Solidaritetens betydelse

OLYMPUS DIGITAL CAMERATiteln Solidaritetens betydelse är lånad av Håkan Törn. Hans bok beskriver efterkrigstidens allt mer gränsöverskridande civila samhälle, fram till anti-apartheid-kampen som han menar bidrog till att solidaritetskampen blev global. Jag har tänkt på den boken under de senaste veckorna i samband med två strejker, en i Sverige och en i Sydafrika. Strejkerna har karaktäriserats av beslutsamhet i arbetarleden samt kritik från politiker. Den stora skillnaden har varit det folkliga stödet.

Jag tänker på Sekos tågstrejk i Sverige och gruvarbetarstrejken i Sydafrika. En snabb sökning på Facebook ger tre supportgrupper till den svenska strejken med sammanlagt ungefär 27,000 sympatisörer. Samma sökning på Marikana (gruvarbetarstrejken som ledde till massaker och som inspirerat fortsatta strejker inom gruvnäringen sedan 2012) ger ungefär 7,000 sympatisörer.

Nu är väl kanske inte Facebook den bästa barometern att mäta solidaritet med men en snabb utvärdering av hur strejken presenteras i media ger ytterligare fingervisning. När Sydafrikas strejk, som med sina fem månader gör den till gruvindustrins historiskt längsta, nått sin ände rapporterar morgonnyheterna med frågan ”Bör vi fira med gruvarbetarna eller bör vi oroa oss för vad strejken gjort med ekonomin? Låt oss veta vad du tycker.”

Liksom svenska politiker (läs: Folkpartiet) har även sydafrikanska politiker gjort obehagliga utspel om var problemets ”egentliga” kärna är. Det har handlat om att beskära demokratiska rättigheter och skuldbelägga arbetarklassen för medelklassens temporära obekvämhet.

Under strejken som ledde till massakern i Marikana skyllde ANC:s generalsekreterare Gwede Mantashe på svenska och irländska krafter bakom oron i gruvområdena. Han syftade då bland annat på en svenska som det senaste decenniet bott i Sydafrika, gift med en gruvarbetare och som engagerat sig i en kommunististk social rörelse verksam i framförallt gruvområdet Rustenburg.

Vid denna strejk låg återigen vita utländska krafter i högsta beredskap att spä på oron. Denna gång åsyftades en svensk som arbetar för en organisation som ombetts se närmre på en av gruvbolagens finanser för att utreda om de ekonomiska argument gruvbolaget hävdat verkligen stämmer. Utredningen kom fram till att de tre största platinumproducenterna i tio år sålt till underpris. Det är stora skatteintäkter som försvunnit. Det borde vara ett bekymmer för politiker. Det borde vara dem som allmänheten uppmanas tycka till om gällande landets ekonomi.

Att som politiker tro att det är ok att tala för 300,000 pendlare och å deras vägnar uttrycka bestörtning över en strejk som handlar om att riskera förlora 50 år av arbetarkamp är ett strategiskt försök att kväva folkligt uppror. Eller att hävda att en handfull utländska krafter kan förleda 70,000 arbetare i en strejk de annars inte skulle engagera sig i är att försöka diskreditera arbetares intelligens i ett försök att frångå ansvar.

Men vi lever i en tid då det sociala kontraktet mellan stat och folk kompromissats för att tillmötesgå den fria marknaden. Så länge vi inte ser till systemet och hur det jobbar emot folket kommer vi fortsätta uppleva ologiska politiska utspel. Utspel som ämnar rikta fokus till i en annan rikting. Utspel som sparkar nedåt istället för uppåt. Vägen ur det är enkel. Inte enkel som i enkelt gjort, utan enkel som i det finns bara ett val. Om vi står tillsammans kan vi ändra systemet. Att stå tillsammans är solidaritetens betydelse.

Recommended Posts