Imorgon, onsdagen den 8 maj, hålls det sjätte demokratiska valet i Sydafrika och de flesta experter och analytiker är eniga. Det sittande regeringspartiet ANC kommer att fortsätta styra landet, ett stort politikerförakt och utbredd korruption till trots.

– Jag ska inte rösta, berättar Uber-chauffören som föredrar att vara anonym.
– Vad spelar det för roll? De är likadana allihop. Vi har varken vatten eller mat men de lever i överflöd, säger han och syftar på de styrande politikerna i främst ANC.

Klyftorna mellan de som har allt och de som inget har går igen i alla frågor som är viktiga inför detta val: den höga arbetslösheten, den utbredda fattigdomen, korruptionen, kriminaliteten, utbildningen och hur landreformen ska genomföras.

ANC, EFF eller DA?
– ANC kommer att få min röst, de är det enda parti som pratar om vad de ska göra och inte hur dåliga alla andra partier är, säger en medelålders kvinna som också vill vara anonym när frågan om vilka som ska få hennes röst kommer på tal.

Och hon har många att välja mellan, cirka 50 partier ställer upp i årets parlamentsval. Flertalet experter hävdar att det socialdemokratiska ANC – African National Congress – kommer att få fortsätta att styra med liberalkonservativa DA – Democratic Alliance – och det populistiska vänsterpartiet EFF – Economic Freedom Fighters – som andra och tredje största parti.

Opinionsinstitutet Ipsos spår ungefär likvärdigt, att EFF kommer att få runt 9,5 procent av rösterna, ANC kommer att backa till 56,9 procent och liberalkonservativa DA kommer få ungefär 15 procent av rösterna jämfört med förra valets 22 procent. Några av de andra 46 partierna är kommunistpartiet SACP, som uttalat stödjer ANC, utbrytarpartiet Good lett av Patricia de Lille som uteslutits av DA och SRWP (Socialist Revolutionary Workers Party) som placerar sig längst ut på vänsterkanten.

Klyftorna fortsatt stora i sviterna av apartheid
Då, för 25 år sedan, tog ANC makten med sloganen ”A better life for all”, men det är tyvärr inte så många som fått ett bättre liv. Många av de problem som landet står inför idag har sina rötter i apartheidstyret och de stora klyftorna hänger sig kvar.

I dagsläget lever cirka 30,4 miljoner av landets drygt 57 miljoner invånare, alltså mer än hälften, i fattigdom. I Sydafrika räknas en person som under fattigdomsgränsen om en lever på under 992 rand i månaden, vilket motsvarar 657 kronor. Antalet personer under fattigdomsgränsen minskade mellan 2006 och 2011 men har nu ökat igen. Sydafrika har den högsta inkomstklyftan i världen följt av Namibia och Surinam.

– En nyckelfråga är att förutsättningarna för den större delen av arbetarklassen, det vill saga arbetare och arbetslösa, framförallt den svarta arbetarklassen, har inte förändrats sedan apartheid. Utan en stor förändring i ekonomin, är de rättigheter som vi vann då begränsade, likväl som det demokratiska utrymmet. Exempelvis så kan en person som arbetar på en tidning använda sig av vår yttrandefrihet på ett helt annat sätt än en hemlös, säger Shawn Hattingh på vår partnerorganisation Ilrig.

Även arbetslösheten är utbredd i landet, något som inte blivit bättre sedan 1994. Då låg siffran på 22 procents arbetslöshet, idag är samma siffra 27,5 procent och hela 39 procent av de som är arbetslösa idag har aldrig haft ett jobb. För unga mellan 15 och 29 år är den siffran 60 procent. Och det är de unga som skulle kunna förändra i detta val. De har kommit att kallas ”born free generation” och är de sydafrikaner som fötts efter apartheid och inte känner samma lojalitet till ANC som de äldre generationerna. Dock finns det en stor oro då politikerföraktet är stort, hela 10 miljoner röstberättigade unga har inte registrerat sig för att rösta.

– Det är många som faktiskt inte kommer att rösta, eftersom de är missnöjda med alla partier, berättar Shawn.

– Jag tror att nyckeln för arbetarklassen är att fortsätta organisera sig och fortsätta kämpa för de små och stora segrarna. Det är där vi driver utvecklingen Sydafrika framåt. Detta istället för att hoppas på att politikerna driver igenom förändringar, för det har de visat att de inte gör, avslutar Shawn.

Detta är de tre största partierna:

ANC African National Congress går till val på att befolkningen tillsammans ska bygga Sydafrika. Partiet leds av Cyril Ramaphosa, som 2017 tog över ordförandeposten från Jacob Zuma som tvingades avgå på grund av bland annat utbredd korruption.

DA Democratic Alliance menar att de ska ena Sydafrika genom att vara partiet för alla och har också varit det största oppositionspartiet i Sydafrika sedan 1999. DA ses av många sydafrikaner som ett parti främst för vita, men leds sedan 2015 av Mmusi Maimane, partiets första svarta ordförande.

EFF, Economic Freedom Fighters styrs av Julius Malema som tidigare var ordförande för ANC:s ungdomsförbund men uteslöts på grund av hans, enligt partiet, extrema åsikter. Partiet lyckas locka en yngre befolkning och går till val på fler jobb och en landreform utan kompensation. De vill också förstatliga gruvor och jordbruksmark, och se en hårdare politik mot Sydafrikas vita minoritetsbefolkning.