Nigel, 2 år fri efter 78 dagar i fångenskap

Igår överlämnade landets säkerhetspolis den två-årige Nigel till helt främmande människor. Han är son till Violet Mupfuranhehwe, en av fångarna som utpekas för att ha planerat ett störtande av landets regim.

Fallet visar hur långt repressionen har kommit i landet. Nigel fördes bort med sin mamma för snart tre månader, och dök sedan upp i de formella cellerna strax innan jul. Enligt rapporter fick han utstå både stryk, undernäring och vätskebrist tillsammans med sin mamma i dem stinkande, sjukdomsframkallande cellerna. Hon står fortfarande inför förräderi-åtal tillsammans med sju andra personer, bland annat Justina Mukoko från Zimbabwe Peace Project (ZPP) och Chris Dhlamini, säkerhetsdirektören för MDC-Tsvangirai. Enligt jurister i mänskliga rättigheter är åtalen tragikomiska. Det finns inte ett uns av substans i bevisföringen. Det hela är som ett teaterspel. De åtalade har torterats till bekännelser, har tvingats till videofilmade handlingar som visar att de är våldsamma mot polis och militär.

Videofilmer skickades för ett tag sedan till SADC – det regionala samarbetsorganet- som bevis för att Botswana och Zambia tränar folk i syfte att störta Mugabe-regimen. Sydafrikas president, Motlanthe avvisade bevisföringen bestämt. Men ändå fortsätter han att se regimen som legitima förhandlingspartner, något som är svår för oss i Zimbabwe att svälja.

Möjligen vet Sydafrika mer än oss. De tänker kanske att en avvisning av regimens eliter skulle trycka dem mot ett hörn som innebär ytterligare förvärring för landet, t.ex. genom undantagstillstånd och en mer direkt repressiv styrning.

Totalt står 18 personer inför liknande åtal idag, medan 11 personer är fortfarande försvunna. Notera också att statens säkerhetsstyrkor har trotsat en domslut som säger att de åtalade bör få läkarvård.

Recent Posts