Strejkvåg

Världens rikedomar samlas på allt färre händer. Europakommissionen släppte nyligen en rapport som utvärderat västvärldens (Europa, USA och Japan) fördelning av löner kontra företagsvinster.  Medan företagens vinster ökat har inte arbetarnas löner hängt med. På 70-talet gick 73,5 procent av ländernas totala värdeökning till löner medan dagens lönevärde står för 65 procent (källa: tidningen Amandla!).

En annan undersökning gjord av samma kommission visar att europas invånare idag, i jämförelse med arbetare på 70-talet, hellre önskar se ökade löner än färre arbetstimmar. Det är av ovanstående resultat inte konstigt. I Europa ser vi, inte minst efter finanskrisen, hur skattebetalare får betala för finansvärldens casinobeteende medan välfärdssatsningar får stryka på foten.

I Sydafrika, som har en av världens högsta inkomstklyftor, står löner för 30 – 35 procent av totala värdeökningen. Ett tillstånd som genererat flertalet strejker de senaste året. Förra veckan gick facket för Verkstads- och metallarbetare ut i strejk med ca 170 000 medlemmar. Sen i måndags har de nu fått sällskap av ca 70 000 bränsle- och träarbetare. Eventuellt får de snart följe av ett miljontal medlemmar ur den offentliga sektorn, samma sektor som startade strejkvågen för snart ett år sen och som ännu inte är nöjda med de 6,8 procents lönehöjning som erbjudits.

Facken har av industrierna anklagats för att vara orealistiska i sina krav och de pekar på ökade el- och bensinkostnader som anledning till att de inte kan ge efter till arbetarnas krav om 13 procents löneökning.

Här kan du läsa COSATU:s hela pressmeddelande

Men prisnivåerna slår inte bara mot industrier, arbetare får betala mer för transporter till jobbet, matpriserna följer även de bensinpriserna liksom hushållens tvingas spendera mer på el. Oljeprisutvecklingen hejdade dock inte några av toppcheferna  att själva plocka ut lönehöjningar.

Bensinmackar runtom i landet har redan börjat känna av strejkerna och TV-nyheterna intervjuar oroliga bilister. Industrierna själva talar, inte överraskande, om miljoner som går i sjön och om hur alla blir förlorare om strejken fortsätter. Men det är många, både individer och yrkessektorer, som med spänning följer utvecklingen på gatorna i framförallt Johannesburg och Durban. För det är svårt att försvara; oskäligt höga löner och bonusar till ledningar medan arbetaren inte kan försörja en familj på sin lön. Det sticker i ögonen oavsett om det sker i Grekland, Sydfrika, Chile, Island eller var det månde vara.

Recommended Posts