Sydafrikaner reflekterar över Mandelas bortgång

På samma torg som Nelson Mandela höll sitt första tal efter 27 år i apartheidregimens fängelser samlades i fredags människor för att fira hans minne i Kapstaden. Borgmästare Patricia de Lillev inledde åminnelsefirandet. ”Det var den 11 februari 1990 som Madiba stod här och mötte oss för första gången som en fri man. Jag minns upprymdheten och energin då tiotusental människor försökte få en glimt av honom.”

Under sina 27 år i fängelse erbjöds han frigivning sex gånger men avböjde varje gång. Vid ett av tillfällena förklarade han i ett offentligt uttalande att så länge folkets organisation, ANC, förblev förbjuden var ingen fri. Hans frigivning skulle då ändå inte ge honom eller folket deras frihet.
Sybil Thwaites-Hans enda brott var att försöka skapa fred. Hade han varit en annan man skulle han ha hämnats och straffa dem för vad de gjorde mot honom, men det gjorde han inte, säger pensionären Sybil Thwaites, 60 år.

-Hans död berör mig mycket. De borde inte hållt honom levande med maskiner så länge. Det är en synd. Men gud välsignade oss med en vacker dag att låta oss fira hans minne till. Vi kommer aldrig glömma leendet han alltid bar, hans engagemang för barn och att han aldrig förändrades, han förblev den ödmjuka mannen han var ända in till slutet, fortsätter Sybil.

Studenten Didintle Ntsie med sina 26 år var ung när Mandela släpptes men tycker ändå hans bortgång lämnar Didintle Ntsieett vakum i sydafrikanskt ledarskap. ” Nationen borde bära hans verk och ideér vidare. Jag tycker inte vi gör det. Vi ser oss omkring efter ledare som kan ersätta honom när vi istället borde se till oss själva. Det är dags att vi implementerar hans filosofi. För Sydafrika innebär det här en ny era, en ny tid. Jag vet inte vad det kommer innebära.”

Mellan 1995 till 1999 infördes omfattande reformer ämnade att omfördela resurser till landets fattiga. Skola och sjukvård blev gratis för alla, social välfärd som barnbidrag och pensioner blev allmängiltiga. Trots ambitionen om verklig resursomfördelning har klyftorna liksom fattigdomen ökat i Sydafrika.
Under förhandlingarna som ledde till demokrati antog man Världsbankens nyliberala recept. Ekonomisk framgång skulle nås genom frihandel utan statlig inblandning av skyddande tullar och privatisering av offentlig verksamhet. Sydafrika delar resultatet av misslyckande med många länder i Afrika som tvingades följa samma modell.

Khabesi MokhachaneKhabesi Mokhachane är 60 år och arbetslös. ” Mandela var en stor man, han hjälpte många fattiga. Själva var jag för fattig för att gå i skola, jag lärde mig läsa på egen hand. Mycket har förändrats sedan han släpptes ur fängelse men många har det fortfarande svårt, särskilt på landsbygden. Jag har bott många år på gatan och jag går och röstar men jag vet inte för vad. Ibland funderar jag på att begå brott för att få tre mål mat om dagen. När Mandela var fängslad var det värre men idag har fängelsekunder det bättre än många av oss utanför.

Mandela firas för sina personliga kvaliteér som ledare; ödmjukheten, hans förmåga att få alla människor känna sig inkluderade, sedda och för sin humor, värme och tolerans. De är många som identifierar sig med Khabesi, som trodde demokratin skulle givit mer, skulle förändrat mer.

Benjamin FogelBenjamin Fogel är 23 år gammal, journalist och irriteras över hur internationell media helgonförklarar Mandela.
-Han var en gammal man som hade rätt att dö. Jag är glad att han avled i avsaknad av mediahysteri. Han är vår nations grundare, en kombination av Gandhi och Nehru. Han är en global ikon men Sydafrikas nationsbygge dör med honom. Jag säger det inte för att degradera honom som person. Sydafrika existerar idag på grund av honom, men inte honom ensam. Det är inte hans personliga arv utan kampen utav många som tillåter Sydafrika att vara det land det är idag. Det är löjligt att helgonförklara honom, att tro att en man behövs för att upprätthålla ett land. Att helgonförklara Mandela bidrar bara till nationalism och nationalism är förkastligt.

Recommended Posts