Kollektivt agerande mot tvångsförflyttningar

Mer än hälften av världens befolkning lever nu i städer vilket gör marken omkring dem alltmer ekonomiskt attraktiv. Stadsplanering, jordbruk och gruvdrift hör till de största anledningarna att människor tvångsförflyttas. Markens betydelse är stor och besitter en variation av värden, från husrum och försörjning till individuell självständighet och suveränitet. Från en känsla av tillhörighet och att vara rotad till ett hem för tillbedjan och gravplatser. Markens verkliga värde överstiger långt prislappen satt av marknaden.

Simukai redStiftelsen Samukai landbygdsbefolkning slåss mot tvångsförflyttningar och markrofferi (land grabbing) i Goromonziregionen inte långt ifrån Zimbabwes huvudstad Harare. Stiftelsen är medlem i Afrikagruppernas partner Zimcodd. Paraplyorganisationen kan lyfta frågor som medlemmar skulle kunna bli straffade för.

Masimba Manyanya är en av nyckelorganisatörerna mot markrofferi i regionen.

“Goromonzis närhet till det ekonomiska centrumet har alltid inneburit migration av människor. Goromonzi är känd för sin högstadieskola där flera av våra stora svarta tänkare gått, inte bara från Zimbabwe utan från hela södra Afrika. Vi är tyvärr också kända för vår brutala polisstation. Vårt distrikt är hem till ungefär 20,000 människor. Harare expanderar och vi förstår att städer växer, vi motsätter oss inte det. Men vi har rätt att  åtminstone bli konsulterade att diskutera alternativ innan tvångsförflyttning. Det är våra liv som står på spel.”

Chiparaushe, medlem i stiftelsen, berättar att han förvärvade 1,200 hektar mark precis efter frigörelsen 1980. Där byggde han sitt hem och började bruka jorden för att försörja sin familj.

“En dag blev jag underrättad av kommunen att de behövde marken. Så tog de bara 1000 hektar från mig och förstörde delar av huset jag byggt. Om jag hade gjort motstånd hade jag setts som en politisk motståndare till regeringspartiet. Det är farligt och hindrar många från att protestera. Vi lever i ett laglöst samhälle men jag är inte rädd för att säga det högt.”

Stiftelsens ordförande, Enias Maroyi, är pensionerad polis. Han kan intyga farorna som kommer med att bli märkt som opposition.

“Om du blir betraktad som en bråkmakare kan du helt enkelt försvinna. Det är så poliskåren alltid fungerat. Inget ljud, inga spår, du bara försvinner… Om du anklagas för att vara politisk opposition då är saken klar.”

Förvärrade ekonomiska villkor drabbar kvinnor värst. Precious är en utbildad ung mamma som förklarar varför.

“Om min man är arbetslös blir jag familjeförsörjaren. När fler flyttar in betyder det att marken måste försörja fler. Det betyder också att klasserna i skolorna blir större, samtidigt som skolavgifterna höjs. För oss kvinnor betyder det inte bara att vi måste hitta vägar att betala skolavgifterna utan vi måste också ge våra barn kvällsundervisning. När marken tas ifrån oss blir avståndet till vattenkällor större. Det är barn och kvinnor som bär vatten. När träd huggs ner måste vi gå längre för att hitta ved.”

Masimba Manyanya2Simukaistiftelsen startades inte för att dela bekymmer utan för att gemensamt reflektera, hitta lösningar och motståndsstrategier. Manyanya förklarar hur aktionerna både tar politiska och praktiska former.

“Givet det fysiska hotet kampen är associerad med måste vi komma på metoder som inte är konfrontativa. Därför prioriterar vi dialog. Vi kan tillåta oss själva att vara talföra utanför vår region när tillfälle ges. Samtidigt måste vi vara kreativa och proaktiva om hur vi kan få ut mer på mindre areal av jorden. Livet utanför politiken fortsätter. Till exempel så har svamp visat sig trivas mycket bra i vårt område. Att odla svamp innebär stora risker men när vi lyckas är återbäringen hög, både ekonomiskt och för arbetstillfällen. Det här projektet är mycket vattenberoende och vi diskuterar just nu med kommunen för att försöka lösa tillgången till vatten.”

Agnes Nygren

Kommunikatör Afrikagrupperna, Johannesburg

Recommended Posts