I en ny kapitalistisk cykel

I artikeln Rättvisa kostar mer än välgörenhet i dagens Sändaren intervjuas Joakim Wohlfeil på Diakonia. Anledningen är presentationen av rapporten som granskat det svenska bolaget Mineral Invest´s investeringar i guldindustrin i Kongo -skriven av Diakonia och Swedwatch.Mineral Invest marknadsför sig som ett miljömedvetet och etiskt ansvarsfullt företag. Rapporten däremot verkar peka åt ett annat håll. Titeln på intervjuartikeln är ganska träffande.

Bistånd har alltid varit politik. Politik som går att knyta till nationell och internationell kontext -post-kolonialt kasst samvete, politiska poäng i valtider eller överlevnadsstrategi i ett kallt krig. Biståndsviljan i Europa har gått upp och ner medan den i Sverige varit hög och konstant sedan 70-talet. Jag är av uppfattningen att bistånd behövs. Inte för att lägga plåster på såren. Inte för att underlätta den vita mannens börda. Utan för att bistånd som stärker civila samhällen kan agera som vakthundar -som Diakonia och Swedwatch i rapporten.

Idag kanske mer än någonsin när den rika världen försöker hitta fötterna efter vad som nu börjar refereras till som mänsklighetens hittills största ekonomiska kris. Vissa händelser skulle kunna tolkas som öppna erkännanden av den hårdnackade nyliberalismens misslyckande. Finansministrar läxas upp av regeringskollegor, Internationella valutafonden talar om hur besparingar i offentlig sektor under kristid kanske inte är det bästa receptet, skatteparadiens självklara plats i världen är inte längre lika självklar och företags sociala ansvar sk. Corporate Social Responsibility är en viktig del av marknadsföringen.

Kapitalismen som vi känt den de senaste trettio åren är på väg in i en ny cykel. Ny cykel innebär ny klädnad. En man i ny hatt behöver dock inte betyda särskilt moderata personförändringar. Men om kapitalismen i detta skede till viss del kommer erkänna statens roll för marknaden och smutsiga affärer blir allt mindre rumsrent finns utrymme för påtryckning.

I länder med unga institutioner är arbetskraft ofta billigare och utländska investerare har ofta möjlighet att pressa företagsbeskattningen till noll eller mycket låga nivåer. 160 miljarder kronor som borde stanna som skatteintäckter i utvecklingsländer lyckas varje år föras ut, och in i framförallt multinationella företags fickor. Afrikagrupperna är del i kampanjen Finn skatten nu som syftar till att stoppa skatteflykt. Det tycker jag är ett exempel på hur bistånd bör försöka skapa rättvis förändring!

Recommended Posts