Hur får man män att gå med på att få mindre makt?

Intervju med Kelvin Hazangwi från Afrikagruppernas partnerorganisation PADARE i Zimbabwe

Kelvins första möte med Padare, en feministisk organisation i Zimbabwe som riktar sig till män, var när han var 21 år. Tillsammans med några kompisar hade han bestämt sig för att krascha en föreläsning om mäns våld mot kvinnor, på universitetet där han gick. Föreläsningen ägde rum i samband med att kvinnor, som hade på sig minikjolar i universitetets korridorer, blev påhoppade av män. När de unga männen buandes kom in i föreläsningssalen började föreläsaren berätta om sitt liv. Om sin pappa som aldrig respekterat sin fru, om makt och patriarkat. Hela salen tystnade.

– Det fick mig att fundera. Det påminde så mycket om min egna familj. Min mamma fick till exempel hoppa av skolan när hennes mamma blev sjuk och i min pappas familj är det bara män som har fått utbildning. Varför är det så?

Efter föreläsningen började Kelvin tänka på hur han själv var som man. Han och några andra killar, började träffas då och då för att prata om mansroller. Men det var och är svårt att närma sig patriarkatet från männens håll. Män är en privilegierad grupp. Hur förändrar man det? Hur får man män att gå med på att få mindre makt?

Idag jobbar han för Padare, en organisation som jobbar med mäns beteende. Han kallar sig feminist och berättar att han hela tiden måste jobba med sig själv. Trots att han har kommit en lång väg från sitt 21-åriga jag som visslade efter tjejer med korta kjolar så är det svårt. Han försöker lyssna istället för att ta plats, och det märks att han verkligen försöker.

– Det som är svårast är att jag hela tiden måste tänka på hur jag beter mig. Jag måste tänka på mitt språk, jag kan inte halka in i grabbiga jargonger.

Han menar att våld mot kvinnor är det värsta uttrycket av patriarkatet. Där män sitter på makt och har kontroll att tysta ned, dominera och till och med misshandla. Våld mot kvinnor är också tätt sammankopplat med ekonomisk ojämlikhet, klass och välstånd. Samtidigt pratar han positivt om utvecklingen, men för ett land som Zimbabwe är det en lång väg kvar att gå.

Det krävs att vi ändrar strukturer. Ett problem är att straffen för våldtäkt i Zimbabwe fortfarande är för låga i jämförelse med andra brott. Om du våldtar en kvinna kan du få fem års fängelse, medan stöld av en ko värderas till nio år. Det är ju helt sjukt. Dessutom behöver landet fler plattformar för män där de kan diskutera mansroller, kvinnors rättigheter och hur vi kan skapa solidaritet med kvinnor där kvinnor får sätta agendan.

– Vi som män kan inte fortsätta sätta agendan. Jag kan inte berätta hur det är att vara kvinna eller hur det känns att bli visslad på eller hur det är att bli våldtagen för den delen. För jag har inte upplevt det.

Kelvin Hazangwi

Kelvin Hazangwi

För att nå en framtid där våld mot kvinnor inte förekommer måste vi ta små steg och vi måste jobba från individnivå. Uppfostran är då avgörande. Män är uppfostrade att tro att riktiga män inte gråter, riktiga män är starka och riktiga män kan slåss. Vilket såklart skapar våldsamma män.

– Vi tar små steg framåt i Zimbabwe. För 30 år sedan fick kvinnor inte ens köra bil eller öppna ett eget bankkonto. Så vi är på väg, men det tar tid. Vad som krävs är fortsatt mobilisering och ökad medvetenhet.

Kelvin ställer upp i Afrikagruppernas kampanj mot våld mot kvinnor under #MinKroppMinRätt samtidigt som han lägger till att det är viktigt att lägga till att män borde lägga till #HennesKroppHennesRätt

/Ylva Zetterlund, praktikant Afrikagrupperna

 

Vill du vara med och stödja Afrikagruppernas och Padares viktiga arbete för jämställdhet? Det finns flera sätt att engagera sig och bidra – läs mer på vår hemsida!

 

 

The text above translated into English:

Kelvin first met with Padare, a feminist organization in Zimbabwe working with men, when he was 21 years old. Together with some friends he had planned to crash a lecture about violence against women, at the university where he studied. The lecture was held during the time when a lot of assaults on women in miniskirts had occurred at the university. When the young men came in to the lecture hall, the man started talking about his life. About his father that had never respected his wife, about power and patriarchy. Everyone went silent.

-It made me think, because it all reminded me a lot about my own family. My mother had to drop out of school when her mother got sick and in my father’s family, only men are educated. Why is that?

After the lecture Kelvin started to think about his role as a man. Together with some friends they started to meet every once in a while to talk about the role of men. But it was hard to fight patriarchy from a male perspective, and it still is. Men are privileged. How do we change that? And how do we get men to agree to have less power?

Today Kelvin works for Padare, an organization working with men´s behavior. He calls himself a feminist, which means that he has to work with himself all the time. And even though he has come a long way from his young self, who whistled after girls in miniskirts, he says that it is hard.

-The hardest thing is that I have to think about my behavior all the time. I have to think about my language, I can´t use a condescending language, not even if I am joking.

He says that violence against women is the worst expression of patriarchy. Men have the power and the control to silence, dominate and even abuse women. This violence is also closely interlinked with economic inequality, class and wealth. The development is however going in the right direction, but for a country like Zimbabwe it is still a long way to go.

In order to reach a world free from gender based violence we have to change structures. One of the big problems in Zimbabwe is that the penalties for rape is low in comparison with other crimes. If you rape a woman you risk a penalty of five years, whereas steeling a cow could send you to prison for nine. Which is insane. Other than that, the country also needs platforms where men can talk to other men about women´s rights and how to create solidarity with women where women are the ones setting the agenda.

-As men, we cannot continue to set the agenda. I can´t say how it is to be a woman, or how it feels to be whistled at when crossing a street, or how it feels to be raped for that matter. Because I, as a man, have not experienced those things.

It is also crucial to work with how we raise our boys. Men are taught to believe that real men don´t cry, that real men are strong and that real men fight. Which creates men that are violent.

-In Zimbabwe we are taking baby steps. 30 years ago women were not even allowed to drive a car or open a bank account without supervision from a man. We are on our way forward, but it takes time. We have to keep mobilizing and to continue to create awareness about the issue.

Kelvin participates in the campaign #minkroppminrätt (#mybodymyright) and adds that men should also add that it is #HerbodyHerright

 

 

Recommended Posts