Lång väg till rättvisa med dagens globala handel

redJag tror det var bonderörelsen La Via Campesina som först myntade konceptet att olagliggöra protester. Vad man menar är att aktiviteter som egentligen är lagliga, som uttrycksfrihet eller mötesfrihet, ”mystiskt” förvandlas till olagliga aktiviteter när de utmanar makten. Mina tankar går till den här logiken när jag läser om vad som hänt elva av de människor som i helgen fastnat i ett övergivet gruvschakt utanför Johannesburg.

Igår sändes reportaget på kvällsnyheterna. Uppskattningsvis 200 personer har stängts in i en övergiven guldgruva. Räddningspersonalen kunde kommunicera med ett trettiotal personer, som hävdade att många fler satt fast längre ner i gruvan. Elva av de som nu räddats har i samma andetag också blivit åtalade för olaga gruvbrytning. I en värld där rättvisa fått styra hade inte människor som med livet som insats försökt hitta guld i en övergiven gruva blivit de som åtalats. I en rättvis värld hade företaget, alternativt staten som tillåtit företaget gruvdrift, varit de som åtalats. De som lämnat gruvan vind för våg utan sanering och utan att stänga igen den.

Afrikagruppernas partner IANRA (International Alliance of Natural Resources in Africa) arbetar för samhällen som påverkas av gruvdrift. För dem är det här ingen ovanlig historia, övergivna gruvor lämnar bokstavligen livsfarliga områden efter sig och runt Johannesburg finns det hundratals av dem. Myndigheter ser naturligtvis till de ekonomiska fördelarna med gruvdrift och brukar argumentera för jobbskapande när nya gruvprojekt startas. Men när gruvans tillgångar sinat och pengar måste pumpas in för att sanera är det tystare. Samantha Hargreaves på IANRA säger:
– Det är så cyniskt! När nya arenor för VM behövde byggas fanns det pengar, liksom för (svenska) vapenaffärer och att bygga om president Zumas hus för flera miljoner. Men de har inte pengar till detta.

Afrikagrupperna gav i uppdrag åt Swedwatch att se till svenska företags roll i den sydafrikanska platinaindustrin. Rapporten slår fast att våra företag måste ta ett större ansvar för lokalbefolkningen där de är verksamma. På samma sätt argumenterar vi att samerna och befolkningen i Jokkmokk som kämpar för rennäringen och ekologiska intressen måste få gehör. Svenska staten, liksom den sydafrikanska, har ett väldigt kortsiktigt ekonomiskt kikarsikte. DN publicerar idag en bra ledare på ämnet. Med argument om jobb tillåts utländska gruvbolag praktiskt taget gratis (Sverige har en av världens lägsta skatter för utländska gruvbolags verksamhet) utvinna mineraler på svensk mark. Går företaget i konkurs får skattebetalare stå för notan. Miljöskadorna får vi leva med i obestämbar framtid.

Från Sydafrika till Sverige, tycker du kopplingen är långsökt? Egentligen inte. De multinationella gruvföretagen är stora och få, de verkar globalt och de har våra regeringar på sin sida. Vår befolkning och natur underställs deras intressen. Afrikagrupperna arbetar för rättvisa. Gruvutvinning borde inte finnas för en liten ekonomisk elits nytta. Naturresurser borde komma befolkningen till del. Dit har vi en lång väg att vandra. Under tiden kämpar vi för att människor som dumpats bland övergivna giftiga gruvor ska få upprättelse, under tiden kämpar vi för att företagen ska tvingas ta sitt ansvar.

Recommended Posts