Lantarbetarstrejk möts med våld

Sias Andreas Muller

Sias Andreas Muller

Sias tog del av protesterna i Citrusdal den 4 december förra året.  Demonstrationen, för en höjd minimilön motsvarande 120 svenska kronor om dagen, började fredligt men slutade i kaos då några demonstranter kastade sten på polisen som svarade med gummikulor och 18 personer arresterades för våldsamt upplopp.

Sias var en av dem som arresterades.

– Mitt i tumultet när polisen sköt gummikulor försökte jag springa och gömma mig vid en skola. Polisen hann ikapp och släpade med mig till polisens skåpbil. I fordonet satt en annan lantarbetare, sedan fick vi följe av nio poliser. De låste fast mina händer runt mitt lår så jag inte kunde skydda ansiktet. Sedan turades de om att slå oss. En av poliserna sa:
– En hottentott och en kaffer (nedvärderande ord för färgade och svarta) kommer att dö idag.

Jag trodde verkligen att de skulle slå ihjäl oss och jag tänkte på min flickvän och dotter, hur skulle de nu klara sig? Vem skulle sätta mat på bordet?

– Jag vet inte säkert men de höll oss kvar i bilen i ungefär en halvtimme under sparkar och slag. Till slut låg jag ner. En av poliserna satte foten på min nacke för att hålla mig nere medan han slog mig i huvudet med baksidan av sitt gevär. Det var blod överallt. Poliskaptenen frågade om alla fått sin tur, varav en sa nej. Han gavs då plats för att komma fram till mig, tog sin polishjälm och drämde den i huvudet på mig.

Sias, liksom flertalet av de som arresterades hävdar att de aldrig kastade sten mot polisen. Ronald Wesso, från Afrikagruppernas partnerorganisation Surplus People Project, arresterades även han och intygar att många av de som arresterades bara råkade stå för nära polisen, eller var för långsamma när de försökte springa från platsen. Polisbrutalitet rapporteras från flera håll i provinsen. Här kan du läsa en nyligen publicerad artikel om statsvåld i orten De Doorns där strejken tog sin början. Det är vid det här laget, snart tre månader in i strejken, ganska ovanligt med vittnesuppgifter där lantarbetare törs ställa upp med både namn och bild. De är rädda för polisen.

På frågan om hur polisvåldet påverkat honom säger Sias:
– De första veckorna kunde jag inte sova. Min flickvän väckte mig om nätterna för att jag låg och jämrade mig i sömnen. Men jag berättade aldrig vad jag drömde om. Mitt liv står stilla. Jag är en arbetslös säsongsarbetande lantarbetare och jag har inget annat val än att fortsätta framåt. Min familj har jag skickat till en annan plats, hos mina svärföräldrar där jag ordnat arbete till min flickvän. Jag vill inte ha min dotter här just nu, hon är rädd att jag ska arresteras igen. Jag kan inte vända tillbaka, kan inte gömma mig. Jag har bestämt mig för att till fullo vara del av kampen för lantarbetares skull, för min egen familjs skull. Mitt namn och mitt ansikte kan användas istället för alla de som inte vågar tala ut. Arresteras jag igen hamnar jag i fängelse men jag är beredd att ta risken.

Sias och sju andra som också misshandlades i arrest den dagen har anmält polisen för övergrepp men har ännu inte hört något om rättsprocessens fortskridande.

Recommended Posts