Uppresning på gång efter politisk, ekonomisk och socialt sönderfall!?

Politisk sönderfall
Igår skrev The Herald, statstidningen att det är sista dagen för MDC-T att skriva på avtalet om en koalitionsregering. Ett avtal som SADC, det regionala samarbetsorganet med Thabo Mbeki i spetsen har godkänt. Propagandan går ut på att frysa ut och beskylla oppositionen för att avbryta samarbetsprocessen. Men MDC-T säger att de inte tänker skriva på ett dåligt avtal, där dem i princip uppslukas av ZANU-PF och dess president.
Det är allmänt känt att ZANU-PF:s strategi är att återta sin majoritet i parlamentet. Det behövs inte många säten för att bli det största partiet. Idag har MDC-T: 100, ZANU-PF: 99, MDC-M:10 och oberoende: 1. Men nu ska den nya talpersonens mandat röstas om, och det kan bli fler omval om ett antal MDC parlamentariker fälls i dem konstiga åtalspunkter som är uppradade emot dem.

Frågan är om landet har ”råd” att fortsätta en repressiv och oviss atmosfär. Ekonomin fortsätter nämligen sitt fria fall. Framförallt gäller detta om regeringen bildas av ZANU-PF samtidigt som parlamentets majoritet består av MDC. Då blir det många politiska dödlägen.

Ekonomisk sönderfall
I denna mörka politiska situation, störtdök alla ekonomiska indikatorer ännu djupare i en allt mörkare avgrund. Den viktigaste indikatorn, växelkursen tiodubblades på den elektroniska marknaden under den senaste veckan (!). Nu har det gått bara fem veckor efter introduktionen av det nya monetära systemet, där tio nollor togs bort. Då var den högsta växelkursen kring ZWD100/USD. Idag kan du få minst ZWD 7 000/USD (elektroniskt). Kontantkursen är cirka ZWD300/USD eftersom det är stor brist på sedlar. Med andra ord är inflationstakten för den senaste månaden flera hundra procent PER VECKA.

Därför blev svaret på en prisförfrågan idag återigen i miljontal. Med denna utveckling är dem nyligen introducerade sedlarna inte särskilt mycket värda idag, den största valören på 500. Mynten, som introducerades för fem veckor ska vi inte ens prata om – de är kanske mer värda som metallskrot idag.
I en vanlig ekonomi är bara cirka fem procent av bankernas tillgodohavanden efterfrågade som kontanter, men i en hyperinflation vill alla ta ut alla sina pengar så fort som möjligt så att de kan omvandlas till konsumtions- och investeringsprodukter. För att hindra trycket på kontanter finns det dagliga kvoter på hur mycket man får ta ut, idag max ZWD 500. Därför finns det ständigt massiva köer till bankerna här. Och därför behöver sedelpressarna arbeta hårt för att bemöta efterfrågan på kontanter.

Men är det nu möjligt att hinna ikapp denna nya acceleration av hyperinflationen? Dessutom har den tyska leverantören av sedelpapper upphört med sina försändelser, efter begäran av landets förbundskansler, som motiverade det hela med att det hjälper finansieringen av landets repressiva regim. Och när vi tänker på att de sedlar och mynt som introducerades för fem veckor sedan var egentligen producerade under perioden 2003 – 2007 är frågan vad som kommer härnäst. Ska vi stå utan kontanter, eller ska kanske kineserna leverera behovet, eller blir centralbanken tvungen att (USA) dollarisera? Det sistnämnda kan vara ett gott besked för en liten klick eliter och andra grupper med viss tillgång till utländska valutor, men för de allra flesta utan tillgång till utländska valutor, särskilt landsbygdbefolkningen blir det nog ännu svårare i ett sådant läge. Och kineserna kommer i sin tur att vilja ha betalt i diamanter, guld och andra mineraler som ledarna har tillgång till.

Socialt sönderfall
All media, både statstidningen och oppositionella sådana rapporterar fortlöpande om alltfler fall av social misär om alltfler: rån; självmord; kolera; strömavbrott; vattenstopp; transportkostnaderna; mm. För femton år sedan hade mer än 85 procent av Zimbabwes befolkning direkt åtgång till rent vatten – idag torde det vara det omvända. Därför måste folk hämta vatten från osäkra källor, med följden av insjukningar. Detta gäller särskilt när det inte längre finns ström att koka upp vattnet till rening.

Därutöver har sjukvården nästintill kollapsat, utan sjuksköterskor och läkare, och definitivt inga mediciner till priser som den enskilde har råd med.

Lägg därtill den extra fysiska ansträngningen som krävs för att klara vardagen i dagens Zimbabwe, så har du alltmer fysisk svagare människor. Och är du fysisk svag är du också psykisk svag – det är svårt att ta bra beslut och agera förnuftigt med hungern och näringsbrist som ett hål i kroppen.
Och människor tar till alltmer drastiska åtgärder till att försöka hantera detta liv, alltifrån usla löner, till arbete för mat, till att sälja sin kropp, till att utföra brott, till att gifta bort sina döttrar i tidig ålder, till att riskera att bli krokodilmat passerandes gränsen till Sydafrika.

Notera också att det är fortfarande ovisst huruvida, till vilken grad och vilka organisationer som får utföra fältarbete, vilket inkluderar matbistånd. Den bannlysning som har verkat i över tre månader sägs ha blivit lyft, men NANGO, en NGO paraply organisationen menar att alla organisationer inte får tillåtelse och det finns betydande byråkratiska hinder för att kunna utföra fältarbete.

Och jag undrar hur långt eliters likgiltighet för sina medmänniskor sträcker sig.

Uppresning?
Det finns de som anser att massiv uppresning är enda lösningen för landet och dess folk. Eftersom poliser och soldater är grupper bland det nedtrampade folket kommer deras sympati hindra stor blodsspillan. Men eliten och vissa grupper i säkerhetsleden är brutala – vågar fotsoldaterna vägra order i ett sådant läge?
Idag får vi dock läsa och höra om en massa strejker, bland lärare, läkare, sjukskötare, kommunanställda, mm. T.ex. av alla barn jag tillfrågar är det ingen som har sagt att de har lärare i sina lektioner. Men igår när jag frågade en förbipasserande sjuksköterska om varför hon inte strejkar var svaret att hon står till tjänst för landet, och att hon inte heller bryr sig om pengarna. I så fall måste hon vara tursam med andra inkomster, eftersom månadslönen inte ens köper två limpor bröd idag.
Det är ibland overkligt att all detta sönderfall verkligen sker. Men språket från hundratals ögon jag möter kan inte ljuga, även om media och berättelser kan förvränga.

Recent Posts