Varför patenteras fröer? 

Genom att patentera fröer kan företag kontrollera både försäljningen och användande av fröer. Fröer som är patenterade får bönder inte spara, dela eller sälja vidare, vilket gör att många småbrukande bönder hamnar i en stark beroendeställning till multinationella fröföretag. Dessutom riskerar användande av naturliga fröer bli olagligt i flera länder. Hur hamnade vi här?

Frön som är sparade av bönder har många fördelar. Först och främst är fröerna inte patenterade, vilket innebär att man kan spara, byta och använda fröerna utan tillstånd och utan att betala en summa till de företag som producerar fröerna. Eftersom fröerna är odlade och förädlade på plats, där fröerna senare ska planteras, är de anpassade till det lokala klimatet. Detta är inte bara viktigt för att öka den biologisk mångfalden utan även väldigt viktigt om en ska odla ekologiskt, utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. De fröer som är patenterade får bönder däremot inte spara, dela eller sälja vidare, eftersom de är företagets egendom. Till nästa odlingsperiod tvingas bönderna därför köpa nya fröer och insatser. Detta leder ofta till att bönderna är tvungna att skuldsätta sig och hamnar i en stark beroendeställning till företagen. När patentsystemet utvecklades gällde det endast för mekaniska produkter och kemikalier, men nu innefattas även djur- och växtliv, vilket har skapat en debatt om vad som är etiskt riktigt att patentera. Den europeiska patentlagstiftningen förbjuder patent på både djur och växter, men trots det beviljas tusentals patent av det Europeiska patentverket (EPO), vilket nätverket No Patents on Seeds lyfter i sin senaste rapport.

Lagar som reglerar frömarknaden
Det finns idag ett flertal lagar som ska kontrollera både urval och förädling av växter. Trots det går utveckling i Afrika mot det som skedde i Asien under gröna revolutionen, där tusentals frösorter försvann och bönder hamnade i beroendeställning till ett antal multinationella företag, som ett exempel fanns det på Filippinerna innan gröna revolutionen 4 000 sorters ris, men idag finns enbart 3–5 patenterade sorter kvar. Den gröna revolutionens ideologi är grunden till många beslutsfattares höga tro på det industriella jordbruket som lösningen för att utrota hunger. Satsningar på en grön revolution i Afrika började med Alliance for a Green Revolution in Africa (AGRA), på initiativ av Bill & Melinda Gates Foundation. I AGRA-planen för Moçambique är ett av målen att öka böndernas användande av patenterade hybridfröer, konstgödsel och andra insatsvaror från fyra procent 2017 till 41 procent 2021. Ett annat mål är att användandet av konstgödsel ska öka från fem kilo per hektar till 25 kilo per hektar år 2021.

Även FN:s livsmedelsprogram FAO bidrar till att öka användningen av bekämpningsmedel genom att de nyligen ingått ett strategiskt partnerskap med CropLife International , en global intresseorganisation för företag som producerar bekämpningsmedel. Samarbetet väcker reaktioner världen över eftersom FAO ska värna om hälsosamma, motståndskraftiga och produktiva livsmedelssystem, medan CropLife arbetar för att öka användandet av bekämpningsmedel. Fler än 350 organisationer i 63 länder har skrivit ett brev till FAOs direktör Qu Dongyu för att protestera.

Nya frö- och marklagar gynnar internationella investerare
År 2013 lanserade Världsbanken projektet Enabling the Business of Agriculture Program (EBA) – ett initiativ som underlättar för privata företag att ta patent på fröer. Enligt Världsbanken ska dessa patent stimulera privata fröföretags innovation och investeringar inom fröforskning och fröutveckling, vilket ska gynna jordbruket och de småskaliga bönderna. Men i projektet nämns varken strategier för att stärka de välfungerande fröbytessystem som drivs av bönderna idag, eller böndernas rättigheter. I praktiken gynnar reformerna enbart transnationella företag, som BayerMonsanto, och exkluderar de primära intressenterna: de småskaliga jordbrukarna.

Men även genom så kallade Public Private Partnerships, har påtryckningar skett för att förändra afrikanska länders frö- och marklagar till att gynna internationella investerare. New Alliance for Food Security and Nutrition är ett exempel på Public Private Partnerships. Just denna allians består av tio ramavtal mellan länder i Afrika, enskilda G8-länder, EU och ett antal afrikanska företag och transnationella frö- och kemikalieföretag som Bayer-Monsanto. I Malawis ramavtal lovas exempelvis 200 000 hektar mark bort till utländska investerare och Moçambique förbinder sig till att förändra frölagarna så att de skyddar växtförädlaren, snarare än bondens rätt till sina fröer.

Bönder riskerar att kriminaliseras
De nya lagarna bygger på konventionen om växtförädlarrätt, UPOV 91, vilka gör det olagligt att handla med andra fröer än de som är patenterade. För småskaliga bönder innebär frölagarna att de enbart får tillgång till de patenterade fröerna genom att köpa dem från butiker som har patentägarnas tillstånd att sälja dem. Att spara patentägda fröer och reproducera dem till nästa odlingssäsong blir med dessa lagar antingen olagligt eller begränsat till särskilda grödor, en specifik mängd eller mot en avgift. I ett växande antal länder är det dock strikt förbjudet att spara ett patenterat frö. Med lagar som dessa uppkommer även andra riktlinjer för fröer som inte är patenterade. Det kan exempelvis vara obligatoriskt att ha alla fröer paketerade. Sammantaget blir det mycket svårt för bönder, till och med olagligt, att använda sina egna fröer och de tvingas till slut köpa patenterade hybridfröer av transnationella företag.

Sanktioner för de som inte följer lagarna
Länder som ansluter sig till UPOV 91 måste även inkludera sanktioner för de personer som eventuellt överträder lagarna. Generellt handlar det om böter men vid frånvaro av betalning riskeras fängelse. Sanktionerna kan också innefatta förstörda grödor, skördar eller beslagtagna verktyg och produkter från skörden. Ibland behövs inte heller särskilt starka bevis för att en bonde ska förklaras skyldig. I exempelvis Colombia beslagtogs och förstördes en stor mängd av böndernas lokala fröer baserat på misstankar. Dessa hårda sanktioner är bakåtsträvande i arbetet för mänskliga rättigheter. Sedan mitten av 1990-talet har över 200 mindre fröföretag och deras patenterade fröer tagits över av stora transnationella företag.  Idag har tre företag (BayerMonsanto, DowDuPont och ChemChina-Syngenta) kontroll över två tredjedelar av den kommersiella frömarknaden. Under de senaste åren har marknaden koncentrerats ytterligare efter sammanslagningarna mellan Bayer-Monsanto till ett företag och ChemChinas uppköp av Syngenta. Dessa transnationella företag har därmed en enorm makt att påverka vilket jordbruk som ska gynnas och utvecklas, vilket visade sig nyligen då BayerMonsanto på sin senaste Future of Farming-konferens i oktober berättade att företaget arbetar hårt för att förändra och påverka EUs nuvarande reglering av GMO läs mer HÄR

Vill du lära dig mer?

Läs gärna våra rapporter:
Fröer – en fråga om frihet och försörjning
Kvinnliga småskaliga bönder – beskyddare av fröer, mat och mark

Du kan göra skillnad!

  • Skriv på vårt upprop för att stoppa utvecklingen av patenterade fröer.
  • Köp naturliga fröer och undvik att köpa fröer från de stora fröföretagen
  • Bli Afrikapartner och stöd Afrikagruppernas arbete för att fler ska få tillgång till fröer och odlingsmöjligheter! –
  • Besök vår gåvoshop och köp fina fröprodukter från Growing Paper i Sydafrika.
  • Bli aktiv medlem i någon av våra lokalgrupper.
Recent Posts