Små, små steg framåt

Ni kanske har märkt att det är inte BARA dåliga nyheter från Zimbabwe längre. Det sker små positiva händelser också.

Inflationen är till och med negativ numera; -2,3 procent. Efter Zimbabwe dollarns kollaps och död, har priser stagnerat eftersom prissättningen sker i hårdvaluta: USA dollar. Efter en fortlöpande, alltmer svepande legal dollarisering sedan sex månader har marknaden för varor börjar mogna. Företag har på ett mer stabilt sätt importerat och i viss mån producerat varor, så att priser sjunker med ökande produktion och import, samtidigt som kapitalflöden till elitkretsen sjunker. Bland annat tvingade landets centralbank företagarna med stora avgifter och skatter för att göra affärer i USD. Om vi visste att dem pengarna användes till social välfärd och infrastruktur vore det gott, men sönderfallet av människors liv visar att det handlade om rena stölder.

Kolerafallen har också stagnerat. Det beror nog på många faktorer. Den nya regeringen som har börjat injicera pengar i hälsosektorn. Vattenföretag har återtagits i statligt ägo. Högre priser tas ut för distribution av vatten, el, sanitet, infrastruktur, radio och TV-licenser, telekommunikation, vilket skapar pengar att faktiskt åstadkomma leverans. Det handlar också om att alltfler känner till kolera och vad som direkt bör göras för att undvika den. Dessutom har ju hjälporganisationer fått mer utrymme att distribuera rent vatten, näring och hälsoservice. Folk har också börjat skörda frukterna av sitt jordbruk, även om högsäsongen är april och maj. Regnet har börjat också börja avta i styrka vilket minimerar spridningen av kolerabakterier från marknivå till grundvattnet.

Vi kan också notera att efter den sociala, ekonomiska och politiska kollapsen, har skapat en ny början, och stagnation har ersatt sönderfall. Detta betyder att det finns andrum för aktion för positiva förändringar. Om regeringen lyckas få igång utbildningsväsendet, hälsosektorn, vattendistribution och sanitetsunderhållningen genom att finansiera insatser och löner kan ekonomin få ett skutt. En positiv ekonomisk kedjereaktion (så kallad multiplikatoreffekt) kan komma igång. När inköpen ökar från denna offentliga spendering och anställdas löner skapas mer efterfrågan i hela ekonomin, och därmed incitament för ökad produktion.

Negativa aspekter
De tydligaste förändringarna sker ändå på makroplan, vilket gynnar en redan gynnad elit och lilla medelklass. Importberoendet gynnar främst Sydafrikanska företag medan den inhemska produktionen kämpar för att komma igång.
Dessutom fortsätter brott mot mänskliga rättigheter. Godtyckliga arresteringar och rättegångar fortsätter. Människor är fortfarande hungriga och förnedrade. Bland det mest fasansfulla är den långsamma död fångar möter i fängelser runtom landet. De nekas mat och vatten pga. pengabrist. Ett antal bilder jag har sett speglar personer som likt de värsta flyktingkatastroferna är gravt undernärda, kanske timmar från en omänsklig död. Dessutom fortsätter aids att skörda offer. De som har det svårast är människor vi sällan ser. De lever och dör i skymundan av samhällets yttre omgivning. Barn kämpar för att försörja andra barn i otaliga hushåll.

barn-forsaljare-vid-klipporna
Hoppet finns alltid där
Ja, Zimbabwe har verkligen hamnat i den dystra Afrikabilden. Men hopp finns alltid runt hörnet. En ny budget som reflekterar verkligheten har presenterats. En stor del av förra maktskiftet ser ut att vara trött på våldsamheter och turbulens som skadar deras välfärd.

.
Den stora utmaningen för samlingsregeringen är att minimera ett antal säkerhetschefers framfart och sabotage, och allmänt minimera korruptionen som har förruttnat ekonomin.

Det är inget som säger att Zimbabwe, eller Afrika som kontinent, ska vara kvar i fattigdom och elände. Denna bild av kontinenten är representativ till ungefär hälften och bara under dem senaste 130 åren.
.

Något som vi är i kan vi också ta oss ur.

/Deniz Kellecioglu, Utvecklingsekonom för Afrikagrupperna i Harare

Recent Posts