Promenera över grottor av eld

Nnimmo BasseyNnimmo Bassey är internationell koordinatör för Oilwatch samt ordförande för Jordens Vänner i Nigeria. Afrikagruppernas partnerorganisation groundWork är Jordens Vänners representerande organisation i Sydafrika. Följande artikel är Nnimmos upplevelser från ett fältbesök i Highveld, Sydafrika -en av världens mest förorenade platser.

Gruvutvinning lämnar alltid fotavtryck på människors liv. Kanske tror du att du sett allt, särskilt om du sett eller levt bland fasorna av oljeaktiviteterna i Nigerdeltat. Jag trodde också det, eftersom jag dedikerat de senaste två årtiondena av mitt liv i ständig jakt på förorenad mark. Efter att i många år ha följt de allvarliga utsläppen i södra Durban i Sydafrika och med spända öron lyssnat till utvecklingen av fracking i Karoo var jag fortfarande inte förberedd att möta den inverkan gruvdrift haft på Witbank, Old Coronation och andra områden i Highveld, Sydafrika. Det här fältbesöket var anordnat av groundWork som en inledning på den konferens Oilwatch Africa höll i maj 2013.

web2Gruvdriften startade 1896 i Witbank. Från 50-talet och framåt började miljöproblemen intensifieras och bli uppenbara och obestridliga. Det finns åtta koleldade anläggningar i Witbank med upp till 700 gruvor som utvinner kol och platina. Och som om det inte skulle vara nog så finns en hög av 5000 ansökningar om gruvdriftstillstånd i området. Allt som allt finns ungefär 6000 övergivna gruvor i landet. Dessvärre har lokalbefolkningen inte vunnit något fast ”rikedomen” hämtats rakt under deras fötter. Kolen som utvinns här används till elproduktion och för export. Nivån av föroreningar beräknas kosta 20 miljarder kronor att miljörehabilitera.

Vår resa tog oss till Delagoa Bay Mine där vi möttes av ett berg fullt av olika avfall som läckte av förorenat vatten. Att gå omkring här krävde högsta försiktighet. Vi var tungna att gå på rad och lita på att vår guide visste vilka fläckar som var säkra att trampa på. Vi var förvirrade och några av oss tyckte att det var befängt att vi inte kunde sätta fötterna var vi ville. Snart nog förstod vi varför det en dålig idé att agera rebelliskt. Vi blev visade hål där vi kunde fastna om vi satte fötterna fel. Överallt kunde marken brista närsomhelst och ett rop vara det sista som hörs innan offret dras ner till underjorden.

Vi förstod snart att vi nått Djävulens territorium när vi började känna lukten av svavel. Och sen såg vi värmevågor flyta ut från hålen framför oss. Stanken blev värre ju närmre vi kom. Vi promenerade över grottor av eld! Den en gång i tiden frodiga marken var nu 880 hektar av helvete. De här gruvorna ligger mitt emellan två informella bosättningar och barn och andra korsar de här brinnande gruvorna dagligen, antingen till skolan eller arbetet. Några barn berättas ha ramlat igenom och någon fruktade att kriminella använt de brinnande hålen till att praktiskt kunna begrava sina brott.

När vi i förskräckelse lämnade fältet passerade vi VANCEM fabriken. Våra kamrater bad oss slå en anblick mot himlen. Tjock rök bolmade från högarna. Det var inte överraskande. Men de bad oss observera att inga fåglar flög på himlen. Jo, det var sant. ”De dör helt enkelt om de försöker” lät man oss veta. Okej. Ta mig härifrån!

web

En gång en kolgruvsingång. Idag tror ortsbefolkningen att dammen förorenar grundvattnet.

Vår nästa anhalt var Old Coronations informella  bosättning, ovanpå Old Coronation kolgruvor. Marken här är väldigt instabil. Vi togs till en enorm fallgrop där en hel förskola försvann när marken gav vika 2012. Den ena historien värre än den andra avlöste varandra. Vi såg kvinnor och barn gräva efter små kolbitar ämnade att värma skjulet där de bor och värma maten på spisen.. Vi hörde om resurs- och arbetsrelaterade konflikter med invandrare från södra Afrika. Vi såg omfattande försurade vattendammar –livlösa, som väntat. ”Om du bor här och dricker vattnet lider du 70 procents risk att utveckla leverproblem.” säger guiden. Sorgligt nog badar barnen i dammarna och risken för kallsupar av det dödliga vattnet är naturligtvis stor. Här är förekomesterna av bihåleinfektioner, astma, tuberkulos och andra sjukdomar hög.

”Läkarna arbetar för gruvorna och gruvorna arbetar för regeringen. Människor lämnas att falla ner i groparna. Highveld är en komposthög”, insisterar en annan kamrat.

När vi lämnade de här extremt förorenade områdena berättade guiden för oss att Witbank blivit myntad som den mest förorenade i världen. En kamrat från Nigeria replikerade att Nigerdeltat tilldelats samma osmickrande utnämnelse. En argumentation följde men det slogs nöjt fast att den ena var en stad medan den andra en region. Men verkligen, skulle det inte vara bättre att slåss om vilken plats som är renast och säkrast i världen, inte vilken som är mest förnedrad av kapitalet. Kommer något av de här ställena någonsin bli hälsosamma?

Läs om Afrikagruppenas kampanj Vem har rätt till Afrikas resurser och skriv under vårt upprop till svenska EU-parlamentariker här

 

 

 

 

 

Recommended Posts