12,000 bönder i Zimbabwe blir oberoende efter att varit livegna

Zimbabwe har länge varit en stor bomullsproducent. När handelsliberaliseringarna nått sitt slutskede 1994 hade bomullsproduktionen reformerats från stor- och halvstatligt industri till småskaligt jordbruk där individuella småskaliga bönder odlade i princip all bomull landet producerade.

Bomull har varit en viktig inkomstkälla för många. Allteftersom bomull blivit mindre efterfrågat och marknadspriser fallit har det dock för alltför många bönder gått från en inkomstkälla till en ond cirkel av skuldsatthet. Företagen som köper upp bomullen skriver i regel kontrakt med bonden året innan bomullen skördas, till ett pris som omöjligt kan matcha nästa säsongs världsmarknadspris. Det låsta priset och krav på kvantitet ges i utbyte mot ett lån till bonden som bekostar frön och inputvaror som gödningsmedel och besprutning. Om bonden av någon anledning inte kunde möta kvantitetsöverrenskommelsen, på grund av missväxt, otillräckligt regn eller liknande, läggs skulden till på nästa års kontrakt.

Afrikagruppernas partnerorganisation ZIMCODD har sedan 2009 arbetat mot den orättvisa sits bomullsbönder befinner sig i. Totalt har de assisterat omkring 12 000 småskaliga bönder att bryta sig ur beroendeställningen till företag. Med hjälp av organiseringsmodeller som kooperativ har bönderna kunnat starta sina egna mikrobanker och sakta tagit sig ur skuldfällan till multinationella företag. Lameck Ishwa från Checheche är en av de bönder som under åren varit del av Zimcodd:s program.

Mr Ishwa-Vi startade vårt kooperativ eftersom vi inte kände att vi hade nån röst som bönder. Bomullsföretag betalade oss i värdelösa varor istället för pengar, som matolja, tvål, socker och bönor. Med hjälp från Zimcodd organiserade vi oss i en förening och fick träning. Vår förening har utvecklats till en nationell förening som sträcker sig utanför Checheche till Gokwe och Muzarabani.

-2013 kunde vi redan köpa våra egna frön till odlingssäsongen. Fröna kostar 25 US dollar per 50 kilo på öppna marknaden medan bomullsföretagen själva säljer dem för 38 US dollar för samma mängd. När vi bojkottade företagens priser sänkte de dem till 27 dollar.

-Som fria bönder hade vi till en början problem som skadedjur och otillräckliga kemikalier men vi lyckades ändå få en god skörd. Under säljsäsongen samlade vi vår kollektiva bomull och förhandlade priset med flera företag. Vår bomull uppgick till 4000 balar och vi kunde sälja vår produkt till ett minimum av 60 dollar/kilo, vissa sålde till och med för 90 dollar/kilo. Det är ett direkt resultat av arbetet i föreningen.

-Jag uppmanar bönder att sprida evangeliet av kooperativ eftersom de underlättar delandet av kunskap och stärker vår förhandlingskraft. Att arbeta ensam är inte fruktsamt. Det finns styrka i nummer. Ju fler man är desto mer respekt får man av bomullsföretagen.

Agnes Nygren

Afrikagrupperna, Johannesburg

 

Recommended Posts