Hela ekonomin bygger på billig arbetskraft

Mycket snart kommer sydafrikanska regeringen att meddela den nya minimilönen för jordbrukssektorn. Förväntningarna är höga från lantarbetarnas sida som uttryckt stora förhoppningar på strejkens styrka och ihärdighet (två av dessa uttryck går att läsa här och här på bloggen). Den färskaste studie som gjorts av Bureau of Food and Agricultural Policy presenterar dock en dystrare bild. Generellt kan gårdsägare inte betala mer än 105 rand om dagen, medan 150 rand om dagen fortfarande inte är tillräckligt för att ge en balanserad näringsrik kost för en familj. Studien gjordes för att förbereda minimilönens omförhandling, vilket då kan betyda att lönen inte kommer att uppfylla lantarbetarnas krav.

Nosey Pieterse i De Doorns där strejken tog sin början

Nosey Pieterse i De Doorns där strejken tog sin början

Nosey Pieterse är en man med många hattar, vilket gör honom ganska kontroversiell. Han är generalsekreterare i fackföreningen BAWUSA (Building and Allied Workers Union in South Africa) samtidigt som han själv är gårdsägare genom Black Economic Empowerment tillika ordförande i industriorganisationen Black Association of the Wine and Spirit Industry (BAWSI). Själv kallar han sig kort och gott för en Röd Präst. Oavsett motstridigheterna av hans olika positioner verkar han ha lantarbetarnas förtroende och fackföreningen BAWUSA har vuxit snabbt under strejken. Såhär säger han om lantarbetarnas utsikter;

–  150 rand om dagen kan verka som en orealistisk eller radikal höjning, men det är bara för att utgångslönen om 69 rand är så skamligt låg. När nu regeringen inte tillmötesgått kraven och förhandlingarna hittills skett på gård till gård är vår strategi att få upp lönerna till 100 eller något mer. Då verkar höjningen inte lika drastisk. Om regeringen inte lyssnar till arbetarna och avsevärt förbättrar minimilönen kommer vi be om solidaritet och assistans från utlandet och uppmana till bojkott av sydafrikanska viner och frukter.

Stephen Greenberg, frilansande forskare, har mångårig erfarenhet av jordbruksfrågor i Sydafrika och södra Afrika. Greenberg skrev på uppdrag av Afrikagrupperna en studie om vinproduktionens värdekedja baserad på två lådviner från Sydafrika sålda på Systembolaget. Gällande nuvarande lantarbetarstrejk säger Greenberg såhär:

– Vad vi måste förstå är att hela Sydafrikas ekonomiska system bygger på billig arbetskraft, oavsett vilket industri vi talar om. Andra länders ekonomi bygger på helt andra kostnadsförhållanden. I Sverige till exempel, där arbetarrörelsen har en helt annan historia, tvingades industrin redan i mitten av 1900-talet anpassa sig till en arbetskraft som krävde vettiga löner. Industrin var tvungen att ”ta igen” vinster på annat vis, genom att tillgodose billigare inputvaror etc. Om arbetare i Sydafrika lyckas rucka på systemet i en ände kommer det få konsekvenser för hela systemet. Vi kan räkna med mer maskinellt utfört arbete, och färre men bättre betalda arbetare. Men vad vi också måste komma ihåg är att ingen arbetarrörelse fått något gratis, vinningar har alltid och överallt kommit till följd av kamp.

Pieterse kommenterar den ekonomiska strukturen såhär;
-Visst kan det vara svårt för vissa gårdsägare, men lantarbetarnas livssituation måste förändras. Det finns ingen som kan leva på 69 rand om dagen, och det är innan avdragen för boende, vatten etc. är gjorda. Lantarbetarna kan inte acceptera nuvarande förhållanden och om arbetsgivarna inte klarar kraven måste staten komma in och stötta dem.

Statliga interventioner kan tyckas vara den självklara lösningen på problemet. Frågan är bara hur de jordbrukssubventionerna skulle se ut. Att pumpa in pengar i form av skattebefrielser, minskade kostnader för vatten, el eller inputvaror som i så fall håller ett i grunden oetiskt system flytande, ett baserat på en underbetald arbetskraft, sticker extra mycket i ögonen när man betänker att industrin dessutom fortfarande ägs framförallt av en vit elit.

Recommended Posts