På den internationella kvinnodagen reser jag från Úige i norra Angola till Luanda i bil. På vägen som slingrar sig längs med det djungelbeklädda landskapet vandrar kvinnor med stora travar ved på huvudet. I de små byarna vi passerar säljer kvinnor frukt och grönsaker. På eftermiddagen förbereder flickorna funje inför kvällsmålet utanför huset.

Den internationella kvinnodagen är en nationell helgdag i Angola. Mars månad kallas för ”mes da mulher”, kvinnans månad. Men vad innebär det i praktiken, i verkligheten? Som kvinna i Angola förväntas du ta hand om hem och familj. Dessutom ska du arbeta på fältet och bidra till kassan. Men helst ska du inte ha för stor inkomst för då blir det konkurrens om makt och medel. Du ska acceptera att din man har flera älskarinnor men om du själv tar en älskare blir du utkastad ur hem och socialt samspel. Du ska föda barn. Om du har tur har du ett jobb som följer landets lagar och ger dig tre månaders föräldraledighet men troligtvis tillhör du majoriteten av de angolanska kvinnorna som jobbar på fältet för din familjs direkta överlevnad vilket i sin tur innebär att du tar med dig ditt barn på ryggen och fortsätter ditt dagliga arbete.

Igår var en nationell helgdag men majoriteten av Angolas kvinnor är inte lediga från arbete. De fortsätter att jobba, bära, utbilda, uppfostra. Under mina resor i Angola är det oftast kvinnor jag ser: de som bär mest men som får minst.

/Erika Eckeskog