Amodefa – Mångsidig kamp mot hiv i Moçambique

2013 dog 77.000 personer av aids i Moçambique. Den låga läkartätheten innebär att dessa nästan åttiotusen döda i genomsnitt skulle haft tillgång till tio läkare. Detta är ändå lindrigare än 2005 års katastrofsiffror då hivspridningen förklarades vara en nationell nödsituation – 40% av alla som gick bort detta år avled av sjukdomen. En viktig faktor till den positiva utvecklingen är framväxten av flera ideella organisationer som täcker upp bristerna i ett sedan årtionden havererat sjukvårdssystem.

Generaldirektör för en av de mest framträdande av dessa organisationer – Afrikagruppernas partnerorganisation AMODEFA – är Gabriel de Barros. Han påpekar att de statliga myndigheterna visar på stora hål i den offentliga vården: ”Hälsodepartementet beräknade förra året att för att möta våra mest basala vårdbehov – framförallt kopplat till hiv och Tuberkulos – skulle 15 % av statsbudgeten behöva öronmärkas till hälsoväsendet. I år mottog de endast 6%. Hur ska sjukhusen kunna göra sitt arbete med en sån resursbrist?”

Dr Arnaldo med sjuksköterska

Dr Arnaldo med sjuksköterska

Läkaren Arnaldo Vilanculos, anställd både vid AMODEFA och vid ett statligt sjukhus, håller med om problembeskrivningen: ”Det är mycket krävande att arbeta för de stora sjukhusen. Det tar oftast omkring tre månader att få boka tid till en enkel undersökning, och även för enkla operationer krävs minst sex månaders väntan. När väl en operation kan ske saknas ofta resurser – bara förra veckan tvingades jag utföra en operation där vi efter att patienten vaknat inte hade smärtstillande att erbjuda, varken morfin eller tramadol. Vi fick skicka hem den nyopererade personen med lite paracetamol”.

Bristen på läkemedel täcks delvis upp av organisationer som AMODEFA, vars resurser till stor del erhålls genom internationellt bistånd. Men en minst lika viktig aspekt av organisationens arbete är spridandet av kunskap om sjukdomen. Enligt de Barros har endast 11% av befolkningen tillgång till någon form av preventivmedel, en siffra som AMODEFA försöker förbättra genom ett stort antal projekt som involverar både volontärer och anställda. AMODEFA arbetar också hårt för att bryta den sociala stigmatisering av hiv som alltid innebär ett svårt slag för de drabbade. Vilanculos berättar: ”Att vara hivpositiv innebär inte bara att omgivningen ser patienten som döende, utan också att personen döms ut som promiskuös eller otrogen. Vår uppgift är därför också att prata med patienters familjer och att föra en större dialog ute i samhället, för att få hiv att ses som vilken sjukdom som helst”.

Gloria Djedje

Ana

En annan som lovordar organisationens kunskapsspridning är Ana, en före detta lärarinna som diagnostiserats med både hiv och tuberkulos. Hon bor i en av Maputos fattigaste förorter och tillhör följaktligen en av organisationens huvudmålgrupper. Hon belyser vikten av information och avstigmatisering: ”Innan jag fick hiv, visste jag bara att det var en sjukdom som dödade och att det inte fanns botemedel. Men nu förstår jag att det inte är sant, det är en sjukdom som går att leva med. Det viktiga du måste göra som drabbad är att acceptera faktum. Sedan ska du ta dina mediciner och följ de rutiner du får av läkaren, och när du gör det, så ser du att det svåra faktiskt går över, och att du kan leva utan symptom!”

När AMODEFA först fick hand om Ana var hon döende, och hon understryker hur viktig organisationen har varit i hennes förbättringsprocess: ”Jag har klarat mig tack vare AMODEFAs sjuksköterskor. Ända från början har de varit ett ständigt stöd, de besöker mig, de ger mig råd och de hjälper mig med medicineringen. För en månad sedan kunde jag inte ens sitta upp, utan låg ned i min säng utan att röra mig. Nu kan jag redan sitta upp och prata, om några månader kanske jag kan börja gå igen”

Gabriel de Barros

Gabriel de Barros

Spridandet av verkligt hopp hos patienter som tidigare gett upp inför sjukdomen, är kanske det största storverk AMODEFA utför. Gabriel de Barros, generaldirektören, belyser dock vilka enorma utmaningar landet fortfarande står inför:

”Grundproblemet handlar om prioriteringar. Regeringen tycker om att slå på stort, de basunerar ut saker som ”Vi bygger ett oljeraffinaderi! Vi bygger en ny armébas!” Men grunden för att bygga ett fungerande land ligger inte i dessa saker, utan i de tusentals barn som varje morgon vaknar utan en skola att gå till. Utan kunskap kan man aldrig bekämpa det här problemet. Vi försöker sprida våra kliniker och våra volontärer, så att de kan nå även landets mest avlägsna delar med information och preventivmedel. Barnens utbildning är ju vår framtid. Det är detta som är vårt arbete idag, och det är också detta som kommer att vara vårt arbete imorgon.”

 

/Emmanuel Castro Skött och Lowe Linna

Vill du stödja AMODEFAs arbete för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Moçambique? Ge din gåva här!

 

 

Recommended Posts