Smutsiga svenska affärer

2010 röstade Sverige för att Sydafrika skulle få lån av Världred websbanken för att bygga ett av världens största kolkraftverk. När bygget beräknas stå klart kommer kraftstationen ensam släppa ut hälften av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Den svenska stödet till lånet hämtas ur biståndsbudgeten. Biståndsminister Gunilla Carlsson har kallat bygget en rättvisefråga och menar att fattigare länder har rätt att använda sig av samma metoder som hjälpt vår industrialisering. Att priset av ökade klimatförändringar framför allt betalas av fattiga människor dröjer biståndsministern inte tanken vid.(Reaktioner från det sydafrikanska civilsamhället kan du läsa om här.)

En av sydafrikas handelstrategier är att erbjuda storföretag energipriser till rekordlåga priser. Medan medborgaren betalar upp till 7 gånger mer per kilowatt jämfört med industri, och mer kommer det bli. ESKOM som står för 90 procent av energiproduktionen har proklamerat att elpriserna kommer stiga med 16 procent de närmaste fem åren.

Nu, två år efter röstandet i Världsbanken kan den som är intresserad av svensk industri också läsa sig till att det svenska företaget Sandvik tecknat ett två-årigt kontrakt, värt 650 miljoner kronor, med gruvföretaget Sasol mining -sydafrikas största kolkraftsproducent. Gruvarbetare på företaget Sasol mining deltog även de i strejkvågen som utspelande sig inom gruvindustrin i Sydafrika hösten 2012.

Utan att gå konspiratoriska profeters ärenden så borde den uppenbara frågan kunna ställas. För vems nytta röstade Sverige egentligen för lånet till kolkraftverket?

 

Recommended Posts