Sluta inte SE!

Fick en artikel häromdagen från redaktören för Afrikagruppernas magasin. Den handlade om hemmablindhet. Hur lätt det är att sluta se. Orättvisor eller annat anmärkningsvärt. Har funderat mycket på det sedan dess. För visst är det så att ögat förflackas med tiden. Det som från början är spännande och exotiskt och annorlunda när man befinner sig i en ny kultur, blir efter några år bara ”naturligt”.
Försökte tänka lite extra på detta i morse på väg till jobbet.
I dag är det torsdag. Jag har skrivit om torsdagsmorgnarna många gånger. Det är sophämtningsmorgon. Alla hus ställer ut sina svarta sopsäckar på trottoaren och kommunen kommer på förmiddagen och hämtar. Men innan dess kommer alla de som inget har, de som letar efter mat eller nåt annat som vi slängt och som kan användas igen. Allt tas till vara. I och för sig kanske bra, men inte i den här formen. Jag vänjer mig aldrig. Ska det behöva vara så här i ett modernt och rikt samhälle som Sydafrika? Eller i något samhälle? Naturligtvis inte.
Så kör jag mot jobbet. Bara några hundra meter bort kör jag förbi en privatägd ”fågelpark” där olika sydafrikanska fåglar visas. Ägaren, som också har sin bostad här, äger också en av de största fotoaffärerna i stan och är en välbärgad och välrenommerad fotograf. Marken där ”fågelparken” ligger köpte han för en spottstyver i samband med apartheids fall, 40 000 rand säger ryktet. Han har lagt ner ungefär sju miljoner på fåglarna och husen. Nu vill han sälja marken för 24 miljoner till ett hotellkonglomerat som vill bygga ett höghushotell.
Ja, så är det här i klyftornas förlovade land.
Det hoppas jag att jag aldrig slutar att se!

Recommended Posts