Opatriotiska sportsupportrar

Historiskt sett var rugby i Sydafrika en sport reserverad för endast vita. Medan fotboll var sporten för svarta sydafrikaner. De lärda tvistar, och har gjort så länge, om huruvida sport borde ha med politik att göra. Visst kan man tycka att sport och politik är två skilda fält men om vi blickar tillbaka i historien går det snabbt att konstatera att sport ofta använts för politiska syften och ställningstaganden.

Debatterna om trafficking runt de senaste två fotbolls VM var i allra högsta grad en angelägenhet knuten till fotbollens supportrar. Flertalet nationer avstod från senaste OS-invigningen i Kina på grund av landets inställning till framför allt politiska och medborgerliga rättigheter. 1980 bojkottades OS i Ryssland som just invaderat Afganistan i slaget om ett kallt krig. Om vi går ännu längre bak i tiden till 1936 och OS i Berlin så uttnyttjade Hitler sportevenemanget till att sprida nazipropaganda.

Andra gånger är politiska ståndtaganden inte nödvändigtvis gjorda medvetet, men icke desto mindre blir de politiska ställningstaganden. I Göteborg blev Gothia Cup nyligen föremål för diskussion efter att de tagit tillbaka ett löfte till det Västsahariska laget om att få bära sin flagga. Andra lag (läs: Marocko) hade meddelat att de känt sig obekväma i närheten av flaggan. Gothia Cup tog då ställning för en ockupationsmakt framför ett ockuperat land, erkänt självständig av ett 70-tal andra stater, när de förbjöd flaggan vara del av inledningsparaden. (denna händelse går att läsa om här på bloggen, på rättvisepartiet socialisternas hemsida, eller på VästsaharaAktionens hemsida.)

Sport lyfts också fram som väg till försoning. Nelson Mandela fick många sydafrikaner 1995 att tappa hakan när han iklädd sydafrikanska landslagets t-shirt och keps önskade alla spelare lycka till inför VM-finalen som de sedemera vann. Ett listigt drag i spelet om att bygga broar mellan människor som isolerats till ”sin” grupp.

På grund av en total avsaknad av rugbykunskaper frågade jag en vän hur många spelare i hennes favoritlag All Blacks som hade plats i det sydafrikanska landslaget Springboks. Jag svarades med en förvirrad blick som följdes av ett asgarv. All Blacks är alltså inget lag i den sydafrikanska ligan utan Nya Zeelands landslag.

Denna högst opatriotiska sportsliga supporten har sin historiska förklaring. Under 80-talet vägrade Nya Zeeland spela mot Sydafrika på grund av landets politik. De visade solidaritet med landets förtryckta majoritet och vann sålunda en plats i många sydafrikaners hjärtan.

Idag spelade Springboks mot All Blacks i Port Elisabeth. Även om Springboks inhemska supporterskara växer så torde Nya Zeeland känna sig ganska hemma i Sydafrika. På flygplatsen möttes de av 500 påhejande fans och även om jag inte hittat några siffror av läget på läktarna så har de ett stöd som är få lag förunnat i en bortamatch.

Recommended Posts