Zimbabwe – det tjugotredje dygnet efter valdagen

Rapport från Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom, Afrikagrupperna, Harare, 2008-04-21 kl. 12.00 (lokal tid)

Självständighetsdagen
I fredags var det nationaldag i Zimbabwe. Den 18 April 1980 utropades landet/staten Zimbabwe, tidigare kallad Rhodesia. Efter självständigheten upplevde landet och dess invånare en snårig, men positiv utveckling i nästan två decennier. Zimbabwe var i mångt och mycket ett exemplariskt land, särskild bland u-länder. Det fanns knappt någon extrem fattigdom att tala om. En förväntad livslängd på 62 år (1987) säger mycket.

I fredags hade Zimbabwier inte särskild mycket att fira. Landets förväntade livslängd är numera 34 år samtidigt som landet genomsyras av politisk ovisshet, våld och hot om våld.

Zimbabwe är också ett träffande exempel på bräckliga, avkoloniserade stater – det kan gå hur som helst. En bräcklighet som härstammar från oansvariga eliter i forna kolonialmakter och oansvariga inhemska eliter. I Zimbabwe´s fall började avgrunden med en kombination av Mugabe och Blair. År 1997 vägrade Blair finansierade Zimbabwe´s landreformer, något som Thatcher hade juridiskt bundit Storbritannien till under år 1979. För någon vecka sedan uttryckte Storbrittaniens nye premiärminister Gordon Brown en vilja att finansiera Zimbabwe´s landreform. Det återstår att se om han överhuvudtaget får chansen.

Valresultaten
Det är nämligen fortfarande ovisst med valresultaten. Idag fick vi veta att valmyndigheten ZEC inte kommer att kunna uppfylla sin uppställda tidplan för omräkningarna. Ingen ny tidsram ges. Det hela är märkligt. Så sent som igår eftermiddag talade jag med en Angolansk valobservatör, som sade att de kommer att vara klara senast på tisdag (= imorgon). Han sade också att de kommer sedan att utanonsera alla valresultat, även den som alla väntar på.

Mugabe visade sig offentligt i fredags på Gwanzura Stadium i Harare, med tusentals åhörare. Arenan var dock långt ifrån fullt, enligt bilder. Han talade om allt möjligt, från kolonialism till moraliska värderingar. Han lät (i min radio) som vanligt, som den äldre farbrodern (”seguru”) som han är känd för här (oavsett om man gillar honom eller inte). Han sade inget särskild om valet eller omräkningsprocessen, men han tackade alla politiska partier och deras anhängare för uppvisat mognad i valprocessen.

MDC anser att omräkningarna egentligen är en valfuskprocess. De anser att syftet är att tilta oppositionens nuvarande majoritet i parlamentet tillbaka till ZANU-PF, och samtidigt framkalla ett omval till presidentposten. Men om ZEC producerar fram en officiell ZANU majoritet till parlamentet kan de mycket väl framkalla Mugabe majoritet i presidentvalet. Då sitter Zimbabwierna i samma sjunkande båt igen.

Det politiska våldet
Mugabe tackade i sitt tal polisen och säkerhetsstyrkorna för deras handlingskraftighet i att kontrollera och hindra våld runtom landet. MDC, å andra sidan rapporterar om tio oppositionella dödsfall, tre tusen hushåll som har fördrivits från deras hem, tusentals som har hotats med våld och hundratals som har fått erfara misshandel av samma säkerhetsstyrkor, inklusive av dem så kallade krigsveteranerna. Den sistnämnde gruppen är ofta inte ens riktiga krigsveteraner utan en skara människor som får sin levnad finansierat av statsmaskineriet. Många av dem riktiga krigsveteranerna är passiva eller oppositionellt aktiva.

Jag får fortsatta utsagor av oroade personer vilka har fått höra om våldet och hoten om våld som kretsar kring deras hembygder, där de har sina barn och släktingar. Ibland har våldet yttrat sig tillbaka dock. I ett fall har byns invånare attackerat tillbaka mot en våldsam soldat. I ett annat har poliskåren stått emot våldsverkarna, med konsekvensen att de har dragit sig tillbaka. I ett annat fall, i Harare förorten Warren Park har en polisman dödats. Enligt dem boende var det ett gäng frustrerade och arga ungdomar som reagerade mot det förestående våldet av polismannen. Men det bör betonas att nästan alla vanliga poliser i Zimbabwe är vanliga, fredliga personer.

Kinas vapenleverans till Zimbabwe
Tre miljoner ammunition till AK-47 gevärer, 1 500 raket-genererade granater och flera tusen granatkastare är lastade på ett kinesiskt fartyg med slutdestination Zimbabwe. Fartyget är just nu på illvägar, tack vare ett intressant exempel på internationell solidaritet.

Det började strax utanför hamnen i Durban, Sydafrika, Indiska Oceanen. Det uppdagades att fartyget innehöll vapenleverans till Zimbabwe. Människorättsorganisationer fördömde leveransen och bad Sydafrika stoppa den. Men Sydafrikas försvarsminister (med medhåll från Mbeki) sade att de inte kan intervenera eftersom de inte tillämpar något vapenembargo mot Zimbabwe (vilket EU, USA och några andra länder gör). En domstol i Sydafrika trotsade detta dock, med motivering att det finns juridiska skrivelser där vapenleverans inte bör ske till stater i sköra tillstånd. Det bästa var att hamnarbetarna själva, med uppbackning från deras fackförening SATAWU vägrade att docka och omlasta fartyget. Det kinesiska fartyget fick inte ens komma till hamnen.

Efter några dagar hade fartyget gett upp och sökt lyckan i Mocambique (Zimbabwe har ju ingen kust). Även det grannlandet tillbakavisade fartyget. Enligt rapporter har den nu åkt till andra sidan södra Afrika, Angola. Förhoppninsgvis fortsätter denna delseger och Angola tillbakavisar också.

Vi behöver fler segrar.

Recommended Posts