Spänt läge

Relationen mellan ANC och dess ungdomsförbund är spänt. Senaste par veckorna står ungdomsförbundets ordförande Julius Malema tillsamans med fyra av sina kollegor framför moderpartiets disciplinära organ. Det är fyra uttalanden som ska avhandlas; 1 -om Malema splittrat partiet efter att han sagt att förre presidenten, Thabo Mbeki, med sin avgång lämnat ett politiskt vacuum i det afrikanska ledarskapet, 2 -kallat vita kriminella som stulit de svartas land, 3 -stormat in under ett ANC-möte och 4 -dragit partiet inför vanära efter uppmaningar om regimskifte i Botswana.

Det var det senaste uttalandet om att skicka representanter ur ungdomsförbundet till Botswana för att stötta och stärka oppositionen som blev sista droppen för moderpartiet. Att uppmana till maktkupp i annat  land är förståss kontroversiellt, det är snarare de övriga punkterna som kan tyckas tveksamma. De skvallrar snarare om moderpartiets intolerans för kritik. Majoriteten av medborgare och journalister verkar vara på det klara med att den disciplinära piskan egentligen handlar om 2012 års partistämma. Icke att förglömma är att ungdomspartiets ruffiga retorik stundom  uppmuntras eller kanske rentav utnyttjas av moderpartiet. Det går till exempel att ifrågasätta huruvida Jacob Zuma tagit sig till presidentposten utan Malema 2007. Vid tiden för den partistämman pågick en politisk maktkamp med löften om en mer socialistisk politik med Zuma som president. Förhoppningarna på Zuma var stora men svajar nu då de ekonomiska strukturerna förblir. Malema tycks för många blivit det nya politiska hoppet. ANC är ett av Afrikas äldsta frihetspartier som grundades 1912 och ungdomsförbundet har traditionellt utmanat moderpartiet. Även Mandela gjorde sig vid en tid ökänd inom partiet för att oinbjuden storma in på möten, precis som nu Malema disciplineras för.

Det går att tycka mycket om mannen Malema. Att han är en populist som vänder kappan efter vinden, att han med sin retorik förstärker redan starka motsättningar mellan landets hudfärger eller att han misslyckas leva som han lär (som självutnämnd röst för landets svarta fattiga utreds han nu samtidigt i en korruptionshärva), eller att han är en varg i fårakläder vars ekonomiska förslag är ett strategi för personlig vinning.

Oavsett vilken sida din åsikt om Malema tillhör så är han en politisk kraft som inte bör förbises. Det är svårt att bortse från att flertalet sydafrikaner har lätt att identifiera sig med den kontroversiella ungdomsledaren. Malema föddes fattig, han tillhör en ny generation sydafrikaner som levt större delen av sitt liv efter demokratins intåg och han ifrågasätter och utmanar det samhälle apartheid lämnade det demokratiska Sydafrika i knät. Malema hyllas för sin ruffiga retorik. Han anses av många tala ”sanningen” och hans stöd är starkt. Han hävdar att han, till skillnad från kollegorna i moderpartiet, kan röra sig fritt utan livvakter i landets Township vilket säkerligen inte är taget ur luften. Med andra ord; han står närmare folket. Så när Malema förra veckan fälldes för hets mot folkgrupp efter att ha sjungit en gammal kampsång om att ”skjuta boern” (boer = bonde på afrikaans = holländska ättlingar = styrande grupp under apartheid) har domen snarare mottagits med revolterande känslor och anses vara bevis på att rättsväsendet fortfarande tar den vita minoritetens parti.

Sydafrika lyfts gärna fram som ett ekonomiskt under och  ett konfliktlösningens mirakel -den afrikanska kontinentens mönsterelev. Vardagen för majoritet sydafrikaner tillhör dock en annan verklighet.För sanningen är att minor, gruvor och industri fortsatt är i vit ägo, utbildningen skrämmande ojämlik och föds du i ett svart township är sannolikheten stor att du aldrig kommer uppleva säkerheten av att ha ett fast jobb. Rasismen är fortsatt utbredd och trots positiv diskrimineringspolitik hänger dina framtidsutsikter framförallt ihop med på vilken plats och med vilken hudfärg du råkar födas till. Dömd till ett liv i jakt på underbetalda jobb på en av världens mest rasistiska arbetsmarknader. Kvar finns frustration, ilska och brutna drömmar om ett bättre liv i ett bättre samhälle.

Det är därför inget konstigt alls med den uppmärksamhet Malema drar till sig genom att propagera för att göra landets alla medborgare delägare till gruvindustri eller att expropriera land utan ersättning till de föregående (vita) ägarna. För ekonomisk frigörelse med tillgång till resurser som aldrig ägts av majoriteten. Malema har förmågan att förkroppsliga besvikelsen och misslyckandet över löftet om frihet –som nu privatiserats och auktionerats till högst bjudande.

Skulle Malema av det disciplinära organet bli petad från sin position öppnar det dörren ytterligare för politisk smutskastning. Klarar han sig däremot helskinnad är sannolikheten stor att Jacob Zuma inte är ANCs president efter 2012.

Recommended Posts