Afrikagrupperna och befrielsekampen i Namibia 

Afrikagrupperna har sedan 2006 samarbetat med den namibiska organisationen Legal Assistance Centre (LAC). Under ett decennium arbetade LAC framgångsrikt med ett rättsfall som handlade om kvinnor som blivit tvångssteriliserade på grund av sin hivstatus. LAC anser att steriliseringen var ett brott mot mänskliga rättigheter och att varje patient, oavsett hivstatus, självklart har rätt att bestämma om de vill genomgå en operation eller inte. Eftersom sterilisering är permanent är det extra viktigt att personen samtycker. LAC drev en process mot den namibiska regeringen och hälsovårdsmyndigheten. Å kvinnornas vägnar krävde de ekonomisk kompensation.  Sådana här processer tar tid. Till slut fick kvinnorna rätt i Högsta domstolen. Domstolen fann att de blivit steriliserade utan medgivande. Däremot kunde domstolen inte fastställa att steriliseringen genomfördes på grund av att de levde med hiv. Den rättsliga processen började i oktober 2009 och avslutades först 2018. 

År 2007 avslöjades det att kvinnor som lever med hiv steriliserades utan samtycke när de besökte sjukhuset för vård. Det talades om att det bland landets läkare cirkulerade en uppmaning från hälsoministeriet om sterilisering. Ingen kunde dock säkerställa ryktet och LAC kunde således inte använda det som bevismaterial i domstolsförhandlingarna.  

Corinna van Wyk på LAC berättade om processen för Afrikagrupperna 2015:  
“2009 kom den första kvinnan till oss och berättade att en läkare meddelat henne att hon var steril. Hon hade uppsökt vård av helt andra gynekologiska anledningar. Hon hade aldrig gett sitt medgivande till sterilisering. En efter en kom vi i kontakt med de övriga 17 kvinnorna som finns utspridda över hela landet.” 

Corinna berättade om hur några kvinnor tvingats skriva under sin egen tvångssterilisering i samband med att de skulle föda barn. Utan deras signatur skulle de inte få hjälp vid förlossningen. Andra blev steriliserade utan att bli informerade.  

Hon förklarade vidare:
”Eftersom staten och vården förnekar tvång kan vi inte vara helt säkra på varför. Men det kvinnorna har gemensamt är att de lever med hiv. Det går emot namibisk lagstiftning och rent medicinskt går det idag förhållandevis lätt att stoppa smitta från mor till barn. Konsekvenserna steriliseringen har för kvinnorna är enorma. En kvinna som inte kan föda barn är inte ansedd vara en kvinna. De riskerar förlora sina familjer och bli utkastade från de samhällen där de lever. Men vi tror att kvinnorna kommer får juridisk upprättelse och ekonomisk kompensation. Vi har tagit tre av kvinnornas fall till domstol. I varje fall har domen varit till kvinnornas fördel då rätten bedömt att ingen av dem gett sitt medgivande. Nu väntar vi på beslut om ekonomisk kompensation. Det kommer med största sannolikhet leda till att alla kvinnorna kommer få förlikning.” 

I LAC:s rapportering från dessa år har vi kunnat följa den utdragna processens steg och de enskilda segrarna.  

Ärendet gick först till rättegång i förvaltningsdomstolen (High Court). Där fann domstolen, i juli 2012, att det inte fanns något korrekt samtycke, men den kunde inte komma till slutsatsen att anledningen till detta var att klienterna lever med hiv. Ändå var frågan om brist på samtycke ett stort steg i rätt riktning eftersom många människor som lever i utanförskap och fattigdom inte har någon röst när det gäller sin medicinska vård. Detta är väldigt tydligt i Namibia där språket ofta utgör ytterligare en stor barriär. Regeringen överklagade och ärendet överlämnades till Högsta domstolen (Supreme Court). Inför förhandlingarna i mars 2014 förbereddes partsinlagor av rådgivare med inspel från LAC:s advokater. Dom meddelades i november 2014 där Högsta domstolen avslog överklagandet. De tre ärendena refererades tillbaka till förvaltningsdomstolen för att avgöra storleken på skadeståndet.  

2015 hade inte mycket mer hänt. Efter klienternas framgång i överklagandeförhandlingarna måste ärendet nu återupptas för att fastställa skadeståndets omfattning. Indikationerna var att regeringen förberedde ett förlikningserbjudande.

Media uppmärksammade och rapporterade flitigt om tvångssteriliseringarna och klienternas “framgång” i överklagandeförhandlingarna.

2016 gjordes förlikningserbjudanden till de tre kvinnor som fört sina ärenden till domstol. Kvinnorna accepterade förlikningen för att kunna gå vidare och undvika ytterligare förseningar som skulle uppstå genom att behöva pröva om skadeståndsfrågan. Samtidigt gavs dessutom förlikningserbjudanden till ytterligare 13 kvinnor som också tvångssteriliserats, men i vilkas fall processen avvaktats med hänvisning till att om de tre klienterna lyckades skulle denna framgång gälla för alla i liknande situationer.  

Detta utgör kärnan i LAC:s strategiska arbetssätt, då det finns otillräckliga resurser för att föra alla ärenden inför domstol. Därför måste en noggrann urvalsprocess göras för att säkerställa att de ärenden som förs har den bredast möjliga effekten på dem som befinner sig i liknande situationer. Förlikningsavtalen inkluderade bland annat psykoterapi för att hantera följderna av att kvinnorna inte längre kunde få barn, samt ytterligare medicinsk behandling om steriliseringen orsakat fysisk skada. Slutligen fick klienterna även ett ekonomiskt skadestånd för de skador de lidit till följd av statens agerande. 

2017 hade de 16 kvinnorna ännu inte fått några skadestånd utbetalade från regeringen och ansökningar gjordes om att tvinga fram betalning. LAC var tvungna att återigen ta upp ärendena inför domstolen för brott mot domstolsordningen för att tvinga regeringen att betala ut skadeståndet. Betalningen mottogs äntligen 2018 och processen är nu avslutad. 

Flera kvinnor som lever med hiv tvångssteriliserades alltså utan kännedom och samtycke på offentliga sjukhus i Namibia. LAC:s viktiga arbete för allas mänskliga rättigheter och upprättelse för de drabbade kvinnorna gav resultat. Skadeståndet kan naturligtvis inte kompensera för kvinnornas psykiska och fysiska lidande och det faktum att de inte längre kan få barn, men de har fått rätt i sak och domen har blivit prejudicerande. Lyckligtvis har det inte förekommit ytterligare rapporter om tvångssteriliseringar. Dock har några kvinnor som ovetandes steriliserades under samma tidsperiod, men som nyligen upptäckt att de är steriliserade, vänt sig till LAC för rådgivning. Ärendena har preskriberats enligt lag, men LAC kommer att utreda preskriberingen och hoppas att Högsta domstolens beslut kan uppmuntra regeringen att betala ex gratia, dvs frivilliga, ersättningar som ett tecken på god vilja.