Kriget mot kvinnor

womenSydafrika har fått stor internationell uppmärksamhet å det senaste för två dystra händelser; mordet på Oscar Pistorius flickvän och den brutala gängvåldtäkten på Anana Booysen. Händelserna har en gemensam nämnare, båda kvinnorna mördades av en av deras nära män, precis som nästan alltid och överallt.

Det tar mig emot att skriva om den patriarkala samhällsordningen i Sydafrika. Rädsla är att stereotypen om afrikanska män som våldsamma och sexuellt okontrollerbara som redan existerar förstärks. Stereotypen är till skillnad från de flesta stereotypskildringar inte grundad på folks förutfattade meningar och/eller brist på kunskap. Stereotypen om den afrikanska mannen är en i allra högsta grad medveten konstruerad stereotyp, ämnad att försvara och bevara kolonial makt. I Sydafrikas fall hjälpte stereotypen till att försvara apartheidsystemet ända fram till 1994 –för det förstår väl alla att det kommer gå åt h-vete om de svarta vildarna kommer till makten– …ungefär.

Icke desto mindre är förekomsten av våld mot kvinnor enormt och oförsvarbart.  Den lättskrämde läsaren undanbedes härmed hoppa över den faktapresentation på tre rader nedan.

Var fjärde minut våldtas en kvinna i Sydafrika. En av två kvinnor kommer någon gång i sitt liv att bli våldtagen. Åtta av nio av dessa  kvinnor kommer aldrig rapportera våldtäkten. 90 procent har upplevt misshandel. 71 procent har upplevt sexuella trakasserier. (mer statistik går att hitta här)

Våldet har inte fötts ur tomma intet och med de post-koloniala glasögonen på går det lättare att förstå dagens våld.

Våldsam historia –Apartheidsystemet var ett brutalt system där tortyr, misshandel och mord var del av att bevara systemet. Därtill övergav motståndsrörelsen redan i början av 60-talet icke-våldsliga metoder. Därefter användes inte bara våldsmetoder mot regeringen utan även våldet inom rörelsen växte, delvis på grund av riktig eller felaktig paranoia för infiltration och spionage av säkerhetspolisen.

Vapentillgång –Liksom de flesta andra post-koloniala länder är tillgången till vapen en konsekvens av den tidigare väpnade konflikten. Undersökningar visar att det finns 12,7 vapen (lagliga och illegala) på varje 100 medborgare i Sydafrika.

Våld föder våld –Otaliga undersökningar finns på hur barn som utsätts och upplever våld själva blir våldsamma i vuxen ålder.

Reproducerande normsystem -När så våldet funnits nära under lång tid blir det den normativa verkligheten. En vän till mig skulle kunna stå som exempel. Hon var en av de få som rapporterade övergreppen från sin föredetta pojkvän. Rättegången tog två år och under hela tiden pressades hon av sin familj att ta tillbaka anmälan eftersom ”de var ju ett par när han var våldsam”. (Den föredetta pojkvännen dömdes sedemera till 15 års fängelse för mordförsök)

Politiker- och polispassivitet –Faktorer som knappast är unika för Sydafrika. Även om Presidenten och regeringsmedlemmar ofta fördömer fall som Pristorius och Anana finns få tecken på verklig vilja att råda bot på situationen. Cirka 70 000 fall av sexuellt ofredande anmäls varje år varav endast 7-8000 av dem når ända till rättegång. Också hatbrott mot lesbiska kvinnor är kända för att ständigt skjutas upp i domstol, när de når dit. Specialutbildad polis inom våld i hemmet har funnits men lagts ned.  (Källa här.)

Afrikagrupperna och våra partner ser patriarkala strukturer, våld och diskriminering mot kvinnor som ett hinder för fattigdomsbekämpning och som ett hån mot uppfattningen om människors lika värde och jobbar därför alltid aktivt med genusfrågor som stärker kvinnans position i sitt liv liksom i samhället.

Vill du stödja detta arbete kan du göra det här.

 

Recommended Posts