Idag, den 4 april, skulle den ekologiska skuldens dag infalla om alla mänskor på jorden levde som vi gör i Sverige. Det innebär att vi i Sverige under årets tre första månader förbrukar lika mycket resurser som jorden producerar och bryter ned på ett helt år. Den ekologiska skuldens dag, eller Earth Overshoot Day som det heter på engelska, räknas ut genom att jordens biokapacitet, alltså hur mycket jorden producerar och klarar av att bryta ned, jämförs med det samlade ekologiska fotavtrycket, det vill säga mängden mark som vår efterfrågan och avfall kräver. Det officiella datumet för den ekologiska skuldens dag kommer i år troligtvis infalla under juli månad. Det innebär att vi kommer att leva på lånade resurser under fem, sex månader i år. Det i sig är riktigt illa men datumet hade infallit ännu tidigare om inte vissa länder hållit tillbaka det.

I Sverige hörs allt oftare argument om att vi inte behöver gå i bräschen när det gäller miljö- och klimatarbetet och det tycks finnas en självgod underton, någon slags föreställning om att vi inte är så dåliga och att det inte spelar någon roll vad vi gör. Ibland presenteras också siffror på utsläpp av växthusgaser och resursanvändning där Sverige ser ut att stå sig relativt bra. De siffrorna baseras dock på utsläpp och miljöpåverkan i Sverige men faktum är att en stor del av utsläppen och miljöpåverkan vi bidrar till uppstår där de varor vi konsumerar produceras – och det är ofta inte i Sverige. Dessutom är vi ett litet land och det är därför inte helt rättvisande att jämföra oss med länder med mångdubbel befolkning. Om vi i stället räknar på våra ekologiska avtryck – alltså baserat på vår konsumtion – och per person är vi faktiskt riktiga värstingar. Om alla hade levt som vi gör i Sverige hade vi behövt mer än fyra jordklot.

I listan över när den ekologiska skuldens dag hade inträffat baserat på enskilda länders ekologiska fotavtryck, ligger Sverige på topp 20. Om alla hade levt som genomsnittspersonen gör i Moçambique hade vi inte haft någon ekologisk skuld alls. Deras ekologiska fotavtryck är väl inom ramen för planetens gränser. Det här gäller för hela 51 länder. Vi har dem att tacka för att det inte ser ännu värre ut med de kriser vi har försatt oss i vad gäller exempelvis klimat, biologisk mångfald, färskvatten, kemikalier, kväve- och fosforbelastning och antibiotikaresistens. Trots det, är det så att länder som Moçambique också drabbas värst av klimatförändringarna och av miljöförstöringen till följd av vår konsumtion. Det kan handla om vattenbrist som uppstår när gruvors behov går före lokalbefolkningens, om ljudföroreningar som drabbar det marina livet och dessutom påverkar de lokala försörjningsmöjligheterna negativt eller om industriers luftföroreningar som gör att människor blir sjuka. Faktum är att människor med tillgång till mindre finansiellt kapital också är mer beroende av sin omgivande natur. Det finns många lager av miljöorättvisa.

Tidigare i år var några av Afrikagruppernas partnerorganisationer – tillsammans med andra civilsamhällesrepresentanter från det globala syd – med och tog fram ett manifest för en ekologisk och socialt hållbar energiomställning. De synliggör hur den gröna energiomställningen bygger på samma extraktiva paradigm och samma strukturer som kolonialismen. Liksom tidigare handlar den gröna energiomställningen som dominerar idag om att det globala nord ska säkerhetsställa sin tillgång på material för att skydda sin ekonomi och fortsatt möjliggöra en slösaktig livsstil. Till stor del handlar det om mineraler som behövs för att gå från fossilt till el och förnyelsebart. Som verktyg används frihandelsavtal och investeringsavtal som upprätthåller och förstärker storföretagens makt samtidigt som länder i syd, som redan är fast i en skuldfälla, känner sig tvingade att utvinna mer resurser för att möta det globala nords efterfrågan. Detta trots att många i den egna befolkningen saknar tillgång till energi. Förutom att råvarorna som de själva hade behövt ofta går på export, får de också leva med externaliteterna som uppstår i samband med utvinningen av de efterfrågade mineralerna. I manifestet slås det fast att mindre justeringar inom det nuvarande systemet inte är tillräckliga. Istället, uppmanas världens ledare och medmänniskor att agera för att uppnå en rättvis omställning inom planetens gränser. Se alla uppmaningar och läs manifestet i sin helhet här.

Budskap i manifestet från det globala syd är tydligt och om vi ska ha möjlighet att möta deras fullt rimliga och nödvändiga krav måste vi ställa om vårt samhälle här. Det är väl känt och bevisat att hur vi bor, äter, transporterar oss och förvaltar våra pengar har avgörande betydelse för våra miljö- och klimatavtryck. Det är mycket var och en av oss kan göra och det kan också ge våra politiska ledare mod och incitament att införa nödvändiga styrmedel. Samtidigt ryms den nödvändiga omställningen inte inom vårt nuvarande ekonomiska system som är överordnat planetens begränsningar. Vi strävar efter ständig tillväxt som per definition innebär ett materiellt fokus med ökad användning av naturresurser och negativ miljöpåverkan som följd. 

Det kan låta dystert med en ekonomi som inte växer, vardagliga uppoffringar som handlar om att avstå materiella ting och att gå ned i standard. Det är troligtvis därför vi inte klarar av att vidta de åtgärder som behövs för att undvika en kollaps. Men behöver det vara så illa? Många studier visar att BNP och ökat välbefinnande till en viss nivå korrelerar men det tycks vara så att den upplevda lyckan avstannar när vi uppnår en viss levnadsstandard. Det är kanske logiskt. Vi behöver alla materiella ting för vår överlevnad men när våra grundläggande behov är täckta och lite där till kanske det inte är den där större lägenheten, den lyxiga kötträtten eller flygsemestern som gör oss lyckligare. Det är så många andra faktorer som avgör hur vi mår som relationer, hälsa, naturupplevelser och en meningsfull sysselsättning och fritid. Det kanske inte måste vara så pjåkigt att avstå en del av de privilegier vi tagit oss idag. Skulle vi kanske rentav kunna må bra av mindre konsumtionshets, mer tid, större fokus på relationer och kultur? Kanske kan vårt bidrag till miljörättvisa till och med göra oss lyckligare.

Vill du göra något för att för att bidra till vårt arbete?

En omedelbar handling som kan vara en gest för den ekologiska skuldens dag, som att ge en gåva till Afrikagruppernas partnerorganisationers arbete för miljörättvisa. Du besparar då både den negativa miljöpåverkan din konsumtion annars hade lett till, samtidigt som du också bidrar till positiv förändring. Bra va?