Veckan som gått

Föregående vecka var ytterligare en period då Zimbabwe som land och zimbabwier som folk sjönk djupare på misärskalan.

Politiska planet
Efter att världsnamnen Annan, Carter och Machel blev skandalöst nekade inträde till Harare helgen innan, började veckan med en pytteliten hopp om en politisk lösning. Sydafrikas regering initierade ytterligare ett möte mellan de tre politiska partiernas representanter. Men ju fler av veckans dagar som räknades bort, desto mindre var förhoppningarna. Redan på torsdag var det klart: parterna hatade varandra så pass mycket att inget positivt kom ut. Istället fick vi veta att medlaren Mbeki beskyllde Tsvangirai att gå västvärldens ärenden och inte respektera Afrikanska traditioner.

Vilken beskyllning! Ska han säga?! Med Mbeki som president i Sydafrika i nästan ett decennium har vi bara sett hur han gick de rikas ärenden. Hur mycket har han brytt sig om dem nästan 20 miljoner fattiga afrikaner i hans land. De rika vita har blivit rikare och rikare medan massorna är kvar i sin fattigdom. Han har anammat nyliberalismen som ekonomisk politik – direkt importerat och påtvingad från västmakter.

Tsvangirai uttalade under veckan att det är ytterst liten sannolikhet för en politisk uppgörelse. Han tror inte längre på en samlingsregering. Kanske den sista spiken i den politiska kistan var när Mugabe utnämnde centralbankschefen Gideon Gono för ytterligare fem år. Gono är, vid sidan av ”Bob”, någon som personifierar orsaken till landets sönderfall. Att ge honom ytterligare fem år är som att säga att ingenting kommer att förändras. Allt snack och genomföring av konstitutionella förändringar verkar mest vara spel för gallerierna och tidsvinning.

Det konkreta planet
Under tiden har koleran utökat sina dödspatruller. När det råder grav brist på vatten och sanitet samtidigt som det råder undernäring kan koleran härska fritt. Dessutom har ju hälsosektorn i landet havererat. Eliterna bryr sig inte om att allokera resurser ens till folkets basbehov.

På onsdagen demonsterade några hundra personer knytna till den kritiska organisationen NCA (National constitutional Assembly). Många blev misshandlade och några blev arresterade. Dessutom har MDC anhängare med familj, inklusive ett litet barn rövats bort. Efter nästan tre veckor finns fortfarande inga spår från dem. Och inte heller finns uppgifter dem tiotalet demonstranter som arresterades för ett par veckor sedan. Dessutom har något annat häpnadsväckande skett: MDC:s direktör för säkerhet har kidnappats från sitt hem.

Till råga på allt har polisen förbjudit MDC att hålla politiska samlingsmöten, förutom på ett par ställen i lördags.

Pengar och arga soldater
Enskilda zimbabwier får fortfarande bara ta ut 500 000 per dag från sina konton. Under föregående vecka motsvarade beloppet ungefär två SEK. Du kunde inte ens köpa en kvarts limpa för dem pengarna. Ändå var köerna flera och massivare än vad jag har sett hittills. Folk är desperata att ta ut minsta lilla för att möta de mest akuta behoven. Och inte har de särskilt många andra inkomster att förlita på heller.

Harare city söndag: ett lugnt kvarter med banker

Harare city söndag: ett lugnt kvarter med banker

Bankköerna urartade till slut. För ett tiotal dagar sedan slogs soldater i Mutare efter att de inte fick ut sina kontanter. I helgen skedde liknande våldsamheter i centrala Harare. Soldater som nekades kontanter eftersom de hade tagit slut, blev så arga att de letade rätt på illegala valutahandlare runtom stan och började slå och jaga dem. De slog också sönder bankers fönster och utförde annan vandalisering. Samma sak skedde på lördagen och även på söndagen då bankerna inte ens var öppna. När polisen hade kommit till platsen hade soldaterna sprungit iväg, men vittnesmål pekar på att de snarare att tilläts springa iväg. Det vore en ogynnsam syn att se de båda säkerhetsstyrkorna braka ihop.

Hyper-dyper inflation
Inflationen är extrem: I början av augusti, när centralbanken tog bort tio nollor fick man 21 ZWD/USD (i kontanter) och 130 000 (elektroniskt). I dagarna får du två miljoner ZWD/USD (i kontanter) och okänt antal ”quintillions”, 18 nollor (elektroniskt). Det innebär att den kontanta inflationen är MINST 9,5 miljoner procent under fyra månader och den elektroniska är obeskrivligt högt. Elektroniska överföringar sker mindre sällan numera men på Zimbabwes aktiebörs sker transaktioner i ”decillions”, 21 nollor. Troligen är också kontant inflationen mycket mer eftersom USD priserna har också ökat i krisens och bristens Zimbabwe. Allt fler affärsställen får prissätta i amerikanska dollar, och andra tar sig friheten utan formell laglig tillåtelse.

Sammantaget kan jag med gråten i halsen konstatera att det kommer att bli ännu värre den närmaste tiden. Rent konkret innebär det att allt fler går hungriga insjuknar, dör, flyr utomlands, inte får utbildning, som övergår till kriminalitet, prostitution, mm.

Civilsamhället
Under två dagar samlade NANGO (National Association of Non Governmental Organizations) sina medlemmar för att rådgöra om vad som bör göras i detta förvärrade situation. Slutsatsen är uppmaningen till att parterna bör komma överens, att de bör respektera lag och ordning, mänskliga rättigheter och att involvera civilsamhället i processen.

Den norra regionen i NANGO går lite längre och manar till solidaritet med fackföreningsrörelsen ZCTU. De ska på onsdag hålla en demonstration i city med uppmaning till centralbanken att ta bort dem dagliga uttagskvoterna för kontanter.

Vi får se hur det går. Det bästa vore väl ändå om alla tre grupper; poliserna, soldaterna och folket gick ihop. En dröm.

/Deniz Kellecioglu, utvecklingskonom i Harare för Afrikagrupperna

Recent Posts