Orädd i Johannesburg city med villkor.

Första gången jag besökte Johannesburg var för tio år sedan. Stadskärnan hade övergivits av företag och hotell vars byggnader tagits över av squatters i hög utsträckning. När jag tog en liten promenad i city – utan väska, bara med några sedlar nedkörda i jeansfickan – blev jag helt uttittad. Längs gatorna bedrevs full kommers av alla möjliga varor. Inga vita vistades i city längre. Vi åkte in till Carlton Center i city för att åka upp och titta på utsikten, resten av vistelsen i staden tillbringades i utkanterna.

Jag väntar fortfarande på att upptäcka charmen med Johannesburg.

Jag väntar fortfarande på att upptäcka charmen med Johannesburg.

Sedan dess har miljarder investerats i Johannesburg och staden har tagit hjälp av New Yorks Rudy Giuliani för att få bukt med brottsligheten. I varje gathörn finns övervakningskameror och hotell, affärsverksamhet och kontor är tillbaks i city. Folk talar såklart fortfarande nogsamt om för en att man inte ska gå omkring i innerstan, CBD, och en bekant som arbetar mitt i stan ser regelbundet hur folk rånas på gatan nedanför. Jag ser ändå många unga kvinnor promenera själva på stan med axelremsväska även efter att mörkret fallit och jag och min kollega kör hemåt med dörrarna låsta. Fortfarande ser man mycket få vita på gatan, vad nu det kan anses vara tecken på. De hänger väl i förorterna. Vad ska man säga? Jag känner inte till stan så bra, men i de områden av city som jag känner lite mer, bort mot Newtown och Pritchard street känns det lugnt att gå omkring. Tidigt på dan iallafall. Med sällskap iallafall. Brottsfrekvensen i Johannesburg må rasa men dess rykte är svårare att få bukt med och som lantlolla från den sömniga småstaden East London har man respekt för hemska rykten. Vad som är den stora charmen med Johannesburg återstår ännu för mig att upptäcka, det är mest en dammig platt stenöken för mig. När jag upptäckt charmen ska jag genast rapportera om den. Tills dess, tacka vet jag Kapstaden.

Recommended Posts