På MR-dagarna i november arrangerades ett seminarium om farorna med att vara en människorättsförsvarare och hur företag har potentialen att direkt och indirekt påverka mänskliga rättigheter. Nu har seminariet släppts som en poddcast.

Nedan följer en sammanfattning och du finner podden i slutet av inlägget.

Frances Quimpo Dungueto, från NGO Center for Environmental Concerns i Filippinerna, lyfte det faktum att lokala samhällen utsätts för stor fara när främst utländska industrier slår sig ner i dess närhet.

– Situationen är mycket allvarlig för lokalsamhällen. Gruvdrift är mycket destruktivt då det förstör skogar, förorenar vatten och förskjuter samhällen. Regeringarna är i många fall korrupta och skyddar inte sitt folk. Motstånd till etablering av företag från samhällen är vanligt i landsbygdsområden som skyddar naturen, men sätter också byborna i fara, och motstånd resulterar oftast i att de blir mördade. I Filippinerna har 62 personer dödats under de senaste två åren. Statligt väpnade styrkor är ofta inblandade och offren är småskaliga bönder, ursprungsbefolkningen, advokater och andra som skyddar sitt land från att bli övertagna av gruvbolaget.

Baskut Tuncak – FN:s Speciella Rapportör för mänskliga rättigheter och gifter, fyllde i:

– Det här är bara toppen på isberget. Det berör alla länder i världen direkt eller indirekt. Regeringar spelar en stor roll genom sitt agerande eller brist på agerande. Företagen spelar också en väldigt viktig roll.  Det berör företag inom alla sektorer, inte bara de som är i gruvsektorn. Jordbrukssektorn är nu den farligaste att protestera mot. Där mördas flest enligt ny studie av Global Witness.

Företagens agerande kan skapa konflikter i lokalsamhällena när arbetstillfällen ställs mot ren miljö och rent vatten. Företagen har en nyckelroll att spela för att minimera de konflikterna.

Luisa Book, från H&Ms globala hållbarhetsavdelning, var på plats för företagens räkning och lyfte att deras närvaro är viktig.

–  Vi ser tydligt att utrymmet minskar för människorättsförsvarare, men vi tror på närvaro. Om vi drar oss ur tex Myanmar, då försvinner även de arbetstillfällen vi skapat.

Om det var internationellt bindande avtal för företag och mänskliga rättigheter, då skulle vi följa det. Kanske ska kraven på oss som stora multinationella företag vara större än på små och medelstora företag. Jag älskar UNGP (FN:s frivilliga riktlinjer för företagande och mänskliga rättigheter) för de kan anpassas efter företaget. Men vi är inte emot bindande regler.

Jakob Kiefer, Sveriges CSR Ambassadör, lyfter perspektivet för svenska företag.

– Vi vill att Sveriges företag ska vara på den globala marknaden och skapa tillväxt för Sverige. Men det spelar roll hur företagen tjänar pengar. Vi förväntar oss att svenska företag följer UNGP och OECD:s riktlinjer. Och att de gör risk- och åtgärdsplaner (due diligence). Det är ingen lag ännu. Vi kommer förmodligen behöva utveckla bindande lagar. Företagen behöver göra due diligence, men vi vill ha ett format som är mer inkluderande än den nuvarande processen för ett bindande avtal i FN (Binding Treaty). Det bör inte bara fokusera på transnationella företag utan även statsägda och andra företag.

Därefter lyfter Malin att UNGP har funnits sen 2011 men frågar sig om något har förändrats? Luisa påpekar att det inte är många företag som implementerar due diligence och Frances förklarar att de har tillräckliga lagar i Filippinerna, men de implementeras inte.

– Företag har stor makt och de bör använda den för att förbättra miljö och stötta människorättsförsvarare. Förhandlingarna i FN för Binding Treaty on Business and Human Rights är rätt väg framåt. Men jag tycker även att företagen ska delta, säger Baskut och Frances fyller i:

– Binding Treaty behövs. Företagen drivs av vinstjakt. Kostnaden för människorättskränkningar och miljöförstöringen ser de inte. Så även om det finns bättre teknik, som är dyrare, så använder de den inte. Som det är nu så blir våra naturresurser exploaterade och exporterade. Vi blir lämnade kvar att hantera miljöförstöringen.

Detta är Binding Treaty och varför Afrikagrupperna anser att det är viktigt

FN-förhandlingarna för att få till internationellt bindande regler kring företags ansvar för mänskliga rättigheter är viktig för att ett sådant avtal skulle göra det möjligt att ställa företag till svars för människorättskränkningar såsom slavliknande arbetsförhållanden, bönder som blir av med sin odlingsmark eller får sin mark förstörd genom utsläpp från industrier eller gruvor.  Avtalet skulle stärka hållbara produktionskedjor och minska de skador på människa och miljö som delar av dagens investeringar bidrar till.

Sverige och EU har valt att ifrågasätta FN-fördraget och istället hänvisa till FN:s frivilliga principer för företag och mänskliga rättigheter som en väg framåt i arbetet med att stärka företags ansvar för mänskliga rättigheter. Grundproblemet med principerna är dock att de är frivilliga, de behöver inte följas. Det har visat sig att de medföljande handlingsplanerna som varje land ska ta fram hittills inte i något fall har förbättrat tillgången till det juridiska systemet i företags hemländer för de människor som utsätts för rättighetskränkningar kopplat till företagsverksamhet utanför hemlandet. De frivilliga principerna och FN-fördraget står inte i motsats till varandra utan kompletterar varandra.

Seminariet
Arrangörer av seminariet var Raoul Wallenberg Institutet, Forum Syd, Swedwatch, Diakonia, Amnesty International, Naturskyddsföreningen, FIAN och Afrikagrupperna.

Deltagare
Frances Quimpo Dungueto – NGO Center for Environmental Concerns i Filippinerna
Baskut Tuncak – FN:s Speciella Rapportör för mänskliga rättigheter och gifter
Jakob Kiefer –  Sveriges CSR Ambassadör
Luisa Book – H&Ms globala hållbarhetsavdelning
Malin Oud från Raoul Wallenberg Institutet modererade samtalet.