Wolfowitz igen

Kan inte sluta tänka på Wolfowitz, världsbankschefen du vet som nu anklagas för nepotism. Funderar på varför han överhuvudtaget blev chef över världsbanken. Så fort det blev känt att han skulle bli chef höjdes massor av röster emot. Varför? Jo, bland annat för att han var en av dem som var ansvariga för USAs invasion av Irak. Krig dödar, inte sant!? Men, det är först nu när det handlar om korruption som Wolfowitz position verkligen är i fara.
Vad beror det på? Har vi svårt att ta in och förstå politisk kritik? Har vi svårt att ta in allt det förfärliga som krig för med sig? Har vi lättare att se länken mellan en enskild person och en handling som är extremt orättfärdig?
Eller handlar det om ansvar? När anser vi att en person verkligen har ansvar för det som sker? Jag har hört folk säga att den som iscensätter ett krig inte har ansvar själv, att man handlar utifrån det som till synes verkar rätt, att man är en produkt av det pågående. Och visst, så är det ju naturligtvis också, men visst har man ansvar själv, visst kan vi välja hur långt vi vill gå, var vi ska dra gränsen? Hade till exempel Wolfowitz tyckt att det var fel att invadera Irak, tyckt att det är fel lösning att kriga, då kunde han ju sagt nej till invasionen och jobbat med något annat.
Eller är det så att man måste ägna sig åt smutsiga affärer på storpolitisk nivå för att få en plats bland höjdarna? Och att ärlighet inte alls lönar sig i längden.

Recent Posts