Vi vill inte ha några svenskar här

De senaste dagarna har nyheterna handlat om hur flyktingar nu förflyttas från polisstationer, kyrkor, organsationer och skolor till tältläger utanför Kapstaden och Johannesburg. Man räknar med att cirka 50 000 människor runt om i landet har blivit hemlösa. I ett gemensamt upprop går flera enskilda organisationer ut och ber om hjälp från FN när det gäller själva omflyttningen och eventuella återflyttningar till folks ursprungsland eller till tredje land. Än så länge har FN inte ingripit och troligen väntar man på förfrågan från den sydafrikanska regeringen.
Så börjar folk också så sakteliga att anmäla händelserna till rätten. 142 fall har registrerats så här långt. Samtidigt berättar media att en undersökning har visat att nio hus i förorten Alexandra har gått till utländska medborgare med permanent sydafrikanskt uppehållstillstånd. Enligt myndigheterna är detta helt enligt de gällande reglerna. I dag är man ganska säker på att det var här ilskan började gro, när folk såg utländska medborgare få hus, men inte jag.
När jag talar med folk här i East London möter jag framförallt en stor sorg över vad som skett och vad som sker, men det finns också de som öppet uttrycker att utlänningar inte är välkomna. Precis som i Sverige och i andra samhällen finns båda uppfattningar respresenterade.
Och även här har fientligheten sipprat ner långt i lagren. En av våra döttrar blev utsatt i skolan häromdagen då en annan elev sa att de inte ville ha svenskar på skolan, bara sydafrikaner. Vi talade med rektorn som tog tag i problemet direkt och pratade med eleven i fråga. Rektorn uttryckte också sorg över det som händer i Sydafrika i dag. För även om det inte är extremt våld överallt tyder en liten händelse som denna på att fördomar snabbt sprider sig och skapar oro och konflikt. Den här skolan är ändå en frisinnad skola med barn från många sydafrikanska etniska grupper plus våra svenska barn och några tyska. För ett år sedan införde skolan en multikulturell/religiös morgonsamling för att eleverna skulle kunna lära känna varandras kulturer lite bättre. En gång per termin hålls en sådan. Där har eleverna bland annat fått höra hur man säger god morgon på olika språk och man har pratat om olika religioner på ett lättsamt sätt. Eleverna verkar uppskatta det hela. Men från föräldrarna kom ett ramaskri. De begärde att den lärare som initierade det hela och som var ansvarig skulle få sparken. Lyckligtvis stod rektorn emot och de multikulturella morgonsamlingarna har fortsatt. På fredag är det dags igen. Låt oss hoppas att en morgonsamling som denna kan skapa lite, lite mer förståelse.

Recommended Posts