Lantarbetare dubbelbestraffas

CSAAWUDen historiska lantarbetarstrejken i Sydafrika, som följde massakern i gruvorten Marikana, har satt fingret på hur svårt det är att nå rättvisa juridiskt i en tid full av politiska motsättningar. De dödade gruvarbetarnas familjer har inte fått en offentlig ursäkt, än mindre sin sak prövad i domstol (en oberoende utredning har tillsatts där gruvarbetarna hela tiden underminerats). Under lantarbetarstrejken fick lokala domstolar order från högre makt (nationella domstolsförbundet) att inte tillåta borgen för de lantarbetare som (godtyckligt) arresterades för ”våldsamt upplopp”. Att neka borgen är något som normalt endast tillfaller grova brott, mord, våldtäkt etc. Det var sålunda ett medvetet sätt att försöka kväva strejken utan att ta till så brutala medel som under gruvarbetarsmassakern.

Lantarbetarstrejken resulterade i ett jättelönekliv om 66 procent. Men vinsten var inte utan svett, blod och tårar. Två människor dödades, flera skadades, däribland barn. Storböndernas gensvar har för många betytt höjda hyror och elräkningar, uteblivna förmåner som skoltransport och sjuktransport vilket i verklig mening betytt mindre kvar i plånboken än innan strejken.

På en gård i området Robertson avskedades elva arbetare för sitt deltagande i strejken.

Jordbruksektorn är en av de allra svåraste sektorerna att organisera. Arbetarna är ofta få till antal och gårdarna ligger med stora avstånd från varandra. Faktorer som gör fackföreningsarbete väldigt kostsamt samtidigt som medlemsavgifter på grund av arbetares usla löner och korttidsanställningar måste hållas låga.

Facket CSAAWU tog de elva avskedade arbetarnas mål till arbetsdomstol. Där domaren avfärdade makt att döma i målet och istället hänvisade till skiljenämnden för ett första utlåtande.

Arbetarna låstes under strejken ut från gården den 8 januari 2013 och tog då fallet till skiljenämnden. Varför domstolen nu hävdar att de inte tagit sitt fall till rätt instans först är för att de formellt avskedades den 21 januari 2013. Datumstämpeln på målet från skiljenämnden stämmer alltså inte, varför arbetsdomstolen skickar tillbaka målet till skiljenämnden. Arbetarna och facket CSAAWU uppfattade första målet i skiljedomstolen som om båda datumen togs med i beaktande. Ur rent juridiskt synvinkel är dock detta två skilda fall.

Förutom att de elva arbetarna nu varit arbetslösa i nära 1.5 år (på en av skyltarna på bilden står ”Våra barn svälter”) framskjuts nu förhandlingarna. Skiljenämnden kommer även nästa gång referera tillbaka till domstolen, eftersom tvisten inte kunde lösas första gången. Men den största orättvisan är att domaren ålagt arbetarna/facket att betala notan för båda parter trots att rätten inte avgjort vem som har rätt.

De juridiska kostnaderna skulle enkelt kunna slå sista spiken i kistan för fackets överlevnad. Kostnader på uppemot 100,000 är inget ett lantarbetarfack har i bakfickan. Medan CSAAWU nu planerar och förbereder fallet för skiljenämnden igen men också för att i ett senare skede eventuellt ta upp fallet till högsta domstol planeras stödaktioner och insamlingar till stöd för en utav landets mest förtryckta sektorer. Det är endast omkring tre procent av Sydafrikas lantarbetare som är fackanslutna, att förlora CSAAWU vore en stor förlust för sektorn som behöver allt annat än Mindre organisering.

Lärdomen är kanske att försöka bekämpa ett orättvist system med hjälp av lagen som skapats inom systemet inte fungerar.

Equal before the law red

 

 

Recommended Posts