvecklar sig för alla inblandade återstår att se. Dels vet vi inte ännu hur SWAPO kommer hantera Itulas oberoende kandidatur framöver då gråzoner i partiets regelverk gör det svårt att bannlysa partimedlemmar tvärt. Att både Namibias justitieminister och minister för fiskeri- och sjöfart tvingats avgå i slutet av förra veckan till följd av anklagelser om delaktighet i pengatvätt och korruption i landets fiskeindustri, kan också tänkas leda till komplikationer, både internt inom SWAPO men framförallt för partiets image och väljarstöd.