Att växa upp med sina föräldrar – en självklar rättighet

Dambudzo Nyamunda och hennes son Jojo Tinashe

Tinashe Jojo och hans mamma Dambudzo Nyamunda

-Det är bra att jag har berättat för mina barn att jag är sjuk, för nu vet de hur de ska göra för att inte själva bli smittade och de har fått chansen att acceptera att jag är sjuk, berättar Dambudzo Nyamunda.
Hon har ett vackert, glatt ansikte och livliga ögon. Tinashe Jojo, hennes femåriga son, ser lika glad ut som sin mamma. Han springer omkring på den sandiga gårdsplanen medan vi pratar.

Dambudzo är med i en stödgrupp för människor som lever med hiv. Medlemmarna i stödgruppen fick hjälp att bilda sin grupp av Afrikagruppernas zimbabwiska partner FACT. Dambudzos deltagande i stödgruppen har hjälpt henne att leva ett positivt liv, men har kanske också räddat livet på Tinashe Jojo och hennes två andra barn
-Vissa kulturella sedvänjor ökar spridningen av hiv, berättar hon på Shona genom vår engelskspråkige tolk.
-Som till exempel vadå, undrar jag, och Dambudzo berättar att enligt en sed ärver en man sin svägerska om hans bror dör. Utan att ta reda på vad brodern dött av, gifter han sig med svägerskan. En annan vanlig sed är att man gifter bort sin dotter och då är det ju viktigt att ta reda på om han har hiv, men det gör man allt för sällan.

I Dambudzos stödgrupp stöttar medlemmarna varandra att berätta för sina barn att de lever med hiv, och hur barnen ska göra för att inte själva bli smittade. Det är inte lätt att stå emot samhällets fördomar om människor som lever med hiv, men när Dambudzo såg att hon inte var ensam, gav det henne mod att gå emot strömmen och berätta.
-Jag utbildar mina barn så att de kan göra val i livet som baseras på kunskap. Så att de hiv-testar sig innan de gifter sig, säger Dambudzo.

Dambudzos historia får mig att tänka ett extra varv. Att rätten till föräldrar inte bara handlar om barns välmående här och nu, utan också i framtiden. Att man faktiskt kan rädda livet på en hel generation, om bara föräldrarna får möjlighet att leva tillräckligt länge för att föra över sin kunskap till sina barn. Att det krävs väldigt enkla saker för att göra detta möjligt, som till exempel att stötta en grupp människor att hjälpa varandra.

Inte heller krävs det svåra och komplicerade saker om man vill engagera sig i Sverige för barns och ungdomars mänskliga rättigheter. Det kan handla om att skänka två timmar av sin tid och delta i Världens Barn, till exempel 9-10 oktober, då tusentals frivilliga över hela Sverige skramlar bössor ute på gator och torg. Det är inte bara ett enkelt sätt att ge människor möjlighet att bidra med pengar, utan i lika hög grad att öppet visa sin solidaritet. På Afrikagruppernas hemsida kan du läsa mer om vad du kan göra!

Recent Posts