Drömmen om att se ett lesbiskt par gå på gatan och hålla varandra i handen

”De säger att homosexualitet är ett påhitt från Väst. Det som är så komiskt är att samma bibel som de slår ner oss med, kommer från Väst från början”, säger Linda Reanate Bauman, som jobbar på hbtqi-organisationen Out-right Namibia. Hon fortsätter, ”I Namibia är det inte olagligt att vara homosexuell, men det finns lagar som gör att du kan sättas dit ändå. Folk tror därför att homosexualitet är olagligt och många behandlar oss som om vi vore skurkar”.

När Linda var 19 år kom hon ut som lesbisk, men hon har egentligen alltid vetat. Hennes mamma predikade ur bibeln och grät, men idag är hon okej med det. Trots att Lindas mamma reagerade som hon gjorde så är hon Lindas största förebild. ”Under min uppväxt jobbade hon stenhårt så att jag skulle kunna gå i skolan. Jag är stolt att ha henne som mamma, hon är en stark kvinna som alltid hjälper dem som har det svårt.”

Linda

Linda

Linda bor i Katutura, en förort till Windhoek i Namibia. Det är ett socioekonomiskt svagt område där många fastnat i alkohol- och drogproblem, och där det inte varit helt lätt att komma ut som lesbisk. Hon är hbtqi-aktivist och drivande i organisationen hon jobbar på. Där får hon inte sällan höra historier om hot, hat och våld riktat mot hbtqi-personer.

– Människor blir våldtagna i sina hem, på den plats där de ska kunna känna sig trygga.

Sen lägger hon till:

– Risken att dö är dock inte så stor här, inte som i Sydafrika där homofobiska våldtäkter och mord är mycket mer utbrett. Här kan vi röra oss fritt och bo där vi vill.

Men våld handlar om så mycket mer än fysiskt och sexuellt våld. Psykiskt och ekonomiskt våld mot personer som vågar komma ut är värst. Linda berättar om att många kvinnor och män blir kallade för hemska saker hemma. Många vittnar också om att de inte får samma ekonomiska möjligheter som sina heterosexuella syskon. Medan ett syskon får nya kläder kan du få nöja dig med dem du har. En del blir till och med arvlösa.

Våldet mot homosexuella och transpersoner är mångsidigt och komplext och är tätt sammankopplat med våld riktat mot kvinnor. Det är svårt att reda ut exakt vad det beror på eftersom att det finns många bakomliggande faktorer. Men det handlar förstås framförallt om makt. Kyrkan har mycket makt i Namibia och stort inflytande över människors liv. Även politiska ledares inflytande har stor påverkan, menar Linda. Dessutom är rasism, klass och fattigdom faktorer som förvärrar våldet. Och i Namibia är fattigdomen svart.

– Jag kommer aldrig glömma när jag som barn fick följa med min mamma till hennes jobb. Hon jobbade som hembiträde i en familj. Hon tvingades att kalla deras femåriga vita son för Mister. Det gör fortfarande ont när jag tänker på det.

Homofobi och kvinnohat, rasism och ekonomisk ojämlikhet gör situationen minst sagt komplex och svår att förstå. Det går inte att bara föra en kamp, du måste kämpa mot allt.

– Men jag vill att folk ska veta att vi framförallt lever lyckliga liv, precis som alla andra. Vi firar de människor vi är, tillsammans med folk vi älskar.

Hennes liv är fyllt av människor hon bryr sig om. Hon har sedan 17 års ålder, då hennes syster dog, tagit hand om sin systers barn. Därefter har fler styvbarn tillkommit. För att kunna ta hand om barnen var hon tvungen att hoppa av skolan. Allt hon kan är därför självlärt och hon har sin starka mamma att tacka för mycket.

När det gäller situationen för henne och andra hbtqi-personer, så tror hon att den kommer förändras. Hon menar att vi har kommit en bra bit på vägen. Idag är det fler personer som vågar vara sig själva, många fler än för bara fem år sedan.

– För att förändra måste vi ta små steg i rätt riktning, det måste finnas tillgång till utbildning så att vi kan ha möjlighet att säga nej och få rätt till våra kroppar. Mitt mål är att presidenten ska erkänna att vi finns. Jag behöver inga lagar, bara ett erkännande. Jag vill kunna se ett lesbiskt par gå på gatan och hålla varandra i handen. Den dag presidenten erkänner oss har vi nått långt. Då kommer jag vara lycklig.

/Ylva Zetterlund, praktikant Afrikagrupperna

 

Vill du vara med och stödja Afrikagruppernas viktiga arbete för sexuella rättigheter och jämställdhet? Kolla in på hemsidan för olika sätt att bidra!

 

The text above translated into English:

“They say that homosexuality is a Western thing. What is funny is that they hit us with the same bible that comes from the West from the beginning”, says Linda Reanate Bauman, that works for the LGBTI organization Out-right Namibia. She continues, “It is not illegal to be homosexual in Namibia, but there are laws that can be used to prosecute us anyway. People therefore think that homosexuality is illegal and treat us like we were.”

When Linda was 19 years old, she told her family that she was a lesbian, but she has always known. Her mum preached the bible and cried, but today she is fine with her daughter´s sexuality. Even though her mum reacted in that way, she has always been Linda´s greatest role model. “My mum always worked really hard when I grew up, so that I could go to school. I am proud to have her as my mother, she is a strong woman that always helps other people.”

Linda lives in Katutura a township outside of Windhoek in Namibia. It is a marginalized area where alcohol and drug abuse is a problem, and where it has not been easy to come out as a lesbian. She is an LGBTI activist and a leader in the organization she works at. She has heard many stories about threats, hatred and violence directed towards LGBTI persons.

“People are getting raped in their homes, in the place where they are supposed to feel safe.”

Then she adds “the risk of dying is however not too big here, not as in South Africa where homophobic rapes and murders are widely spread. We can move around and live where we want to.”

However, violence is more than physical and sexual violence. Psychological and economic violence among those who come out as homosexuals is really bad in Namibia. Linda tells me about many men and women who are being called names at home. Many are testifying that they do not get the same economical possibilities as their heterosexual siblings. While a sibling gets new clothes, it is not unusual that you do not get any. Some even have their inheritance taken away.

The violence against homosexuals and transsexual people is diversified and complex and closely interlinked with violence against women. It is hard to say exactly what is causing it as there are several underlying factors. Above all it has to do with power. The church has a lot of power in Namibia and influence over people’s lives. Even political leaders have a great influence, says Linda. Racism, class and poverty are other power factors increasing the violence. And in Namibia poverty is black.

“I will never forget when I as a child went with my mother to work. She worked as a domestic worker in a family. She was forced to say Mister to their five year old white son. It still hurts when I think about it.”

Homophobia and hatred against women is thus closely interlinked with these other power structures.

“But I want people to know that we above all live happy lives, just like everyone else. We celebrate who we are together with the people we love”, Linda says. Her life is full of people she cares about. For instance, since the age of 17, when her sister past away, she has been taken care of her sister´s children. Since then she has also taken on more children, but to be able to take care of them she had to drop out of school at an early age. Everything she knows is self-taught and she has her mother to thank for much.

When it comes to the situation for her and other LGBTI persons, she is sure that it will change. We have already come a long way and today more people dare to be open about who they are, many more than five years ago.

”We have to take baby steps in order to achieve change, there has to be access to education so that we can have the possibility to say no and to take control over our bodies. My goal is that the president will recognize us. I don´t need any laws, just a recognition. I want to see a lesbian couple holding hands on the street. The day when the president recognizes us that will be possible. That day I will be happy.”

 

Recommended Posts