Utsikter till en bättre framtid!?

Som min kollega Ntando Ndlovu skriver nedan, har Zimbabwe äntrat en ny era, oavsett vad det politiska spelet utmynnar i. Värsta fiender skakade händer och banade för förhandlingar om en ny regeringsbildning. Om en vecka är det tänkt att de ska presentera resultatet av deras förhandlingar. I Harare är vi inte särskilt förväntansfulla. Det handlar troligen om en elitistisk vinna-makt-och-tid projekt.

 

De tillkommande nollornas ekonomi

Men den hårda verkligen talar också sitt tydliga språk – något måste ske inom maktsfären – den extrema hyperinflationen håller på att äta upp människor som inte får äta särskilt mycket själva. Även ZANU-PF ledningen inser nog detta – att hyperinflationen störtar dem om de inte gör något drastiskt. De har redan varit tvungna att liberalisera valutakursen ganska långtgående, och varit tvungen att liberalisera distributionen av bränsle.

Enligt mina beräkningar är Zimbabwe´s nuvarande inflationstakt över 100 miljoner procent på årsbasis. Det är numera mer relevant att uttrycka hyperinflationen veckovis, vilket jag uppskattar till cirka 150 procent. Inget land utanför krig har upplevt sådana här nivåer sedan 1960-talet (Angola, Bosnien är exempel från 1990-talet).

 

Under föregående vecka stannade farten dock av lite grann. Det är mycket komplicerad att gå in på orsakerna, men det viktigaste är nog att “marknaden” överreagerade på de föregående veckornas politiska ovisshet och nyheten om en ny omgång sedlar i omlopp: 100 miljarder sedlar. Dessa sedlar började synas igår, men bara i fåtalet (se bild). Men det handlar också mycket om att centralbanken har fortfarande inte annonserat ut nya uttagskvoter, vilket nog förväntades under veckan. Nu står den fortfarande på 100 miljarder, vilket inte ens köper en brödlimpa, som kostar närmare 200 miljarder.

Du får 110 miljarder för en enda amerikanska dollars kontant, men du kan få upp till 800 miljarder elektroniskt. Ekonomin i staden har dollariserats mer och mer. Och vad jag förstår är det mest utbyteshandel som gäller på landsbygden, vilka har ännu mer begränsat tillgång till kontanter. I sammanhanget kan noteras att FN mathjälps program (WFP) höjt sina uppskattningar om antalet människor som behöver matbistånd från 2-3 miljoner till 3-4 miljoner. Bekanta återberättar om områden på landsbygden med grav brist på födoämnen.

 

Ett familjeföretag längs med vägen i Avondale, Harare

 

Dem tillkommande tiggarnas ekonomi

Och i Harare upplever jag personligen alltfler som tigger. Människor som aldrig i sitt liv har behövt tiga tidigare. Häromdagen ringde någon på vår port. När jag svarade på telefonen, berättade han med djup sorgsen röst om att han inte har ätit sedan igår morgon, och att han ville ha lite mat, bara denna gång. När jag gick ut med lite ätbart och drickbart till honom frågade han om jag hade något jobb till honom, vad som helst. En medelålders man som talade utmärkt engelska och berättade om sitt yrke med plexiglas. Han kunde skapa vad som helst med materialet, men hans expertis var båtar. Hans genuitet trängde djupt i min själ.

 

De repressiva ledarnas inverkan

Samtidigt vidgar västvärldens länder sina så kallade smarta sanktioner mot landets ZANU-PF affilierade elitkrets (och indirekt mot landet). De kommer att känna sig stolta över deras verktyg mot “demoniska” ledare, samtidigt som minst nio miljoner zimbabwier kommer att få uppleva ännu svårare livsvillkor. De sanktionerande ledarna är samma ledare som sveper över världen med sina massförstörelsevapen, både med sin militära styre och kapitala styrka. Samma ledare som kränker mänskliga rättigheter, samma ledare som blundar för (och hjälper indirekt till att kränka) mänskliga rättigheter när det passar dem (i Etiopien, i Somalia, vid Italiens och Spaniens kuster, i Saudi Arabien, i Kuwait, i Colombia, i Uganda, i Turkiet, i Kina – listan kan göras mycket längre).

 

Individuell och solidarisk makt

Vi människor behöver ställa så många makthavare som (optimalt) möjligt till svars för sina handlingar, vare sig det är ledare i väst, öst, syd, eller nord. Vi behöver stötta våra medmänniskor överallt i deras strävan efter bättre livsvillkor. Alla har nämligen inte samma makt att göra något åt sina situation.

Vad du sedan kräver av ledarna är din ensak, men som du kan göra gemensam med andra, t.ex. genom en organisation som Afrikagrupperna.

Recent Posts