Jag brukade gråta, men det hjälpte inte så nu skrattar jag istället!

Florence Zondi, mer känd som Mormor Florence, 89 år

Sydafrikas nordöstra provins Kwazulu Natal bjuder på bördig jord, vilket de stora kommersiella farmerna är goda indikatorer för. Provinsen bestod innan 1994 av den av apartheid statligt styrda provinsen Natal och det så kallade hemlandet KwaZulu. Det går, trots att det ibland snöar, att odla här året om. Sedan generationer har jordbruksarealer gått i arv, från farmare till farmare, och lantarbetare har inte sällan följt med i ägarskiftena.

Mitt i en enorm sockerplantage bor Florence Zondi, i vad som tidigare huserat flera arbetarfamiljer. Hon är krutgumman som kallas Mormor Florence. 1969 flyttade hon hit och arbetade länge på plantagen utan lön. Huset där hon fick tillåtelse att bo och marken hon hade tillåtelse att bruka var hennes arvodering. Idag är hon 89 år gammal och producerar fortfarande tillräckligt mycket för att försörja sig själv, sina fem barn samt sina 48 barnbarn och barnbarnsbarn. Vissa grödor, som potatis, odlar hon så mycket av att hon till och med kan sälja till näraliggande livsmedelsaffärer. Allt på en markyta av 3,5 hektar.

Hon är vid gott mod, minst sagt, då hon öppnar dörrarna till sitt hus och serverar nykokt hemodlad sötpotatis och kassava. Det är lätt att få känslan av att Mormor Florence helt enkelt alltid är en bubblande energisk och pratglad dam men hennes glädje vittnar också om ett visst mått av lättnad. En domstol har alldeles nyligen slagit fast att hon har rätt till den mark hon bott på de senaste 43 åren.
– Jag hoppas Gud låter mig leva ett år till. Nästa år fyller jag 90 och det är då 100 år sedan de första landlagarna infördes. De som förbjöd svarta att äga mark. Jag har kämpat hela mitt liv för min rätt att bruka mark och nu är jag där! Det kommer vara ett år att minnas!

Den farmare hon arbetade för sålde sin mark 1998 men han testamenterade då den lilla bit mark Mormor Florence bodde och brukade på till henne. Testamentet var handskrivet men signerat och därmed fullt juridiskt giltigt. Ändå tog det fjorton år innan domstolen beordrade departementet för markärenden att inom sex månader ha ordnar alla juridiska dokument Florence skulle behöva för att kunna bevisa sin sak för vem helst som tvivlade på hennes ord. På frågan om varför det tog så lång tid när hon hade giltig dokumentation svarar hon:
-Förutom de uppenbara -jag är svart och därtill kvinna- tror jag kanske att jag inte passade in i vårt byråkratiska regelverk. Landomfördelningen tar inte hänsyn till ”goda” förhållanden, som jag hade med den tidigare farmägaren. Därtill hade jag inte förlorat mark på grund av tvångsförflyttning. Jag var nära att förlora min mark på grund av giriga storjordbrukare, som hävdade att de ägde marken jag står på, och det efter apartheid.

Under de fjorton åren har Florence fått utstå mycket. Den nya farmägaren stal hennes boskap, satte ut hennes hus till försäljning och fick polisen att vräka henne.

-En dag knackade polisen på dörren och sa att jag måste flytta. Jag vägrade och sa att de måste arrestera mig innan jag lämnar mitt hem. Jag satt på en stol på gården och såg dem bära ut mina möbler. Mycket gick sönder och mina sparpengar som jag gömt i huset fanns inte längre kvar när de var färdiga. Det var till slut farmaren som stoppade vräkningen. Han var nog rädd för att han skulle råka illa ut om det fick fortsätta, eftersom han inte hade rätten på sin sida. Ibland verkade det hopplöst och jag brukade gråta ofta. Men att gråta hjälpte inte så nu skrattar jag istället!

Idag är Mormor Florence en inspiratör utav rang i det nätverk som Afrikagruppernas partnerorganisation Church Land Programme stöttar som verkar för solidaritet mellan grupper som på olika sätt kämpar för land i KwaZulu Natal. I situationer som Florences, där tidigare farmare gett bort en liten del av sin mark till lantarbetares fördel, sker överlämningen oftare muntligt än skriftligt. På så sätt har Mormor Florence haft tur. Men hennes jordbrukskunskaper, energi och strategiska list är inspirerande och hennes hem har flertalet gånger använts som mötesplats för människor och grupper vars kamp för land ännu inte vunnits.

Vill du stötta andra sydafrikaners kamp för land kan du göra det här.

Recommended Posts